Sju poäng är vad som skiljer Norwich från uppflyttningsstrecket i Football League, och skulle Sheffield United förlora idag mot Nottingham Forest så har Norwich möjligheten att genom att vinna hemma mot Sheffield Wednesday säkra sin uppflyttning till Premier League. Sju poängs försprång med fyra matcher kvar av säsongen gör däremot att uppflyttning i vilket fall som helst känns i praktiken säkrad. Och för detta går att hitta åtminstone sju olika skäl.
Norwich har tagit sig till denna position genom att vinna åtta raka matcher mellan mitten av februari och mitten av april. Norwich har förlorat endast en enda match sedan årsskiftet, förlorat endast tre matcher sedan augusti, och vunnit elva av sina senaste femton matcher. Få förutsåg denna utveckling för Norwich, inte sedan de slutade på fjortonde plats förra säsongen, inte sedan de inledde den här säsongen med en vinst och tre förluster på sina sex första matcher.
Inte blev precis förhoppningarna större under sommaren när Norwich sålde sin absolut bästa spelare från förra säsongen, James Maddison till Leicester, utan att egentligen göra något seriöst försök att ersätta honom. Maddison var Norwichs mest produktiva spelare med fjorton mål och åtta assists, direkt inblandad i 45% av Norwichs samtliga ligamål, alltså inte en spelare man ersätter i första taget. Men kanske ett lugnande besked till alla Chelseas supportrar att även så viktiga spelare går att ersätta.
Norwich är ett lag som går upp till Premier League med ungefär samma vibbar som Swansea och Bournemouth före dem, och kommer helt säkert slänga en hel del ögon på hur dessa klubbar arbetade för att etablera sig i Premier League. Norwich har traditionellt varit något av en jojo-klubb i dessa avseenden, och vill nog gärna ändra på detta. De lär däremot även titta rätt noga på Fulham den här säsongen, ett tydligt exempel på att det inte räcker att spela enbart snyggt, utan det måste även spelas funktionellt.
Varför går då Norwich upp i Premier League? Det var ju vad den här bloggen skulle handla om, denna fantastiska påskhelg med dubbla Football League-omgångar under fredagen och måndagen, tillräckligt för att göra till och med en cynisk själ som mig religiös! Redan i inledningen utlovade jag alltså sju skäl för detta, och jag ska som vanligt försöka hålla vad jag lovar. Följande är alltså, i alliterativ form, sju skäl varför Norwich spelar i Premier League nästa säsong.
Tålamod. Norwich har lyckats visa något som få klubbar i Football League faktiskt brukar visa, nämligen tålamod. Daniel Farkes första säsong med Norwich i engelsk fotboll gick inte alls bra. Norwich slutade på fjortonde plats, efter Ipswich, och många ropade på att han skulle få sparken. Samtidigt satt Norwich på en med Football League-mått mätt hög lönebudget, vilket brukar öka pressen på tränare. Men Norwich stod på sig, även när den här säsongen började trögt, och valde att tro på sitt projekt, på sin idé och på Farkes förmåga att genomföra den. Tålamodet gav Norwich stabilitet och trygghet.
Taktik. Hämtad från Dortmund, precis som Jürgen Klopp och David Wagner före honom, så kan man förstå om de flesta tror att det skulle vara ännu en klon inriktad på presspel, bollvinst och snabba omställningar, så kallad hårdrocksfotboll. Men Daniel Farke är nog i själva verket betydligt mer lik Pep Guardiola eller, för att ta en kanske mer aktuell jämförelse, Marcelo Bielsa. Hans fotboll grundar sig mer på bollinnehav, på selektiv press och på snabba genombrott. En fotboll som har visat sig synnerligen effektiv i Football League, två-tre sådana klubbar ligger alltså i toppen av tabellen.
Transfers. En klubb som säljer för £70m och köper för £20m måste göra något bra med sina transfers om de lyckas. Flyttas Norwich upp till Premier League så gör de det med ett transfernetto om £50m, vilket onekligen sätter andra klubbar vid skampålen. Värvningar såsom Moritz Leitner, Emiliano Buendia, Teemu Pukki, Christoph Zimmerman, Mario Vrancic, Marco Stiepermann och Onel Hernandez, alla tongivande spelare, alla köpta för en billig peng, visar att Norwich värvat strålande, scoutat perfekt, och att Farkes kunskap om den tyska marknaden var viktigare än hans tidigare erfarenhet av Football League.
Talanger. Norwichs framgångar bygger däremot långt ifrån enbart på inköpta spelare utan en väldigt viktig beståndsdel har även varit deras uttalade policy att satsa på unga spelare och inte minst egna talanger. Viktiga pjäser i Norwichs startelva denna säsong är de båda ytterbackarna Max Aarons och Jamal Lewis, tillsammans med Ben Godfrey i det centrala försvaret, alla tre runt 20-årsåldern. Lägg till dem Emiliano Buendia, värvad från Getafe, som blivit en succé och som kommit väldigt nära att ersätta just den ingen trodde skulle gå att ersätta, nämligen James Maddison.
Teemu. Den anfallare som leder skytteligan i en av de största europeiska ligorna är inte svensk, inte dansk, inte ens norsk, utan finsk. Teemu Pukki har gjort en enastående succé i Norwich den här säsongen, och har med sina 27 mål visat sig vara fullständigt oumbärlig för Norwichs språngmarsch uppåt i tabellen. Värdet av en målskytt brukar ofta betonas men för Norwich var det nog helt avgörande. De dominerade bollinnehav och antalet skapade chanser även förra säsongen, men låg då sist i ligan sett till effektivitet och shot accuracy. Skillnaden mellan mitten av tabellen och toppen av tabellen.
Tabellen. Kanske har det varit en säsong som passat Norwich väldigt väl också. Det har inte den här säsongen som tidigare säsonger funnits någon riktigt outstanding kandidat till seriesegern, istället har det varit och är en ruggigt jämn serie, en serie i vilken alla lag bokstavligt talat kan slå varandra, och dessutom gör det. En serie där alla klubbar tappar poäng hyfsat regelbundet kommer framför allt gynna de lag som kan uppvisa en hög jämnhet, en hög lägstanivå, vilket onekligen är något som Norwich har lyckats med den här säsongen. Norwich är rätt lag i rätt tid.
Timing. Norwich har öst in mål den här säsongen, men det är framför allt deras förmåga att göra sena mål som tar dem till Premier League. Av deras 85 mål har närmare hälften gjorts efter den 70:e matchminuten, och cirka en tiondel av målen har gjorts på vad som är ren tilläggstid, alltså efter den 90:e minuten. Detta betyder att Norwich tagit mängder av poäng i slutet av matcherna, och även att de har vänt många matcher. Viktigt eftersom Norwich har hamnat i underläge i sjutton av sina 42 matcher hittills, men bara förlorat fyra av dem, och i dessa matcher tagit i snitt cirka 1,5 poäng per match. Makalöst.
Kommer Norwich säkra uppflyttning redan ikväll hemma mot Sheffield Wednesday, eller kommer de säkra uppflyttning under påskhelgen? Osäkert. Vad som däremot är allt annat än osäkert är att Norwich kommer spela i Premier League nästa säsong.