En rätt intressant artikel i Telegraph för några dagar sedan menade att nedflyttade klubbar från Premier League normalt sett föll inom någon av följande kategorier: 1) De som är ”för bra” för att åka ur, 2) de så kallade ”jojo”-klubbarna, samt 3) de klubbar som är så svaga att de förmodligen aldrig hade någon chans, såsom Huddersfield den här säsongen och Derby County före dem exempelvis.
Men kanske visar Brighton på en fjärde kategori den här säsongen: De klubbar som åker ur Premier League helt och hållet från ingenstans. De som alla trodde hade klarat sig kvar i Premier League redan, men som plötsligt, hastigt och för dem helt säkert väldigt olustigt lik förbaskat åker ur Premier League, eller åtminstone kommer väldigt farligt nära att göra just det. Brighton lever just nu väldigt farligt.
Hur kom då dessa moln att förmörka Brightons strålande himmel? Detta såg ju inte ut att riktigt kunna hända ungefär halvvägs in på säsongen, när Brighton vunnit lika många matcher som de förlorat och parkerade på en trygg tiondeplats i tabellen. Under vintern och våren har det sett tuffare ut för Brighton, men vinsten mot Crystal Palace på Selhurst Park i mitten av mars såg ändå ut att ha säkrat dem fortsatt spel i Premier League.
Möjligen var det just det som även Brighton också trodde. För därefter har fem raka matcher utan vinst, varav fyra förluster. Vi pratar heller inte vilka förluster som helst, för även om förlusten på Stamford Bridge möjligen går att förstå, så har Brighton därefter förlorat tre hemmamatcher, mot Southampton, mot Bournemouth och, kanske värst av allt, mot Cardiff. Matcher under vilka Brighton inte har gjort ett enda mål.
Förlusterna är naturligtvis djupt olyckliga. Alla tre måste räknas som matcher Brighton ska kunna vinna, definitivt kunna ta poäng i och framför allt undvika att förlora. Dels är två av dessa matcher alltså så kallade sexpoängsmatcher i nedflyttningsstriden, mot Cardiff och mot Southampton. Dels var förlusten mot Bournemouth med 0-5 en match som både till spel och till resultat var fruktansvärt demoraliserande.
Problemet är inte enbart förlusterna, utan hur förlusterna faktiskt kommer till. Det är resultat och ett spel som vittnar om spelare som helt enkelt har lagt ned verktygen för säsongen. Inte för att de inte vill hålla sig kvar i Premier League, utan för att de redan hade fått för sig att de redan lyckats hålla sig kvar. Har den tanken väl lyckats smita in är det otroligt svårt att därefter få igång maskinen igen.
Frågan är så klart hur djupt rötan egentligen sitter. Om det bara var spelarna så kanske det är illa nog, men om det var ett tänkesätt som infunnit sig även hos supportrar och hos lagledningen så riskerar det vara desto värre. I vilket fall som helst befinner sig nu Brighton endast tre poäng ovanför Cardiff och nedflyttningsstrecket, vilket givet deras nuvarande formkurva är ett allt annat än ett betryggande försprång.
Därför är det kanske förståeligt både att Brighton tog en så väldigt konservativ approach till deras senaste bortamatch mot Wolves, en match som slutade 0-0 efter att Brighton medvetet enbart försvarat sig genom hela matchen. Liksom det är förståeligt att deras medresta supportrar jublade högt när slutsignalen gick. Det var en otroligt viktig poäng för dem, för att få slut på nedförslutet och för att utöka försprånget till Cardiff.
Poängen gav Brighton åtminstone tre poängs försprång till Cardiff. Vilket givet deras klart bättre målskillnad innebär att Cardiff på sina tre sista matcher måste ta in fyra poäng på Brighton. Vilket borde vara en tuff uppgift, även om Brighton skulle råka förlora samtliga övriga matcher. Utan den poängen hade det räckt med en enda oväntad vinst för Cardiff för att skicka Brighton under nedflyttningsstrecket.
Brighton har naturligtvis en hängmatch tillgodo på Cardiff, men givet att den matchen spelas ikväll borta mot Tottenham kanske inte Brighton har de bästa förhoppningarna om att kunna få med sig något från den. Och givet att Brighton på sina fyra återstående matcher utöver Tottenham (b) möter även Arsenal (b) och Man City (h) så kan det lugnt sägas att de knappast kan känna sig trygga än.
Brighton: 34p
Tottenham (b) – xP =0
Newcastle (h) – xP =3
Arsenal (b) – xP =0
Man City (h) – xP =0
37p
Cardiff: 31p
Fulham (b) – xP =3
Crystal Palace (h) – xP =3
Man Utd (b) – xP =0
37p
Slutsatsen känns rätt uppenbar. Visst kan Cardiff tappa poäng både mot Fulham och mot Crystal Palace, men det är ändå matcher i vilka Brighton trots allt måste räkna med att Cardiff vinner och tar tre poäng. Detta gör uppgiften väldigt tydlig för Brighton: De måste, måste vinna hemma mot Newcastle på lördag, alternativt skrälla till ordentligt mot Tottenham ikväll, eller mot Arsenal eller Man City därefter.
Vilka slutsatser ska egentligen Chris Hughton dra av att Brighton plötsligt befinner sig i den här oväntade situationen, vilket ansvar har han för att Brighton somnade in och fick för sig att de redan säkrat nytt kontrakt? Å andra sidan kan man kanske hävda att det är en situation som är oväntad enbart på grund av Brightons lika oväntat starka prestation under hösten, och att det vore att straffa Hughton för dennes egen framgång.
Samtidigt har Brightons spel alldeles uppenbart stagnerat, och det är oroväckande att Brighton lyckas uträtta så relativt lite med sin offensiva fotboll fastän de i själva verket sitter på i offensiva termer en av Premier Leagues kanske mest underskattade trupper av spelare. Brighton har scoutat väldigt bra, värvat nästan lika bra, men Chris Hughton har inte lyckats uppnå någon helt positiv växelverkan mellan taktik och spelarmaterial.
Hur Brightons säsong än slutar har de en rätt rejäl utvärdering att göra med sig själva både gällande vad som gick fel den här säsongen, och vilken väg de vill ta inför nästa och kommande säsonger.