Premier League rullar vidare mot sitt obönhörliga slut. Liverpool vann fredagskvällens match mot Huddersfield, helt och hållet programenligt naturligtvis, och fortsätter därmed sätta åtminstone viss press på Man City, som beger sig till Turf Moor imorgon för en på pappret potentiellt tuff match mot Burnley. Men det är imorgon. Lördagen går framför allt i Europafajtens och nedflyttningsstridens tecken i Premier League.
Vi inleder på New Hart Lane med ett hett Londonderby mellan Tottenham och West Ham, ett möte som serverat några riktiga godbitar de senaste åren. Det är första derbyt lagen emellan, i själva verket det första ”riktiga” derbyt över huvud taget på Tottenhams nya arena. Ännu en premiär således. Tottenham har möjlighet att göra en halvt säkrad plats i Champions League nästan helt säkrad genom att vinna mot West Ham.
Tottenham vore kanske ursäktade om de hade tankarna någon annanstans. Redan på tisdag spelar de alltså Champions Leagues semifinal mot Ajax på hemmaplan, vilket både objektivt och psykologiskt måste räknas som en betydligt större och viktigare match för Tottenham. Vi såg senast mot Brighton att Tottenham fick gräva väldigt djupt i sina mentala reserver för att till sist lyckas bryta ned Brighton.
Evertons säsong har vänts upp och ned. Förut vann de mot de sämre placerade lagen men lyckades aldrig vinna mot storklubbarna. Nu har de vunnit, och vunnit övertygande, mot i tur och ordning Chelsea, Arsenal och Man Utd, men å andra sidan lyckats med konststycket att förlora mot Fulham däremellan. Vad det säger om dagens tuffa match borta mot Crystal Palace är inte klokt att veta.
Ändå är det en match som Everton bör försöka vinna. De har hugg på sjundeplatsen och därmed potentiellt på en europeisk cupplats. Framför allt är det kanske just det där att bli best of the rest som vore riktigt värdefullt för Marco Silva att uppnå under sin första säsong som Evertons manager. Det skulle ge honom en bra och positiv plattform att bygga vidare på inför nästa säsong.
Fulham rubbade Evertons planer förra omgången hemma på Craven Cottage, kan de göra detsamma med Cardiff idag? Fulham är naturligtvis redan nedflyttade från Premier League, och genom att vinna mot Cardiff idag kommer de förmodligen se till att dra med sig en av de klubbar som flyttades upp med dem i fallet. På något sätt vore det även lite fint om båda nykomlingarna, representerandes helt olika fotbollsidéer, åkte ur.
Samtidigt som Cardiff ödesmatchar borta mot Fulham har Southampton chansen att helt och hållet säkra fortsatt Premier League-spel genom att vinna sydkustderbyt hemma mot Bournemouth. Bra läge för Southampton att slå två flugor i en smäll med andra ord. Det vill säga att hålla sig kvar i Premier League, samt ge Bournemouth på käften. En klubb och ett lag som onekligen visar vad Southampton lite har tappat de senaste åren.
Nu verkar det förvisso som om Southampton har hittat rätt igen med anställningen av Ralph Hasenhüttl, som har fått god ordning på Southampton även utan försäsong eller transferfönster. Southampton ser betydligt mer stabila ut och det bådar naturligtvis gott för framtiden, om än kanske något oroväckande för ett Bournemouth som fortsätter att egentligen som mest och bäst hålla sig strax ovanför nedflyttningsstriden.
Svårt är det emellertid att förutsäga någonting om Bournemouths ligamatcher för närvarande, de är ruggigt ojämna. Delvis beror det så klart på att de redan är klara för fortsatt spel i Premier League, samtidigt som de inte heller kommer kunna uppnå något annat, så säsongen är i allt väsentligt redan slut för dem. Vilket kan ge hemmaförluster mot Fulham lika gärna som 5-0-vinster borta mot Brighton.
Watford har redan ett chanskort att spela ut för att ta sig till Europa League genom att vinna FA-cupen, mot Man City i finalen. Men idag har de även möjligheten att ge sig själva ett andra chanskort genom att vinna hemma mot Wolves och ta sig upp på sjunde plats i tabellen, förbi just Wolves, och därmed ta sitt eget öde i sina egna händer även i ligaspelet och ge sig själva ett försprång.
Tramsigt uttryckt, Watford har naturligtvis redan sitt eget öde i egna händer, i och med att de möter just Wolves idag. Hur som helst, både Watford och Wolves har gjort väldigt bra säsonger, och när säsongen ska sammanfattas måste både Javi Gracia och Nuno Espirito Santo nämnas bland kandidaterna som säsongens manager. Wolves har gjort det mer spektakulärt, men Watford å andra sidan kanske lite mer systematiskt.
Naturligtvis är det även ett snart men kanske inte så kärt återseende för Wolves att möta Watford. De möttes ju i FA-cupens semifinal bara för några veckor sedan. En match som Wolves ägde, kontrollerade och också ledde med 2-0 med bara drygt tio minuter kvar av matchen. Men Watford vände och vann, mycket tack vare Gerard Deulofeu, i vad som nog var en väldigt tung förlust för Wolves att smälta.
Svårt att smälta vore det helt säkert för Brighton om de åkte ur Premier League efter att halvvägs genom säsongen ha sett ut att vara mer eller mindre säkra i mitten av tabellen, och efter att så sent som i mitten av mars ha vunnit borta mot Crystal Palace i vad de flesta då såg som en avgörande sexpoängare. Ska Brighton lyckas undvika detta är det av yttersta vikt att de vinner kvällens ödesmatch hemma mot Newcastle.
Ödesmatcher vore kanske fel uttryck, men beger vi oss ned till Football League kan detta bli en väldigt stor dag både för Norwich och för Sheffield United. Det vill säga dagen då båda lagen säkrar uppflyttning till Premier League på hemmaplan, Sheffield United mot Ipswich och Norwich mot Blackburn Rovers. Norwich matematiskt om de tar en poäng, och Sheffield United i praktiken genom att de har en mycket bättre målskillnad än Leeds.
Sheffield United får så klart anses ha en väldigt god chans hemma mot ett Ipswich som sedan länge är klara för nedflyttning till League One för första gången sedan, tror jag, 1950-talet. Något som Mick McCarthy inte var sen med att påpeka som en hälsning till de supportrar som ville bli av med honom som Ipswichs manager: ”The ones that hounded me out – I hope they enjoy the sexy football in League One!”
Sheffield United gör alltså med intill visshet gränsande sannolikhet den motsatta resan, alltså uppåt i seriesystemet. Vilket alltid väcker frågor om hur just de kommer klara sig i Premier League, oftast med jämförelser med tidigare klubbar som kommit upp. Den mest relevanta jämförelsen är förmodligen Wolves. Sheffield United är kanske inte riktigt lika starka som Wolves, men har en lika tät, tajt och stark spelidé som de kan utgå från.
Det är ingen tillfällighet att Sheffield United har tagit sig upp till Premier League från League One på två säsonger, och att de under båda sina säsonger i EFL Championship har legat i toppen av tabellen. Det är ingen tillfällighet att Sheffield United växte och blommade ut så fort de lyckades passera den mentala tröskeln att ta sig upp från League One. Det vore ingen tillfällighet om de etablerade sig även i Premier League.
Något som även passerat obemärkt är att Sheffield United redan är till hälften ägt av saudiarabiska intressen. Med Sheffield United i Premier League kommer vi alltså så att säga bakvägen få den saudiskt ägda klubben i engelsk fotboll, vilket man kanske kan tycka lite sisådär om. Men rent fotbollsmässigt finns det en mycket intressant potential i kombinationen av saudiskt kapital och Sheffield Uniteds storlek som klubb, stad och som varumärke.
Möjligen låg det med andra ord ändå något bakom alla de där rubrikerna, ryktena och rapporterna om att United skulle köpas av Saudiarabien.