Första maj, den röda dagen! Vilket möjligen känns på något sätt särskilt passande just den här gången när Liverpool ska spela Champions League-semifinal. Arbetarklubben från arbetarstaden, laget i helrött, läktarna med de röda flaggorna, klubben med all sin tradition och historia direkt formad utifrån Bill Shanklys socialistiska ideal. Klubben av folket och för folket. Åtminstone var det så en gång i tiden.
Detta Liverpool går nu alltså upp till kamp mot den globala fotbollens kanske främsta representant för den glittriga borgerligheten, adeln och etablissemanget. Klubben som vältrar sig så väldigt i sin egen förträfflighet att den på fullt allvar benämner och betraktar sig själv som mer än en klubb. Å andra sidan kanske inte Barcelona är ensamma i denna semifinal om att möjligen tro lite för mycket på sin egen exceptionalism.
Två fundamentalt olika spelsystem som ställs mot varandra, och på så sätt också en rent fotbollsteoretiskt intressant semifinal. Barcelonas fotboll som är så beundrad och som vi har blivit så bekanta med inte minst de senaste tio åren. Och så Liverpools fotboll, eller kanske snarare Jürgen Klopps fotboll, i mångt och mycket utformad som ett vapen just mot Barcelonas typ av fotboll. Bollinnehav mot bollvinst.
Barcelona dominerar för närvarande den spanska fotbollen, och Barcelona har världens just nu förmodligen bästa fotbollsspelare, kanske den bästa genom alla tider. Samtidigt ett Barcelona som förmodligen är betydligt mer beroende av Leo Messi nu än vad de var när de var som allra bäst. Med andra ord ett Barcelona som inte är riktigt lika bra som de faktiskt har varit, vilket även märkts på resultaten de senaste fem åren.
Mot detta ställer Liverpool så att säga i sann socialistisk anda upp laget och systemet. De saknar inte på något sätt spelare av riktigt hög klass men Liverpools stora stjärna är deras spelsystem, deras sätt att spela fotboll. Att besegra Liverpool handlar inte så mycket om att neutralisera deras stora stjärna, utan mer om att neutralisera deras möjligheter att spela fotboll på det sätt de så väldigt gärna vill.
För Liverpool är kanske denna semifinal något av deras coming of age-ögonblick. De var i final redan förra säsongen och de har varit bra så länge nu att de borde vara mogna att kunna gå in i sådana här matcher utan att känna sig eller för den delen faktiskt vara underlägsna. Liverpool har all anledning i världen att respektera Barcelona och deras kvalitet, men de har ingen anledning alls att vara rädda för Barcelona.
Framför allt kanske det är en semifinal i vilken Liverpool ställs inför spektrat av sitt gamla jag, den klubb de under Jürgen Klopp strävat och strävar så hårt för att inte längre vara, klubben som slåss ur ett underläge, klubben som säljer sina bästa spelare. Det är inte minst till Barcelona som dessa spelare har sålts. På andra sidan planen ställer Luis Suarez och Philippe Coutinho upp sig för att möta Liverpool.
Båda spelarna lämnade Liverpool för Barcelona delvis men framför allt för att komma till en klubb som gav dem större chans att vinna och utmana om de riktigt stora titlarna, ligatiteln och Champions League-titeln. För Liverpool att vinna mot Barcelona vore att visa att de fattade ett felaktigt beslut, åtminstone att Coutinho gjorde det. Om Liverpool förlorar kan både Suarez och framför allt Coutinho hävda att de gjorde och hade rätt.
Inte minst är det en semifinal i vilken Liverpool kan visa att de nu är på banan i varje relevant avseende. De har under hela säsongen pressat Man City i vad som har varit en rasande högkvalitativ och jämn titelstrid i ligaspelet, och gör det allra högsta grad fortfarande. Slår de ut Barcelona och tar sig till en andra raka final i Champions League, i vilken de oavsett motstånd vore favoriter, vem kan då längre förneka dem?
Paralleller med Man Utd är alltid på sätt och vis populära, och inte minst ligger de kanske för mig nära till hands och nära till minnet. Men mycket med denna semifinal påminner om Man Utds motsvarande semifinal för elva år sedan. Andra säsongen tillbaka på vad som var en kvalitativ peak, efter att ha gått långt i Champions League säsongen innan, match mot Barcelona först borta, därefter hemma.
Nyckeln den gången visade sig vara att hålla nollan mot Barcelona vilket möjligen kan omformuleras som att försvara sig stabilt och säkert, att inte låta matchen på något sätt rinna iväg utan få med sig ett spelbart resultat tillbaka till Anfield. Ett bortamål vore så klart otroligt värdefullt. Men vi kommer garanterat kunna vänta oss en rätt konservativ matchattityd av Liverpool, som knappast kommer gå balls to the wall.
Liverpool kan knappast vinna semifinalen ikväll, det vore ytterst osannolikt, däremot kan de mycket väl förlora den. Vad Liverpool framför allt alltså måste undvika är att förlora semifinalen på Camp Nou ikväll. Den attityden och den strategin är vad som måste prägla Liverpools matchplan den här kvällen. Det handlar om att försvara sig väl samt vara effektiva i att utnyttja Barcelonas allt annat än bombsäkra mittfält och försvar.
Teoretiskt är det sådana här matcher och sådant här motstånd som Liverpools fotboll är direkt anpassad och utformad för. En motståndare som gillar att anfalla och som gillar att hålla i bollen. Men mot en motståndare som Barcelona, och med motståndsspelare som Leo Messi, är teori en sak och vad som därefter faktiskt händer en annan. Det är svårt att planera och teoretisera för den typen av briljans, bara lita på att systemet håller.
Dagen går i de röda flaggornas tecken. Det återstår att se om även kvällen kommer göra det. Hur som helst, första maj är knappast vad dagen en gång har varit, kampen, talen och demonstrationstågen alls inte lika omfattande. Inte heller kan väl Liverpool längre sägas representera det där socialistiska idealet särskilt väl, åtminstone inte i någon större utsträckning än vad andra motsvarande klubbar gör.
Men det vore en fin story.
:::
Vinner Derby County ikväll borta mot Swansea så säkrar de den sjätte och sista playoff-platsen i EFL Championship.
Portsmouths förlust igår kväll betyder att Luton Town och Barnsley blev klara för uppflyttning till EFL Championship.
Leyton Orient sedan tidigare tillbaka till Football League.
:::
Ikväll inleds även playoff i National League, först med kvartsfinaler, enkelmöten på hemmaplan för högst placerade laget i tabellen.
AFC Fylde vs Harrogate Town, där vinnaren möter Solihull Moors på bortaplan i semifinalen.
Imorgon Wrexham vs Eastleigh, där vinnaren möter Salford City på bortaplan i semifinalen.
Playoff-finalen i National League spelas på Wembley den 11 maj.