Kan Chelsea sätta guldstjärna på en redan godkänd säsong?

De som observerade helgens resultat och såg Eintracht Frankfurt förlora med 1-6 mot Bayer Leverkusen undrar så klart om jag är riktig i huvudet. Men återigen ser vi faran med alltför renodlad resultatanalys. Vi kan vara helt säkra på att Eintracht Frankfurt i den matchen hade alla sina tankar på semifinalen i Europa League, och på kvällens match på Stamford Bridge mot Chelsea.

Helgens resultat kan även komma att påverka Chelsea ikväll. Samtidigt som de själva vann mot Watford såg Arsenals och Man Utds oförmåga att vinna sina matcher till att Chelsea blev klara för spel i Champions League nästa säsong. Den frågan har så klart hängt över Chelseas huvuden under hela säsongen, och varit en drivkraft för dem även i Europa League. Nu finns inte längre den drivkraften.

Man kan självfallet säga att det där kan slå åt båda håll. Å ena sidan är det möjligt att en i övrigt någon oharmonisk och desillusionerad spelartrupp tappar den motivation och drivkraft som ändå hållit dem samman under säsongen, vilket skulle kunna öppna dörren för Eintracht Frankfurt. Å andra sidan är det lika möjligt att Chelsea nu kan spela utan press och bara rikta in sig på det positiva i att kunna vinna en europeisk cuptitel.

Överlag måste man säga att Maurizio Sarri har lyckats tämligen väl under sin första säsong i Chelsea utifrån rätt besvärliga förutsättningar. Han har fått mycket kritik under säsongen, oftast med all rätt, men när säsongen ska sammanfattas har Chelsea ändå tagit sig till Champions League via ligaspelet, de tog sig till final i Ligacupen, och vinner de dessutom Europa League vore det en guldstjärna på en i övrigt godkänd säsong.

Chelsea, precis som Arsenal och Man Utd, har under säsongen plågats av interna brister och strider. Ett tag såg det ut som om Chelseas säsong var på väg att fullständigt falla samman med stort missnöje riktat mot Maurizio Sarri. Men kanske till skillnad från i alla fall Arsenal har Chelsea med Sarri varit betydligt mer konsekventa i sin fotboll. Definitivt till skillnad från Man Utd lyckades Chelsea bättre hantera sina interna strider.

Vi kan alltså säga att en anledning att Chelseas säsong och Maurizio Sarris första säsong till slut måste betraktas som lyckad kanske inte har så väldigt mycket att göra med deras egen förträfflighet, utan snarare med de två andra klubbarnas relativa oförmåga att göra något åt sina egna brister. Vi kan så klart i den analysen heller inte blunda för den relativt höga kvaliteten på Chelseas spelartrupp.

Vilket ofrånkomligen leder oss till funderingar om framtiden för Chelsea. För även om Chelseas säsong nu måste betraktas som godkänd, kanske till och med lyckad i någon mening, i alla fall resultatmässigt, känns det inte alls givet att Chelsea väljer att gå vidare med Maurizio Sarri som manager. Det kommer visa sig under sommaren självfallet, men slitningarna som varit under säsongen kommer inte bara försvinna.

Vad som spetsar till situationen ytterligare är Chelseas transferförbud under kommande två transferfönster som ålagts dem på grund av deras tidigare värvningar av ungdomar, något som självfallet sätter frågetecken kring deras närmaste framtid. Kanske inte minst gällande Eden Hazard, som ju klart och tydligt vill flytta till Real Madrid, men hur sugna är Chelsea på att sälja honom om de inte samtidigt kan köpa spelare?

Om å andra sidan Eden Hazard verkligen sätter hårt mot hårt, har Chelsea i realiteten något val i det läget? Maurizio Sarris spelidé behöver uttryckligen spelare som bättre passar in i hans tänkta spel, men om Chelsea inte kan värva spelare, anser sig Sarri då ha de rätta förutsättningarna att göra sitt jobb på ett för honom önskvärt sätt? Är Maurizio Sarri i det läget verkligen rätt manager för Chelsea att jobba med?

Många av Chelseas supportrar väljer att se positivt på transferförbudet som ett sätt att till slut mer eller mindre av tvång börja använda sig av vad som alltid varit en av klubbens stora styrkor under de senaste tio åren, deras unga spelare. Spelare som Callum Hudson-Odoi, Reece James, Ruben Loftus-Cheek, Mason Mount, Tammy Abraham med flera som i flera fall imponerat i de klubbar de varit eller är utlånade till.

Men hur synkade är dessa förhoppningar med Maurizio Sarris egen syn på dessa unga spelare, spelare som han sannerligen inte har gett särskilt mycket uppmärksamhet den här säsongen. Om Chelsea blir tvingade att förlita sig mer på dessa spelare, något som kan verka som en svaghet men som på sikt kan visa sig vara en strategisk styrka, är då Maurizio Sarri verkligen rätt manager att leda det arbetet?

Tidigare under säsongen spekulerade jag i om Chelseas förväntade transferförbud gjorde det mer eller mindre sannolikt att Maurizio Sarri skulle lämna Chelsea efter säsongen, antingen med fötterna eller med huvudet först. Min slutsats var att transferförbudet gör det mer sannolikt att Sarri lämna. Jag ser ingen anledning att revidera den slutsatsen nu, även om det kommer bero på vad Chelsea faktiskt har för alternativ att välja istället.

Eller kanske ger Chelseas återstående matcher den här säsongen oss ytterligare ledtrådar. Om Chelsea trots att de redan är klara för Champions League nästa säsong ändå presterar positivt, framför allt i Europa League, finns större skäl att tro att det fortfarande finns liv efter detta i Maurizio Sarris lagbygge. Om Chelsea däremot faller samman säger det oss att Chelsea hölls samman av en yttre drivkraft trots Sarri, inte tack vare Sarri.

Osäkerheten kring just detta gör att jag även känner en gnagande osäkerhet inför Chelsea returmatch i semifinalen mot Eintracht Frankfurt ikväll.

:::

LEAGUE TWOS PLAYOFF
Newport County vs Mansfield Town – 9 & 12 maj
Tranmere Rovers vs Forest Green Rovers – 10 & 13 maj