Vi har kommit hela vägen fram till slutet på vad som har varit en helt fantastisk engelsk fotbollsvecka. Det är den allra sista omgången i Premier League, och även om det mesta redan är i praktiken avgjort efter en lång och spännande säsong, så är det viktigaste av allt fortfarande up for grabs, det vill säga ligatiteln, om den ska gå till Man City, som alla tror, eller om Liverpool ska vara med om ett andra fotbollsmirakel på en vecka.
Veckan började fantastiskt redan på måndagen då Man City skulle spela sin hängande match i den näst sista omgången hemma mot Leicester. En match de var piskade att vinna för att hålla Liverpool bakom sig i tabellen inför sista omgången. Spelet såg dock trögt ut, Leicester stod emot bra, och nerverna hade börjat ge sig till känna, när Vincent Kompany av alla spelare brajade iväg bollen rätt upp i krysset från 25 meter.
Ett hammarslag mot Liverpool kunde tyckas som däremot inte visade några större tecken under tisdagen på att vara alltför nedslagna vare sig av Man Citys vinst eller Barcelonas målmässigt stora seger på Camp Nou en vecka tidigare. När röken skingrats och Anfield äntligen slutat vibrera stod Liverpool där som 4-0-vinnare efter en episk semifinal, och än en gång till synes mot alla odds i Champions League-final.
Det var den värsta vändningen i Champions Leagues historia, ylade talkören mer eller mindre gemensamt, med olika grad av frågetecken på slutet. Och det var det kanske, i ganska exakt ett dygn. Onsdagen såg Tottenham genomföra en kanske ännu sjukare vändning borta mot Ajax, även de i underläge med 0-3, 0-2 på kvällen i halvtid, men som med matchens allra sista spark skickar in 3-2 och sig själva in i historieböckerna.
Torsdagen hade kanske svårt att leva upp till dessa omvälvande känslostormar på Anfield och i Amsterdam. Men Arsenal avfärdade enkelt en svår motståndare som Valencia och Chelsea lyckades med stor möda och stora besvär också på straffar besegra Eintracht Frankfurt. Vilket skapade lite historia även det då för första gången någonsin båda de europeiska cupfinalerna under samma år spelas mellan klubbar från samma land.
Resten av veckan har under fredagen och lördagen framför allt ägnats åt den engelska fotbollens playoff. Salford City gick upp i Football League. De första semifinalerna har spelats i EFL Championship där Aston Villa i en händelserik match vände underläge till 2-1-vinst hemma på Villa Park, och där Leeds fick med sig ett bra resultat till Elland Road efter en väl genomförd match mot Derby County på bortaplan.
Efter en sådan vecka måste man så klart fråga sig vad söndagen egentligen kan servera för att överträffa elle addera till detta. Några saker trots allt. Om Man City vinner, som alla nog utgår från att de kommer göra mot ett Brighton utan något att egentligen spela för, så blir de blott den tredje klubben under Premier League-eran som lyckas med bedriften att försvara sin ligatitel, vinna ligan två år i rad, ett viktigt kriterium för ett stort lag.
För Man City vore det också det andra benet i jakten på en så kallad ”domestic treble”, det vill säga att vinna ligan och de båda cuperna under en och samma säsong, något som faktiskt ingen annan klubb har lyckats med hittills. Lägg en sådan säsong till Man Citys förra säsong med ligavinst med väldigt imponerande 100 poäng i bagaget, och det är ett lag som förtjänar att pratas om i samma diskussion som de allra största.
Men en vecka av mirakel kanske även måste avslutas med ett mirakel. Och ett mirakel vore det väl på sätt och vis också. Inte bara för det trots allt osannolika i att Man City skulle misslyckas med att vinna en match mot ett Brighton som mest lyckades hålla sig kvar i Premier League tack vare andras oduglighet snarare än egen skicklighet, och som inte längre har något att spela för, utan för att en sådan twist aldrig förut hänt.
Om vi återigen håller oss till den förvisso något vanskliga avgränsningen till Premier League-eran så har vi förvisso sett ett antal väldigt spektakulära titelstrider, som jag bland annat redan har bloggat om, men det har aldrig hänt att ett lag har stått som ligavinnare efter sista omgången som inte också gick in som ligaledare till sista omgången. Premier League-titeln har hittills aldrig ”svängt” under sista omgången.
Några gånger har det varit nära att ske. 1994-95 exempelvis när Blackburn Rovers och Man Utd kämpade om ligatiteln, 1998-99 när Man Utd och Arsenal utkämpade sin episka tvekamp, och så naturligtvis 2011-12 när Sergio Aguero 93:20 såg till att frälsa den ljusblå delen av Manchester. Men om Liverpool lyfter ligatiteln ikväll, eller snarare dess replika, så har något hänt som inte förut har hänt, och som varit synnerligen ovanligt i alla år.
Hänvisningen till 2011-12 är kanske särskilt passande. Den gången precis som denna gång skulle ju Man City bara gå in spela hem ligatiteln i sista omgången i en match alla tog för givet att de skulle vinna. Den gången var det QPR på hemmaplan, denna gång alltså Brighton på bortaplan. Men som vi alla vet och kommer ihåg, det bjöds på klart mycket mer dramatik den dagen än vad någon hade gissat på förhand.
Nu är det en haltande jämförelse på sätt och vis. Då var Man City ett väldigt bra lag men också ett lag som inte vunnit en ligatitel på 44 år, som inte var vana vid pressen, alltjämt med ett rykte om sig som bottlers, och som heller aldrig kändes riktigt lika stabila som Pep Guardiolas strålande lagbygge. Likaväl spelade QPR till skillnad från Brighton för att undvika nedflyttning, något de fick veta i slutminuterna att de lyckats med.
Nu är Man City ett helt annat fotbollslag, förmodligen är de världens bästa fotbollslag och dessutom relativt vana ligavinnare, med tre ligatitlar under 2010-talet, med briljanta spelare och drillade som maskiner under Pep Guardiola. Deras rykte jobbar för dem nu istället för mot dem, och Brighton som sagt har ingenting alls att spela för, annat än möjligen att vilja avsluta säsongen fint på hemmaplan.
Den viljan ska förvisso inte underskattas i engelsk fotboll, som exempelvis både Man Utd och Arsenal har upptäckt till sin förskräckelse de senaste veckorna. Men allt är beroende av Brightons lagledning i det avseendet skulle jag tro, och det är egentligen omöjligt att spekulera i på förhand hur det kommer se ut, om Brighton har käkat taggtråd till frukost eller redan sitter på stranden och sippar små drinkar med parasoller i dem.
Och någonstans kanske det ändå måste börja spöka i Man Citys och Pep Guardiolas huvuden att ödet verkar vara på Liverpools sida den här säsongen, efter deras osannolika vändning i tisdags. Förvisso inte det enda som verkar spöka i Guardiolas huvud att döma av senaste veckans svammel om mediala konspirationer, men kanske ändå något som sår tvivel bland de ljusblå och hopp hos de röda.
Mer spännande än så där blir det kanske inte i Premier League denna söndag, i den sista omgången. Vi vet redan vilka tre klubbar som blir nedflyttade till Football League, vi vet vilken klubb som slutar sjua och således alltjämt hoppas på den där sista europeiska cupplatsen, och vi vet med intill visshet gränsande sannolikhet vilka klubbar som kommer spela i Champions League respektive Europa League nästa säsong.
Har det varit en bra Premier League-säsong? Ja, det måste vi trots allt säga att det har varit. Detta fastän tre av superklubbarna har underpresterat grovt den här säsongen av lite olika skäl, och fastän tre klubbar i botten av tabellen har varit sämre än vad liknande klubbar har varit på länge. Men titeltstriden är episk, Tottenham har överlag varit starka under svåra omständigheter, och flera storklubbar visar tecken på att utmana underifrån.
Just den här dagen kommer det däremot vara något speciellt med att höra stämningen inför match både på Anfield och på New Hart Lane. Efter veckans äventyr misstänker jag att det kommer vara något alldeles extra.