Vissa spelare, inte många, men vissa spelare i andra klubbar är så fantastiskt bra och har en sådan aura runtomkring sig själva att man väldigt gärna hade sett dem i den egna klubbens tröja, även alla egna klubblegender inräknade. Många gånger är det kanske de kreativa genierna. Alla har vi våra egna sådana där spelare. För mig handlar det nog mest om Dennis Bergkamp, Gianfranco Zola, Matt Le Tissier och Gareth Bale.
Vissa spelare, inte många, men vissa spelare i andra klubbar är däremot så väldigt speciella och så personligt kopplade till en specifik klubb att man egentligen aldrig skulle vilja se dem spela i någon annan klubbtröja. Det var liksom fel att se Börje Salming spela i Detroit Red Wings tröja istället för Toronto Maple Leafs hans sista år i NHL, och en hel del sådana spelare hittar vi även i Premier League genom åren.
Dessa spelare är oftast sina respektive lags stora härförare, de som driver på laget inifrån och som i mångt och mycket format laget utifrån sin egen personlighet. De finns naturligtvis i alla länder och i all fotboll, men kanske är de desto mer framträdande inom just engelsk fotboll, där den här kaptensmyten alltjämt fortfarande är väldigt stark, i vissa avseenden kanske till och med en smula överdriven.
Man kan fråga sig om det är en inaktuell företeelse. Om den ultramoderna fotbollen med sitt kollektiva fokus, systemets ökade betydelse på bekostnad av individens, har gjort kaptens- och ledarrollen mindre nödvändig. Sant är att effektiv fotboll nu måste utgå mer från en sammanhängande spelidé än från blood and guts, men spelare som Virgil Van Dijk och Vincent Kompany visar att ledare fortfarande är viktiga.
Just Vincent Kompany är så klart inspirationen bakom denna måndagslista över Premier League-erans fem främsta kaptener, ledare och legender, som jag en smula sarkastiskt väljer att rubricera det. Vilka har varit de största ”ledarna” under dessa 27 år, och hur och var placerar sig Vincent Kompany i det sällskapet? Att jag gjort någon sådan lista förut, men inte orkar leta rätt på den, gör att man kan spåra hur mitt tänk ändrats, om alls.
(5) Roy Keane, Man Utd
Roy Keane var en sådan personlighet, och inte minst hans personlighet utanför planen och i TV-rutan efter karriären, och så benägen till konflikt och kontrovers, att detta för många blev allt han var, och många glömmer därför bort att han också var en fantastiskt skicklig mittfältare. Tog över kaptensbindeln efter Eric Cantona och därefter har han nog varit den som varenda kapten i Man Utd har jämförts med, och många önskar nog en Roy Keane i dagens Man Utd. Svårt att ärligt bedöma Roy Keanes specifika betydelse då han var omgiven av strålande medspelare, men den hunger på att vinna, hunger på titlar, som under alla de där åren präglade Man Utd, var en hunger som Roy Keane alltid eldade på och höll vid liv. Man Utds omutlighet var i mångt och mycket Roy Keanes omutlighet.
(4) Steven Gerrard, Liverpool
Hade TV och tidningar fått välja helt fritt hade förmodligen kaptensbindeln för hela Premier League gått till Steven Gerrard, kanske den spelare som kommer närmast av alla att personifiera och förkroppsliga den engelska fotbollens smått perversa Roy Race-fetisch. Hans stora styrka kan sägas vara att med egen kvalitet, egen drivkraft och egen karisma lyfta även tämligen medelmåttiga Liverpoollag till storhet, till framgång och till titlar. Och visst stämmer det, Istanbul är ett evigt monument över detta, men kanske bara delvis. För visst lyckades Gerrard lyfta Liverpool till enstaka cuptitlar, men aldrig så att det bar hela vägen över en hel säsong, det vill säga till ligatiteln.
(3) John Terry, Chelsea
Spelaren som fick utgöra inspiration till bloggens rubrik, en spelare som av sina egna supportrar började kallas för kapten, ledare och legend nästan innan han ens hunnit gå ur småskolan. Inte helt utan anledning så klart. Chelsea var inte bara ett fantastiskt starkt fotbollslag, det var också ett extremt fysiskt och viljestarkt fotbollslag, och mycket av detta etos kom direkt från John Terry. Likt med Roy Keane lyser kanske John Terry mindre av att han var omgiven av sådan stjärnglans, och hans stjärna kan därför se ut som om den strålar mindre, men efter att José Mourinho lämnade första gången var Chelsea fortsatt ett formidabelt fotbollslag år efter år till stor del tack vare John Terrys ledarskap.
(2) Vincent Kompany, Man City
Man City har vunnit fyra ligatitlar under 2010-talet. Hur många ligatitlar hade Man City vunnit utan Vincent Kompany? En, förmodligen två, kanske tre? Någon tillfällighet är det inte att när titelstriderna har gått in på småtimmarna för Man City under dessa år, och det kokta fläsket skulle stekas, då har det inte bara en gång, inte bara två gånger, utan flera gånger bokstavligt talat varit Vincent Kompany som klivit fram och svarat för den till sist avgörande insatsen. ”A Captain’s goal…” brölade Clive Tyldesley i Turin för 20 år sedan. Well, Vincent Kompany har gjort många sådana mål. Utan Vincent Kompany, under mellanåren mellan den första ligatiteln och Pep Guardiola, tror jag Man City hade varit i betydligt större problem än vad de ändå var om inte för Vincent Kompany.
(1) Tony Adams, Arsenal
Kapten för Arsenal redan vid 21 års ålder, och det känns sannerligen inte som en klubb i vilken man blir kapten redan så ung, i alla fall inte på den tiden. Fortsatt kapten för Arsenal sedan Arsene Wenger kommit in och började lägga grunden för en helt ny klubb i en helt ny tid. En av få spelare som framgångsrikt lyckades göra övergången från den gamla fotbollen till den moderna fotbollen, och den grund på vilken Arsene Wenger i sin tur kunde lägga sin grund. Utan Tony Adams, som ledare för kanske den bästa backlinje engelsk fotboll har sett, är det mycket möjligt att sagan om Arsene Wenger i engelsk fotboll hade fått ett helt annat och snabbare slut. We shall never see his like again!
Bubblare:
Matt Le Tissier, Southampton; Ledley King, Tottenham; Patrick Vieira, Arsenal; Eric Cantona, Man Utd, Alan Shearer, Newcastle.