Jag föreställer mig att det egentligen ligger till på samma sätt med Football Leagues playoff. Naturligtvis är det bättre att som till exempel Norwich och Sheffield United redan ha säkrat sin uppflyttning till Premier League, men för antingen Aston Villa eller Derby County kommer helgen sluta med en kanske ännu mer intensiv glädje, än ännu högre high, därtill med möjligheten att få spela och vinna på Wembley.
Odiskutabelt är det en magisk och känslosprutande engelsk fotbollshelg vi har framför oss, playoff-helgen. Newport County och Tranmere Rovers i League Two på lördag, Charlton och Sunderland i League One på söndag, och så Aston Villa och Derby County i EFL Championship på måndag; för samtliga står otroligt mycket på spel och vinnarna kommer självfallet, och helt rättmätigt, lyfta armarna i total triumf.
Frågan är emellertid i vilken utsträckning det rör sig om en något bedräglig glädje. Det vill säga, klubbarna kan fira uppflyttning till Premier League, League One eller League Two, men i vilken utsträckning är glädjen egentligen beständig? Bakom frågan ligger en tankegång att det faktum att dessa klubbar har tvingats till playoff till att börja med gör att deras förutsättningar att hålla sig kvar i den högre divisionen är betydligt sämre.
Matematiken tyder åtminstone på det, i alla fall på rent generell nivå. Endast fem av 20 klubbar som under de senaste tio åren har blivit automatiskt uppflyttade från Football League till Premier League har blivit nedflyttade igen under sin allra första säsong i Premier League. Motsvarande statistik för de klubbar som blivit uppflyttade via playoff är att sex av tio klubbar har blivit omedelbart nedflyttade igen. Mer än dubbelt så många.
Eftersom jag tyckte det där lät rätt spännande så satte jag mig ner och gjorde en lättare genomgång av de senaste tio årens playoff-vinnare i Football League. Jag kollade på vad de hade för poäng i ligan den därpå följande säsongen, vad de fick för placering, och på hur många säsonger de lyckades hålla sig kvar i den högre serien innan de (eventuellt) blev nedflyttade igen.
Burnley vann playoff-finalen 2009 mot Reading med 2-0 och många var fascinerade över att en klassisk engelsk klubb återvände till Premier League. Vinsten i hemmadebuten mot Man Utd var kanske säsongens höjdpunkt för Burnley, men trots den positiva starten blev det ändå omedelbar nedflyttning för dem redan första säsongen, efter att ha slutat på artonde plats i tabellen med 30 poäng.
När Blackpool vann playoff 2010 efter att hämtat upp underläge mot Cardiff två gånger om i finalen så var det något av en skräll. Blackpool höjde även humöret säsongen efter i Premier League och lyckades charma många. Till sist gjorde det däremot ingen större skillnad, med Blackpool omedelbart nedflyttade efter en säsong, och slutade på nittonde plats fastän de ändå spelade ihop 39 poäng, nio poäng mer än Burnley.
Swansea vann en svindlande playoff-final mot Reading med luften dallrandes av Hymns and arias för fulla halsar. Vid den här tiden var Swansea något av en fräsch vind i engelsk fotboll, en klubb som styrdes annorlunda än övriga och därtill spelade en progressiv och modern fotboll. Detta visade sig göra succé även i Premier League, Swansea slutade elva med 47 poäng, och skulle hålla sig kvar i Premier League i sju säsonger.
West Ham hade lyckats ta sig till playoff-final efter att säsongen innan åkt ur Premier League, och väl där mötte man Blackpool och vann. Uppflyttningen till Premier League kom inte som någon chock för West Ham som slutade tia sin första säsong, med 46 poäng på kontot och som därefter har blivit kvar i Premier League, även om de fluktat lite på en och annan nedflyttningsstrid sedan dess.
Crystal Palace var en annan hyfsat Premier League-van klubb som tog sig upp till Premier League igen via playoff-finalen 2013 mot Watford. Kevin Phillips satte den vinnande straffen under förlängningen i en rätt kass final. Crystal Palace svarade för en bra första säsong tillbaka i Premier League då de slutade elva, med 45 inspelade poäng, och som efteråt kanske har varit nära att åka ur Premier League, men aldrig gjort det.
QPR hittade tillbaka till Premier League igen 2014 efter att Bobby Zamora skickat in vinstmålet på tilläggstid mot ett spelmässigt dominant Derby County. QPR kunde tacka sina lyckliga gudar för Premier League-platsen, Football Leagues finanspoliser var dem i hälarna, men glädjen blev inte långvarig. QPR åkte ur på en gång igen, slutade sist i ligan med endast 30 inspelade poäng.
Norwich dödade tämligen kvickt playoff-finalen 2015 mot Middlesbrough med två mål under matchens första kvart. Tyvärr dog Norwichs Premier League-förhoppningar nästan lika snabbt säsongen därpå. Trots Delia Smiths allra bästa försök till allsång på Carrow Road så slutade Norwich ohjälpligt näst sist i tabellen, med endast 34 poäng på sitt samvete, och alltså tillbaka i Football League redan efter ett år.
Hull City gjorde 2016 slut på Sheffield Wednesdays förhoppningar om att äntligen ta sig tillbaka till Premier League efter ett kanonmål av Mohamed Diamé i andra halvlek. Steve Bruce var manager för Hull City då, och för Sheffield Wednesday nu. Men det var inte Bruce som var manager när Hull City skulle börja säsongen i Premier League. Klubben var i kaos, laget tog 34 poäng, slutade på artonde plats, vilket ändå var överraskande bra.
Huddersfield var den stora överraskningen 2017, gjorde totalt ett enda spelmål i playoff-spelet, vann på straffar i både semifinal och final, mot Reading (det ska faen vara Reading och spela playoff-final för övrigt), speciella på så sätt att de blev uppflyttade till Premier League med negativ målskillnad. Otroligt nog höll de sig faktiskt kvar första säsongen, tog 37 poäng och slutade på sextonde plats, men därefter var det slut på det roliga.
Fulham hade en strålande vårsäsong 2018 och kunde nog anse sig lite nesligt fördelade att tvingas till playoff, som de ändå vann mot Aston Villa i finalen. Fulham spåddes precis som Wolves klara sig hyfsat bra i Premier League, men var till sist nära att slå rekord på helt fel sätt, exempelvis genom att släppa in flest mål av alla lag i historien. Det blev bara 26 poäng för Fulham, som slutade på nittonde plats, omedelbart nedflyttade.
Totalt sett dessa tio år har lagen som vunnit playoff-finalen under sin första säsong i Premier League tagit i genomsnitt 36,8 poäng, deras snittplacering i Premier League är 16,1, och i genomsnitt har de lyckats hålla sig kvar 2,8 säsonger i Premier League. Medianvärdet, alltså rensat för extrema fall, visar att de har tagit 35,5 poäng, slutat på artonde (18) plats, och bara håller sig kvar en säsong i Premier League.
Att rensa för speciella fall känns nödvändigt. West Ham och Crystal Palace drar exempelvis upp siffrorna i väldigt hög utsträckning, men de har också varit speciella på så vis att de nyss varit i Premier League och är hyfsat vanliga lag i Premier League. Lyfter vi ut dem ur sammanhanget visar sig bilden att det faktiskt bara är Swansea som över huvud taget har lyckats vinna playoff och därefter etablera sig i Premier League.
Normalfallet är alltså att en playoff-vinnare är nästa säsongs förlorare. Sex gånger av tio åker laget ur Premier League redan första säsongen. En sjunde gång dröjde nedflyttning till den andra säsongen, men det borde kanske ha varit den första egentligen. Trenden verkar även ha blivit mer markerad på senare tid. Ingen playoff-vinnare de senaste fem åren har lyckats hålla sig kvar mer än två säsonger, fyra av fem endast en säsong.
Nu är det en rätt tydlig skillnad för playoff-vinnare i EFL Championship jämfört med i de båda divisionerna nedanför. Övergången till Premier League verkar således klart mycket tuffare än upp till League One eller till EFL Championship. Fortfarande kvarstår däremot mönstret att lag i League One och League Two som vinner playoff generellt sett lyckas sämre än de klubbar som istället blivit automatiskt uppflyttade.
Nästa tanke är om det egentligen spelar någon roll om playoff-vinnaren slutade t ex trea under den ordinarie säsongen, eller om de istället slutade femma eller sexa, samt om det hade någon betydelse vad för avstånd i poäng de hade upp till uppflyttningsstrecket. Här visade sig siffrorna oklara. Av fyra lag som slutade trea lyckades två etablera sig, men två åkte ur första säsongen. Tabellplacering eller poängavstånd spelade ingen större roll.
Men det vore naturligtvis rätt korkat att säga att Aston Villa och Derby County därför ska vara mindre glada och exalterade om de vinner playoff-finalen på måndag och därför blir uppflyttade till Premier League. De är inte bundna av vare sig historik eller matematik, men kanske är det en indikation på att de i så fall kommer ha ett större jobb framför sig med planering och utveckling under sommaren än Norwich och Sheffield United.
Historien och matematiken visar oss att det är ovanligt att klubbarna lyckas med denna planering och utveckling. Swansea visar oss samtidigt att även om det är ovanligt så är det definitivt inte omöjligt. Så även om Swansea möjligen just nu känns mest av allt som ett avskräckande exempel så kan de fortfarande användas som en förebild för klubbar som vill etablera sig i Premier League.