Räddar Europa League-titeln jobbet åt Maurizio Sarri?

Gratulationer är på sin plats till Chelsea som trots att kanske inte riktigt lika mycket stod på spel för dem i den här Europa League-finalen ändå visade att deras hunger efter en titel och att inte förlora en europeisk cupfinal till Arsenal var mer än nog med tändvätska för dem. Gratulationer även till Maurizio Sarri som i och med segern tar hem sin allra första titel, och dessutom sätter en röd rosett på sin första säsong med Chelsea.

På sin sista säsong med Chelsea? Eller på sin enda säsong med Chelsea?

Det där är nu frågan. Vad betyder egentligen den här Europa League-titeln för Chelsea och för Maurizio Sarri och deras fortsatta arbetsrelation? Det har sagts ganska tydligt att Sarris jobb är i fara alldeles oavsett hur kvällens match slutade, och det känns väl på något sätt logiskt. Engelska klubbar har sparkat sina managers förut efter att de vunnit en titel. Chelsea inte minst.

Rent resultatmässigt har Maurizio Sarri gjort en fullt godkänd säsong med Chelsea. Han slutade trea med dem i ligan och tar alltså Chelsea tillbaka till Champions League, vilket så klart var säsongens stora mål. Han går till final i Ligacupen, och så avslutar han säsongen med att vinna Europa League, en europeisk cuptitel. Det är ett bra resultat utifrån trots allt väldigt svåra förutsättningar.

Förutsättningarna förtjänar att nämnas. Han blev anställd som Chelseas manager först ett fåtal veckor innan säsongen började. Han fick tillfälle att göra endast en enda värvning till detta Chelsea. Han har haft en svår säsong med klagande och läckande spelare, och med ofta svåra relationer till Chelseas supportrar. Vid fler än ett tillfälle under säsongen såg han ut att vara dead man walking som Chelseas manager.

Att avsluta säsongen med detta utfall under dessa svåra förutsättningar är på sitt sätt imponerande och berömvärt. Samtidigt har han själv skapat sig svårare förutsättningar genom att fatta en del beslut som varit allt annat än kloka. Han har inte alltid gjort det bästa med de möjligheter han faktiskt har haft. Och det går att göra ett rätt starkt case för att Chelseas tredjeplats i ligan bygger mer på övriga klubbars oduglighet.

Till sist är däremot frågan om Maurizio Sarri ska vara kvar i Chelsea kanske inte en fråga om vad han faktiskt har uträttat med Chelsea, utan vad han har för möjligheter att uträtta med Chelsea framgent. Beslut handlar om framtiden fastän de nästan alltid beskrivs som en funktion av historisk prestation. Chelsea beskrivs som en ”vad vann vi?”-klubb men är kanske i själva verket mer av en ”vad kan vi vinna?”-klubb.

Chelseas fotboll ser helt enkelt inte särskilt bra ut efter trots allt en hel säsong med Maurizio Sarri som manager. Syrefattigheten i spelet och det många gånger planlösa tjångandet av bollen framåt och uppåt i planen vi sett prov på under säsongen, och även såg prov på i Europa League-finalen, ligger rätt långt från så kallad Sarriboll. Om Maurizio Sarri inte lyckats implementera sin fotboll bättre hittills, vad säger att det blir bättre?

Fotboll beskrivs ofta som en resultatbusiness. Detta är många gånger en rätt förenklad version av verkligheten. Faktum är att fotboll är lika mycket en relationsbusiness. En manager måste ha goda relationer för att kunna fungera effektivt som manager; goda relationer med styrelse, med spelare, med supportrar. Maurizio Sarri verkar ha ingetdera av detta, även om det säkert kommer sägas vackra saker denna kväll.

Och om Maurizio Sarri inte har detta, även om man anser att han resultaten fastän han inte har relationerna, då kommer han helt enkelt inte kunna fungera effektivt som manager. Och då är det för Chelsea en helt naturlig, självklar och rationell impuls att leta efter en ny manager.

Det finns en benägenhet i dessa frågor att dela upp diskussionen i vems fel det hela egentligen är. Antingen är det Chelseas fel som klubb att Maurizio Sarri får sparken, eller så är det Maurizio Sarris fel att han inte duger till. Sanningen är att det behöver inte vara någons specifika fel, att det bara är en fråga om att klubb och manager helt enkelt inte är en good fit. Så tror jag är fallet här.

Något jag även tror kommer accentueras under den närmaste tiden. Chelsea står inför flera tongivande spelare som ska lämna klubben. Dessutom har de ett transferförbud att förhålla sig till. Ett sätt för Chelsea att hantera den situationen är att släppa fram flera av sina unga spelare, vilket däremot Maurizio Sarri den här säsongen har haft mycket lite synbart intresse av att göra.

Alltså kanske Chelseas vinst av Europa League ska ses som ett bra sätt att sätta en trevlig punkt för en trots allt resultatmässigt lyckad säsong och för samarbetet mellan Chelsea och Sarri, snarare än som ett rätt fattigt argument för att Maurizio Sarri ska fortsätta som manager för Chelsea. Chelsea måste bestämma sig för vad de vill vara för klubb är det många som menar, och det stämmer nog. Men svaret lär inte vara Sarri.

Ser man frågan utifrån Maurizio Sarris synpunkt är detta kanske också ett väl så bra tillfälle att lämna. Han har precis vunnit en euroepisk cuptitel, kan hävda att han har gjort en bra säsong med Chelsea, och om det nu stämmer att Juventus rycker i honom från sitt Italien, där han på något sätt känns mer hemma än i Premier League, varför skulle han då vilja vara kvar i ett Chelsea där han helt tydligt inte verkar helt uppskattad?

Chelsea måste bestämma sig för vad de vill vara för klubb. Svaret kan inte vara att de vill vara en klubb som vinner Europa League. Det är inte ett argument för att Maurizio Sarri ska vara kvar som manager. Det är ett argument för att Chelsea ska börja om från noll helt och hållet. Och med ett transferförbud på horisonten, med Eden Hazard på väg till Real Madrid, och med Chelsea tillbaka i Champions League är detta rätt tillfälle.

Återstår bara att hitta rätt manager.