Det är på intet sätt någon tillfällighet att Champions League-finalen om några dagar spelas mellan Tottenham och Liverpool. Man kan möjligen luras att tycka att det är tillfälligheter efter de båda semifinalerna, och i någon mening även kvartsfinalerna, och de små marginaler som formade dem, men det vore att bara se vågorna mitt i stormens raseri och helt och hållet missa det fasta och stabila som råder bara någon meter under ytan.
Vi har egentligen sett detta vara på väg under flera år nu, även om många av sina lite olika skäl har valt att blunda för denna utveckling. Men Tottenhams och Liverpools framsteg har varit klara och tydliga, och bygger på grunden av att de båda för närvarande hör till den globala fotbollens absolut bäst skötta och organiserade klubbar. För de som har sett denna utveckling, och som förstår vikten av organisation och management vs kapital, kommer inte denna Champions League-final som en överraskning.
Både Tottenham och Liverpool är klubbar med en mycket tydlig strategi och struktur som utformats utifrån deras respektive och unika förutsättningar. Både Tottenham och Liverpool har ambitiösa, dedikerade och drivna managers som präglat laget med sin personlighet. Både Tottenham och Liverpool har tydliga och konstruktiva spelidéer och taktiska system. Både Tottenham och Liverpool har annorlunda uttryckt skapat en tydlig identitet och kraftfull kultur.
Alltså är det ingen tillfällighet att Tottenham och Liverpool spelar Champions League-final i Madrid om några dagar. Däremot är Champions League-finalen i sig naturligtvis omgiven av olika slags tillfälligheter och specifika omständigheter. Varje match är en produkt av sin tid och sitt sammanhang, och den här Champions League-finalen är så klart inte annorlunda på så sätt. Vilka är då dessa tillfälligheter, och vad kan de tänkas ha för betydelse för själva Champions League-finalen?
Champions League-finalen som en helengelsk final
En synnerligen speciell omständighet med just den här finalen är att den spelas mellan två engelska klubbar, det vill säga två klubbar från samma land. Än sen, kan kanske tänkas, det är fortfarande en europeisk cupfinal, men det är faktiskt en aspekt som har större betydelse än vad man kan tro.
Matchen får en helt annan psykologi. Dels möter man en motståndare med vilken man är bekant, och som själv är bekant med det egna laget på samma sätt, såväl taktiskt som tekniskt. Dels möter man en motståndare med vilken det kommer finnas en helt annan historik, i vissa fall en helt annan rivalitet.
Dessutom ger det matchen en ytterligare press då frågan om ”bragging rights” blir desto mer akut.
Helt vanligt är det inte med finaler mellan klubbar från samma land. En tydlig tendens är däremot att dessa finaler, egentligen oavsett aktuell form och tabellplacering, tenderar att vinnas av den ”största” klubben. Vilket tydligt visar hur sådana här finaler har ett bagage som andra finaler saknar.
Nu är inte Tottenham någon liten klubb, men i detta sammanhang är det Liverpool som är den klart och tydligt ”största” klubben, inte minst på den europeiska scenen. Liverpool har vunnit mängder med titlar, Tottenham har tvärtom kanske vunnit alldeles för få. Allt detta kan komma att spela in.
Fördel Liverpool.
Det långa uppehållet inför finalen
Lite speciellt var det att konstatera direkt efter semifinalerna att det var hela två och en halv vecka fram till finalen. Mellan den sista engelska ligaomgången och Champions League-finalen är det två veckor för Tottenham och Liverpool. Ett udda sätt att avsluta en säsong under vilken det har varit matcher non-stop för båda lagen.
Bra eller dåligt kan diskuteras. Det ger så klart tid för återhämtning och förberedelse men kan också rubba rytmen och matchtempot. Det var ingen fördel för Man Utd att vänta två veckor mellan en betydelselös sista ligaomgång och Champions League-finalen 2009. Inte är det nödvändigtvis en fördel att vänta länge på sitt lags största match.
Jamie Carragher lyckades ju komiskt nog uttrycka sig lite surt angående just detta långa uppehåll då han menade att det gynnade Tottenham mer än Liverpool. Och det kan han nog ha rätt i.
Dels hjälper det naturligtvis Tottenham i deras rätt bistra skadesituation, som varit betydligt värre än för Liverpool. Nu verkar det som om både Harry Kane, Harry Winks och Jan Vertonghen ska vara redo för spel exempelvis. Detsamma kan naturligtvis sägas om även Roberto Firmino för Liverpool.
Dels var det nog viktigare för Tottenham psykologiskt. Känsloläget var för det första klart mer uppskruvat för dem efter deras osannolika vändning mot Ajax, de behöver tiden att komma ner på jorden igen. Det är dessutom deras allra första Champions League-final, arguably den största matchen i klubbens historia. Tid kan vara deras vän.
Fördel Tottenham.
Det påstådda favoritskapet
Något snack är det inte om att Liverpool går in i Champions League-finalen som favoriter. De flesta pratar om dem som givna vinnare på förhand. Inte helt orättmätigt kanske, sett till deras säsong, samtidigt som den upplevda kvalitetsskillnaden nog överdrivs. Hur som helst är det något Liverpool bär med sig in i finalen.
Vilket inte behöver vara till Liverpools fördel. Den punkt av ligasäsongen där Liverpool i praktiken förlorade ligatiteln var just den punkt där de plötsligt på grund av resultaten tvingades bära favoritskapet.
Vi vet också att Liverpool rent taktiskt är utformade främst för att besegra lag som så att säga ska vara ”bättre” än dem. Det är så de trivs bäst och så som deras största triumfer har inträffat under Jürgen Klopp. De har blivit bättre att spela som favoriter också, men det är inte lagets taktiskt sett naturliga tillstånd.
Tottenham däremot har tagit sig till finalen fastän de aldrig varit favoriter. Mot Dortmund var det kanske jämnt skägg, mot Man City ansågs man som rejäla underdogs, och Ajax hade imponerat så stort mot både Real Madrid och Juventus att nästan alla såg dem som favoriter mot Tottenham.
För Liverpool finns även aspekten att de verkligen måste vinna den här finalen för att de inte ska stå helt tomhänta efter säsongen. Ett trots allt snopet slut på en i övrigt väldigt bra säsong. Det är en press i sig som kan vara hämmande.
Fördel Tottenham.
Betydelsen av erfarenhet och av att ”ha gjort det förr”
Helt ovanligt är det inte att lag som vinner Champions League eller stora titlar har varit väldigt nära, kanske till och med slutat tvåa, säsongen innan eller dylikt. Det finns något rätt intuitivt över detta, man kommer gradvis närmare, blir bättre och bättre, och till sist är man redo.
Liverpool var i Champions League-final redan förra säsongen. Den gången gick det inte hela vägen, men erfarenheten kan mycket väl vara dem till hjälp i år. Liverpool var även i Europa League-final för tre år sedan.
För Tottenham är det däremot helt och hållet första gången de befinner sig i en europeisk cupfinal, eller ens särskilt långt framme i ett europeiskt slutspel, åtminstone i modern tid. Det är matcher med speciella rutiner, en speciell anspänning, och ett särskilt tryck på sig. Liverpool vet vad som väntar, Tottenham gör det inte på samma sätt.
Fördel Liverpool.