Liknande listor har jag så klart gjort förut. Men då har jag antingen skrivit om Premier League-årens bästa spelare, vilket är självförklarande. Eller så har jag skrivit om Premier League-årens mest betydelsefulla spelare, vilket handlar om vilka spelare som har haft störst impact på sina respektive lag. Alternativt har jag någon skrivit om Premier League-årens mest värdefulla spelare, vilket kan ha både sportslig och finansiell mening.
Här tänkte jag istället skriva om Premier League-årens ”viktigaste” spelare. Med viktigaste avser jag här egentligen inte deras skicklighet som fotbollsspelare, även om det indirekt kan tänkas ha viss betydelse, utan den betydelse som dessa spelare har haft, just i egenskap av fotbollsspelare, för att trotsa fördomar och föreställningar inom såväl engelsk fotboll som kanske även i samhället i stort.
Kort sagt, vilka Premier League-spelare har bidragit aktivt till att förbättra världen? Det kan gälla allt möjligt. Allt från att bryta ned fördomar och knäcka föreställningar om ras, om sexualitet, om religion, om sociala problem, om sjukdom och ohälsa. Spelare som helt enkelt lyckas få oss att tänka till, tänka om och tänka nytt, och spelare som kanske utan att vi riktigt har förstått det själva har fått oss att tänka större.
Vilket inte nödvändigtvis inte blir en lista från vilken det finns så väldigt många att välja mellan. Premier League-spelare känns sällan som de mest socialt ansvarstagande, vilket långt ifrån är enbart deras fel. Miljön uppmuntrar knappast till det. Vi får se om det räcker till en hel lista helt enkelt. Och som vanligt är ni naturligtvis helt fria att komma med era egna förslag i kommentarsfältet.
(5) Raheem Sterling, Liverpool & Man City
Knappast den mest uppskattade spelaren, så kanske en smula kontroversiellt att ha med honom på en sådan här lista. Dessutom rätt så ung. Men hur kommer det sig att han inte är så uppskattad? Visst, där finns så klart detta med att flytta från Liverpool, men det är också för att media har drivit sin story mot honom. Men till skillnad från många andra spelare genom åren har inte Sterling gömt sig i skuggan utan tagit kampen, och visat på hur svarta spelare behandlas och beskrivs helt annorlunda i media än vad vita spelare gör, och det har helt klart också fått effekt. Vilket om inte annat visar hur viktigt det faktiskt är att någon vågar ta fajten, även om det är bekvämare att gömma sig.
(4) Jamie Vardy, Leicester
Ville man bli Premier League-spelare, åtminstone en framgångsrik Premier League-spelare, så var karriärspåret rätt tydligt. Antingen såg du till att värvas som ung spelare till någon av storklubbarnas akademier, eller så var du en spelare som presterade starkt i någon av de europeiska eller möjligen sydamerikanska ligorna, och därmed hamnade på radarn för klubbarnas scoutingnätverk. Men detta vändes lite upp och ned med Jamie Vardy, plötsligt såg man att det faktiskt var möjligt att gå hela den långa vägen upp genom det engelska seriesystemet och inte bara bli vattenbärare i Premier League, utan en av dess stjärnor. Detta har gjort Premier League-klubbar betydligt mer intresserade av att värva från Football League, vilket gett spelare betydligt fler möjligheter och även är bra för engelsk fotboll på sikt.
(3) Patrick Vieira, Arsenal
Föreställningen om utländska spelare i Premier League innan Patrick Vieira kom till Arsenal var ganska typisk. De kunde möjligen duga som kreativa spelare, men skulle det smällas på planen, om det var dags att get stuck in, då var det nog trots allt säkrast att ha brittiska spelare ändå. Idén att fysik och teknik skulle gå att kombinera, än hellre då i en icke-brittisk spelare, var inte riktigt färdig. Vieira blev den kanske första spelaren att knäcka den myten och banade på så sätt väg för mängder av andra spelare som skulle komma att förändra och förbättra Premier League i grunden. Visst, möjligen lyckades Vieira därmed också bidra till detta att svarta spelare nästan alltid beskrivs utifrån sina rent fysiska attribut, men han kan inte styra allt här i världen.
(2) Eric Cantona, Man Utd
En av de allra första riktigt framstående utländska spelarna i Premier League, definitivt den första som verkligen blev en stjärna och på så vis även en förebild. Inte minst för de många unga spelare som växte fram i hans egen klubb. Den engelska fotbollen befann sig någonstans i gränslandet vid den här tiden, med många av de äldre spelarna skolade i en annan tradition där det tränades halvdant, dracks helhjärtat och fotbollen helt enkelt inte var så värst professionell. Eric Cantona tog fotbollen på allvar, tränade hårt, tränade extra, och alla dessa värderingar skickade han vidare till den nya generationen unga, engelska spelare. Han var inte en utländsk bohem, han var inte socialt missanpassad, han var inte någon medelmåtta. Han var en stjärna av kontinentalt mått, och han visade unga engelska spelare två saker, att det var ingen tillfällighet eller fråga om tur, samt att det kunde även de bli.
(1) Mohamed Salah, Liverpool
Skickade ut den här tankegången i rymden redan för något år sedan att Mohamed Salah var en väldigt viktig spelare eftersom det bara kunde vara bra att det fanns en muslimsk spelare som var väldigt bra, som hyllades som en förebild, och som faktiskt inte gjorde någon hemlighet av att han var muslim. Tvärtom är Mohamed Salah väldigt öppen med det, både på och utanför planen. Det går inte att sätta ett värde på vikten av att det kommer fram andra bilder av muslimer än de snedvridna bilder som kommer fram i media eller som sprids av rent politiska skäl. Betydelsen av detta i ett samhälle som alltmer kommit att präglas och påverkas av muslimhat, verkligt eller politiskt konstruerat, kan inte underskattas. Och det har konkreta effekter, som synes av en undersökning i exempelvis Liverpools supporterbas där förekomsten av muslimhat på sociala medier och på matcherna har minskat markant.