Vad vinsten i Champions League betyder för Liverpool är svårt att sätta ord och ett konkret värde på. Det betyder allting och ingenting på samma gång som jag försökte uttrycka mig inför matchen. Det verifierar deras status och återkomst som en engelsk och europeisk superklubb, det är en viktig plattform för deras fortsatta utveckling och så klart en väldig bedrift i sig självt. Men vinst eller ej, Liverpool är vad de är, och hade så klart fortsatt vara det oavsett om de vann eller förlorade finalen.
Vad betyder däremot förlusten i Champions League-finalen för Tottenham? Och då pratar jag självfallet inte om känslorna av att förlora finalen eller det sätt på vilket finalen förlorades. Sådant är övergående. Utan jag pratar mer om Tottenham på institutionell nivå. Hade de vunnit Champions League hade det varit potentiellt transformativt för dem, men vad betyder då förlusten i Champions League-finalen? Hur kommer det påverka Tottenham på kort, medellång och lång sikt?
För det första måste man konstatera att förlusten i Champions League-finalen inte skickade Tottenham tillbaka till noll. Enbart att ha tagit sig till Champions League-finalen har naturligtvis givit Tottenham en stor andel av den transformation man menar att de skulle ha fått av att också ha vunnit finalen. Tottenham visade att de är en klubb som går att räkna med i Europa, som kan hävda sig och konkurrera i Champions League, en klubb värd att satsa på för alla spelare.
Men finns det även en risk för att luften kanske gick ur Tottenham efter förlusten mot Liverpool i Champions League-finalen? På många sätt kändes det som någon slags slutpunkt, eller åtminstone en höjdpunkt för just detta lagbygge i Tottenham. Orkar verkligen Mauricio Pochettino börja om igen? Orkar spelarna verkligen ladda om igen? För även om Tottenham naturligtvis kan upprepa bedriften, så kommer det naturligtvis alltid vara lite av ett långskott, procenten är inte jättehöga.
Omedelbart efter finalen svarar Mauricio Pochettino på frågan om han blir kvar i Tottenham något i stil med att det är för tidigt eller i alla fall fel tillfälle att svara på den frågan. Vilket ju är ett minst sagt lite märkligt val av svar om det nu var en fullständig självklarhet att Pochettino skulle vara kvar i Tottenham. Att inte svara är självfallet ett svar även det, vilket Pochettino rimligtvis måste vara medveten om. Men det visar att allt inte är spikat och fastsurrat för Tottenham inför kommande säsong.
Vi vet i och för sig inte om Pochettinos icke-svar har specifikt med förlusten i Champions League-finalen att göra, och om svaret kanske i själva verket hade varit exakt detsamma om Tottenham vunnit finalen. Det var definitivt en punkt som Pochettino själv valde att lyfta redan inför finalen, även om det var med en osäker grad av allvar, att om Tottenham vann Champions League-finalen så kanske han fick fundera på om han hade något kvar att ge Tottenham som manager.
Nu ska inte allt som manager säger tas helt och hållet bokstavligt. Man får också fråga sig varför Mauricio Pochettino i det här fallet säger som han gör, eller möjligen varför han skulle kunna säga det han säger. Naturligtvis kan det vara en maktpolitisk signal till Tottenham som klubb, till dess styrelse och till Daniel Levy som ordförande att de nu måste visa att de kan och vill matcha hans egna ambitioner med Tottenham, att de är villiga att investera.
Rimligvis är det ett perspektiv som även borde vara spelarnas. Det kommer inte saknas klubbar som är intresserade av spelare som Harry Kane, Dele Alli, Christian Eriksen, Lucas Moura, Heung-Min Son med flera. Om dessa klubbar erbjuder högre lön och större chans att vinna de stora titlarna så kommer det vara något som får dem att fundera. Allra helst om Tottenham själva inte visar att de har ambitionen att verkligen konkurrera med dessa klubbar på något som åtminstone liknar lika villkor.
I bakgrunden ligger självfallet satsningen inför den här säsongen där Tottenham något anmärkningsvärt alltså inte värvade en enda spelare. Inte heller under januarifönstret öppnade Tottenham lädret. Nu ska det inte köpas för köpandet skull så klart, gud vet att det finns nog med klubbar som gör det, men det har samtidigt varit uppenbart under säsongen att Mauricio Pochettino inte är riktigt nöjd med detta. Tottenham gick till Champions League-final trots klubbens ”satsning”, inte tack vare den.
En inte helt oviktig skillnad jämfört med Liverpool till exempel, en klubb som Tottenham definitivt känner att de borde kunna stå på jämn fot med, och visa precis samma ambition som dem.
Arenan är den självklara funderingen. New Hart Lane, och hur den möjligen har påverkat Tottenhams villighet att investera i sin spelartrupp. Men nu är Tottenham inflyttade på sin nya arena, och arenans hela syfte var så klart att lyfta Tottenham som klubb, och försätta dem just på mer jämn fot med klubbar som Liverpool, Arsenal, Chelsea, Man Utd med flera klubbar i England och i Europa. Ett syfte som vore väsentligen förfelat om det på samma gång stryper investeringarna i själva fotbollslaget.
Tottenham vore självfallet inte den första klubben ens i norra London som motiverar en ny arena med att de ska bli störst och starkast men längs vägen glömmer bort att inga arenor någonsin har vunnit fotbollsmatcher och stora titlar.
Med andra ord, om Tottenham vill undvika en situation där luften går ur klubben efter förlusten i Champions League-finalen, så måste de faktiskt aktivt blåsa in luft i klubben och i laget. Tottenham måste engagera och entusiasmera sin stab, sina spelare och sina supportrar. Enda sättet Tottenham kan göra det är att signalera att åtminstone de själva inte ser Champions League-finalen som någon engångsföreteelse, som någon fluke, utan som en match de gärna spelar igen, och igen, och igen.
Och enda sättet för Tottenham att göra det är att investera i laget, att bredda och förstärka spelartruppen, vilket bara kan göras genom att värva nya spelare och erbjuda befintliga och viktiga spelare marknadsmässiga kontrakt. Mauricio Pochettino kan nog antas ha varit mycket noga med att påpeka detta för Tottenhams ordförande och styrelse, både före och efter finalen. Tottenham kan inte fortsätta att prestera trots klubbens satsningar.
Tottenhams framgångar måste vara tack vare klubbens satsningar. Då blir Tottenham en klubb att tro på inte bara på kort sikt utan också på lång sikt. Då blir Tottenham en klubb som kommer få fler chanser att spela Champions League-final.
:::
TRANSFERKOLLEN:
Roberto, Espanyol till West Ham. West Ham fortsätter med sina något lustiga värvningar på målvaktssidan. Den här gången är det 33-årige Roberto som värvas från Espanyol, med meriter från Spanien, Grekland och Portugal. Känns som att vi har sett lite för många sådana här målvaktsvärvningar i Premier League på senare år, och svårt att se hur Roberto lyfter West Ham eller petar Lukasz Fabianski. Godkänd – (++)
Patrick Roberts, Man City till Norwich, lån. Ännu en talang från Man Citys produktionslinje som de senaste åren har befunnit sig ute på lån i Fulham, i Celtic där han var riktigt bra, och i Girona där han kanske inte varit riktigt lika bra. Kreativ och talangfull forward som borde kunna passa rätt bra in i Norwichs och Daniel Farkes modell. Försiktigt positiv till denna värvning. Väl godkänd – (+++)
David Martin, Millwall till West Ham. West Ham fortsätter med sina något lustiga värvningar på målvaktssidan. Den här gången är det 33-årige David Martin som värvas från Millwall, med meriter från Football League, och har spelat 15 matcher de två senaste åren. Hade jag lite svårt att se det konkreta värdet med Roberto så blir det inte lättare med Martin. Underkänd – (+)