Är det en bedrift av Bournemouth att hålla sig kvar i Premier League eller en begränsning att bara hålla sig kvar? Är stabilitet eller stillastående rätt sätt att beskriva Bournemouths tillstånd? Efter fyra år är Bournemouth ett etablerat Premier League-lag men fortsätter samtidigt vara det mest öppna och lättbesegrade Premier League-laget. Deras modell fungerar för Bournemouth, men modellen behöver uppgraderas.
FOOTBALL LEAGUE: P14, 45pts – (++)
FA-CUPEN: Tredje omgången (vs Brighton (h)) – (+)
LIGACUPEN: Kvartsfinal (vs Chelsea (b)) – (+++)
Samma procedur som förra året! Ännu en säsong i Premier League för Bournemouth där de fortsätter uppehålla sig i tabellens ingenmansland, för bra för att bli indragna i nedflyttningsstriden men samtidigt för svaga för att kunna utmana om något större än så. Man slits mellan att se detta som en bedrift eller som en begränsning för Bournemouth.
Eddie Howe har gjort och gör ett remarkabelt jobb med Bournemouth, men detta är också Bournemouths fjärde raka säsong i Premier League. Det håller inte längre att prata om dem som vore de Åshöjdens BK. Inte heller håller det riktigt att beskriva dem som fattiglappar. Både Bournemouth och Howe måste visa inte bara att de kan mer än så här, utan att de vill mer än så här.
Vilket inte ska förstås som att Bournemouth därför måste byta modell. De har sin spelidé och de har sitt fokus på att värva framför allt ung, brittisk talang, och den modellen både kan och ska de jobba vidare med. Men det går också att vrida upp volymen på modellen några steg, öka ambitionsnivån i vad man gör och därmed även öka ambitionsnivån på vad man kan uppnå.
Bournemouths dilemma är vad det hela tiden har varit. Deras fotboll gör att de ofta vinner mot lag runt dem och nedanför dem i tabellen. Samtidigt förlorar Bournemouth oproportionellt många matcher mot toppklubbar och lagen ovanför dem i tabellen. Om Bournemouth ska kunna stiga i tabellen, och gå längre i cuperna, är det i dessa matcher de måste börja hävda sig bättre.
Om inte annat är det en strategisk nödvändighet. Om inte Bournemouth tar poäng i dessa matcher förlitar de sig på två saker. Dels att de verkligen vinner matcherna mot lagen nedanför dem i tabellen. Dels att dessa lag fortsätter tappa poäng som de gör. Men av sex lag som hamnade under Bournemouth i tabellen så underpresterade åtminstone två den här säsongen.
Bournemouths säkerhetsmarginaler är alltså inte särskilt stora. Det räcker med en dålig säsong, eller att resultaten i en eller möjligen två omgångar svänger åt det för Bournemouth negativa hållet, så är Bournemouth helt plötsligt i högsta grad indragna i nedflyttningsstriden. Argumentet att Bournemouths fotboll åtminstone håller dem kvar i Premier League är inte tvunget permanent.
Framför allt gäller kanske för Bournemouth samma sak som för alla klubbar, att det är bara möjligt att hålla engagemanget uppe för överlevnad under viss tid, på längre sikt måste Bournemouth göra framsteg, skapa ögonblick och låta supportrarna drömma. Om det sker i ligan eller de båda cuperna spelar kanske mindre roll, men det måste ske.
Bournemouth inledde säsongen väldigt starkt, med sex vinster och endast två förluster på sina första tio matcher. Men från och med november tog det stopp i maskin rejält och resan därifrån var ett långsamt fall raka vägen nedåt i tabellen, vilket väcker två frågor. Vad hade hänt om säsongen hållit på några veckor till, och vad hade hänt om Bournemouth haft en mer normal säsongsinledning?
Managerbetyg: Eddie Howe (+++)
Fortsätter göra ett mycket habilt jobb med Bournemouth. Men efter fyra år med Bournemouth i Premier League väntar vi fortfarande på den riktiga detonationen, det riktiga avtrycket. Det finns potential i Bournemouth som klubb, där saknas inte resurser och där finns en kompetent organisation, vad vi vill se nu är ambitionen att ta nästa kliv. Howe, som har ryktats till större klubbar, måste inte minst visa att han har visionen och förmågan att steppa upp.
Bloggen om Bournemouth 2018-19:
https://www.fotbollskanalen.se/bloggar/hyllman/2019/03/01/bournemouth-fortsatter-vara-premier-leagues-mjukisar/
I början av säsongen spekulerade jag i om Bournemouth möjligen skulle kunna kvalificera sig för europeiskt cupspel den här säsongen. I början av mars tvingades jag konstatera att efter fyra år i Premier League är Bournemouth fortfarande dess mjukisar. Bournemouths problem är inte bara att de förlorar mot de större lagen utan att de ohemult ofta tenderar att förlora stort, och att detta är oförändrat under alla deras år i Premier League. Stabilitet riskerar i Bournemouths fall vara ett finare ord för stillastående.
Bournemouths MVP: Ryan Fraser
Vi har matats med statistik under säsongen, i synnerhet våren, som visar hur Ryan Fraser skapar chanser i motsvarande takt som kontinentens storstjärnor, och även om sådan statistik ska tas med en rejäl nypa salt, för Fraser precis som för exempelvis Özil, så är det ändå rätt anmärkningsvärt för en spelare i ett lag som Bournemouth. Givet hur viktigt det däremot är att Bournemouth vinner matcher mot lagen runt dem och nedanför dem i tabellen, är det däremot inte svårt att se hur viktig och värdefull Ryan Fraser är för dem.
Höjdpunkt: 4-0 vs Chelsea (h)
Bournemouth har generellt svårt mot topplag, men har av någon besynnerlig anledning ändå gjort några anmärkningsvärda resultat mot Chelsea. Här var Chelsea ett lag i total upplösning är värt att komma ihåg, men Bournemouths 4-0-seger över dem förtas inte därför för Bournemouths egen räkning. En riktigt fin vinst framför supportrarna på hemmaplan.
Lågpunkt: 0-5 vs Tottenham (b)
Mosade och överkörda. Bournemouth hade några rejäla torskar den här säsongen (0-4 vs Liverpool, 1-4 vs Man Utd, 1-5 vs Arsenal t ex) men värst av dem alla var nog annandagsomgången mot Tottenham, där de blev fullständigt omintetgjorda av Tottenham. Visst lär det vara häftigt att spela i Premier League men till sist blir det svårt att känna någon större stolthet när sådana här resultat sker alltför ofta.
Bournemouth inför 2019-20:
Måste bli tyngre offensivt. En hård sak att säga givet att Bournemouth har visat upp en hyfsat god effektivitet i termer av att ta vara på målchanser, och att inte minst Callum Wilson känns som en bra anfallare. Frågan är däremot om det räcker med en bra anfallare. Wilson känns möjligen något lättviktig mot Premier Leagues bättre lag.
Måste täta till försvarsspelet. Bournemouth är ett mycket öppet lag, inte minst för att vara ett engelskt lag. Det visar sig inte minst både på antalet chanser som Bournemouth släpper till mot det egna målet, och på kvaliteten på dessa chanser. Detta är inte nödvändigtvis en fråga om att värva spelare, utan en fråga om taktisk balans och prioritering.
Måste försöka behålla David Brooks. Brooks har gjort succé sin första säsong med Bournemouth i Premier League efter flytten från Sheffield United. Visst kommer Bournemouth i någon utsträckning vara en säljande klubb, men det betyder inte att de nödvändigtvis måste sälja sina viktigaste spelare redan efter ett år. Viktigt för Bournemouth att kunna bygga vidare med Brooks i laget.
BETYG 2018-19: Godkänd (++)