Man kunde vara ursäktad att tänka att detta skulle vara en rätt lugn sommar efter förra sommarens VM. Men då misstar man sig nog en aning. Utöver Nations League och EM-kval som spelas i dagarna så innehåller den här sommaren både Copa America och de afrikanska mästerskapen, som ju har flyttat till sommaren, vår sommar i alla fall. Dessutom inleds ikväll dam-VM som håller på ganska exakt en månad.
VM i Frankrike, som har kallats för en turnering som kommer förändra damfotbollen i grunden, känns åtminstone på förhand som en större affär än normalt. Oavsett hype i det påståendet kan vi konstatera att det är ett VM som kommer under en tid då det har gjorts stora framsteg i damfotbollen, med publikrekord, allt större professionalism, nya sponsor- och TV-avtal och så vidare.
Men kvinnorna gör framsteg på alla områden, vi ser det inom övriga sporter, vi ser det på filmduken och på TV, vi ser det i de flesta former av underhållning, och vi ser det alltså även inom fotbollen. Kort sagt är det förmodligen återigen ett exempel på att marknaden styr förändring, att det till sist helt enkelt har trillat ned att det går att tjäna pengar också på damfotboll och på att rikta sig även mot kvinnor som kunder.
Nu är sådant här sällan en helt linjär process, i bästa fall kanske man bör prata om två steg framåt och ett steg bakåt, i andra fall kanske det omvända. Fortfarande är det svårt att uppnå helt lika villkor för kvinnor på landslagsnivå. Ada Hegerberg, arguably världens bästa spelare, tackar nej till spel i Norges landslag på grund av upplevda brister. Det tyska landslaget presenterade en minst sagt spetsig video när deras VM-trupp annonserades.
England befinner sig i Grupp D. Där har de fått sällskap av Skottland, Japan och Argentina, rankade 20:e, 7:e respektive 37:e plats i världen, jämfört med England som är rankade trea i världen. Ärligt talat en rätt tuff grupp. Japan är absolut inte något dåligt lag, och både Skottland och Argentina har kvaliteter att ställa till det för England i en enskild match, liksom där naturligtvis finns den klassiska rivaliteten med dem båda.
England och Japan är favoriter att gå vidare från gruppen. Men Englands nyckelmatch kan mycket väl bli deras första match i VM, mot Skottland. Många av spelarna i Skottland är verksamma i de engelska klubblagen och är spelare på heltid. Långt ifrån ett lag för England att ta lätt på, och en VM-premiär är alltid speciell. Nu finns så klart, med sex grupper, även en god chans för grupptreorna att gå till slutspel.
England har naturligtvis större ambitioner än så. Phil Neville, Englands förbundskapten, har inte varit blyg med att säga att de vill vinna VM. Rimligtvis måste de då tänka att det faktiskt är en realistisk möjlighet, och spelartruppen antyder att så nog är fallet. Där finns flera spelare av världsklass, exempelvis Lucy Bronze, Nikita Parris och Steph Houghton, samtliga med erfarenhet från dessa sammanhang.
Men att vinna VM är självfallet svårt. Att dra paralleller till herrlandslaget vore kanske elakt mot damlandslaget men England har så klart under många år haft tillgång tillgång till spelare av världsklass på herrsidan utan att därför över huvud taget ha fått till det som ett lag i ett mästerskap. Phil Neville är så klart uppfostrad med en viss attityd i fotbollen genom sin klubbtillhörighet, men press brukar sällan vara England till hjälp.
Samtidigt känns det kanske som ett naturligt steg för detta England. 2007 och 2011 gick England till kvartsfinal. 2015, det vill säga det förra världsmästerskapet, gick England för första gången till semifinal. Där förlorade de mot just Japan för övrigt. Naturligtvis kommer England sikta på att ta ytterligare kliv framåt den här gången. Men det står några riktigt tuffa motståndare i vägen.
Vilka dessa motståndare är överraskar knappast någon. USA, Tyskland, Frankrike, Australien, Kanada, kanske till och med Norge och Sverige, och så naturligtvis Japan, kan sätta rejäla käppar i hjulet för England. Kort sagt, om England ska vinna VM räcker det inte med att bara göra ett bra VM, England måste göra sitt absolut bästa mästerskap någonsin. England måste vara bäst när det gäller som mest.
Grejar England det? Kanske, kanske inte. Utåt sett ger England ett harmoniskt intryck men det verkar även vara en väl känd hemlighet att stämningen i spelartruppen inte är särskilt god, att flera av spelarna inte kommer överens. Det kan alltid diskuteras hur mycket sådant spelar roll, man måste inte vara vänner för att kunna spela i ett lag tillsammans, men man tänker sig att England kanske inte kommer vara alltför bra i motgång.
Parallellerna med VM 2006 för Englands herrlandslag känns för mig påfallande, för att inte säga påfrestande.