Åsikterna bland supportrarna varierar från den ena ståndpunkten att Leyton Orient kommer åka raka vägen ut ur League Two nästa säsong, till den andra och motsatta ståndpunkten att mer eller mindre hota de som tycker detta med stryk för att de är så dumma att de tror att Leyton Orient kommer åka ur Football League. Osämjan till trots är det ofrånkomligen så att Leyton Orient vann National League och därmed är tillbaka i Football League.
Vilket onekligen är något att jubla över för alla som håller på Leyton Orient. Klubben som inte bara åkte ur Football League utan vars hela existens faktiskt var hotad sedan den köpts av den italienske bondfångaren Francesco Becchetti, som på bara några få år lyckades med konststycket att förstöra en fotbollsklubb som var en straffspark från att gå upp i EFL Championship till en klubb som åkte ur Football League för första gången i klubbens historia.
https://www.fotbollskanalen.se/bloggar/hyllman/2018/10/13/kan-leyton-orient-era-sig-tillbaka-till-football-league/
Nedflyttningen, tillsammans med omfattande supporterprotester, ledde till att Francesco Becchetti tvingades sälja klubben. Ny ägare blev supportern sedan barnsben Nigel Travis som föresatte sig att få klubben upp på fötter igen. Rent organisatoriskt måste man säga att han har lyckats med den saken. Samtidigt var hans kanske bästa beslut att mitt under förra säsongen anställa Justin Edinburgh som manager. Med Edinburgh kom även laget upp på fötter igen.
Igår meddelade Leyton Orient att Justin Edinburgh gått bort. Detta efter att i måndags ha lagts in på sjukhus efter att hjärtat slutat slå. Justin Edinburgh var 49 år, före detta spelare på mycket hög nivå. Tre veckor efter att Leyton Orient alltså firade seriesegern i National League och uppflyttningen till Football League är de samtidigt en klubb i sorg. Glädjen som alltid kommer finnas över återkomsten till Football League, och klubbens återkomst till livet, kommer alltid åtföljas av en känsla av sorg och saknad.
Justin Edinburgh var en tongivande personlighet som gav Leyton Orient livet tillbaka från en punkt där klubben kändes död och begraven. Frågan är Edinburghs livsgivande insats som manager bidrog till att kosta honom livet. Att spekulera om orsaker till Edinburghs hjärtstillestånd vore opassande, men att vara manager är ett väldigt stressigt arbete, och vad för tillstånd än Edinburgh led av så inte lär stressen ha gjort det bättre. Man får bara hoppas och tro att han gjorde något han älskade.
Vittnesmålen som under lördagskvällen strömmade in från spelare och från supportrar beskriver i sig själva hur omtyckt och uppskattad Justin Edinburgh var. Hans stora styrka var att få ihop laget till en enhet, att skapa en nästan familjär känsla över laget, där alla var bröder, och med alla andra i klubben, där alla var syskon. Förhoppningsvis har Justin Edinburgh skapat en familj som är stark nog att gå vidare även utan honom. Vilket vore det finaste man i så fall skulle kunna säga om honom som manager.
Leyton Orient saknar inte bra spelare. Allt från stjärnanfallarna, om uttrycket ursäktas på den här nivån, Josh Koroma och Macauley Bonne, till pitbull-mittfältarna Dale Gorman och Craig Clay, ned till den tekniskt strålande ytterbacken Joe Widdowson. Mycket talar för att Leyton Orient hade hävdat sig mycket väl även i League Two, åtminstone om de kunde behålla sina viktigaste spelare. Men vilka spelare skulle vilja lämna Leyton Orient efter detta?
Men å andra sidan, vilken manager skulle vilja ta över Leyton Orient efter detta? Möjligen en absurd tankegång men det kan ju inte vara någon lustig sits att sätta sig själv i, att ersätta en älskad manager som bokstavligt talat dog på posten. Ändå är detta något som Leyton Orient nu behöver börja ta tag i, förr hellre än senare, att hitta en manager villig att ta över Justin Edinburghs arbete och leda Leyton Orient tillbaka i Football League och League Two.
Justin Edinburgh ledde Leyton Orient tillbaka till Football League och League Two. Någon annan får leda dem vidare därifrån. Fotbollen är underbar ibland, men andra gånger också brutalt sorglig, och ibland är det tvära kast däremellan. Ingen klubb känner av den saken mer hårt och brutalt nu än Leyton Orient. Under tre härliga veckor har de firat sin serieseger i National League och uppflyttning till Football League.
Nu tvingas de sörja sin manager.
https://www.telegraph.co.uk/football/2019/06/08/justin-edinburgh-will-always-have-special-place-heart-thousands/?WT.mc_id=tmgliveapp_iosshare_Asmw0nZJXTWH
:::
Damernas VM rullar vidare och ikväll är det dags för England att gå in i turneringen i sin första match – mot Skottland av alla möjliga motståndare. För två år sedan blev det 6-0 till England när dessa båda länder möttes i EM, men det kommer det inte bli ikväll.
:::
Det finns något djupt komiskt, och naturligtvis något lika djupt ironiskt, över att Andrea Agnelli beklagar sig över motståndet mot hans och ECA:s reformförslag av Champions League med att det handlar om protektionism från de stora ligornas och de största klubbarnas sida. Vad hela hans förslag går ut på är naturligtvis i sig enbart en fråga om en slags protektionism.
:::
Nigel Adkins lämnar Hull City på grund av ”creative differences”, eller vad som nu råkar vara fotbollens motsvarighet. Därmed befinner sig Hull City, Swansea, Middlesbrough och West Brom samtliga på jakt efter managers för närvarande.