En positiv bieffekt av Marcelo Bielsas beslut att ta över Leeds i EFL Championship är att alla klubbar kan antas få ett större och bättre utbud av managers att välja mellan, då det för betydligt fler managers kan antas vara acceptabelt att så att säga flytta ned en våning och ta över en klubb i Englands andradivision. Om det är okej för Marcelo Bielsa måste det vara okej för mig antar jag att tanken kan vara.
Kanske såg vi något av detta när West Brom ryktades vara intresserade av Wolfsburgs Bruno Labbadia. Möjligen ser vi även något av just detta när West Brom nu istället har valt att anställa Slaven Bilic som deras nye manager, att ta över efter Darren Moore som ersattes åtminstone temporärt av James Shan. Bilic, tidigare med meriter, från Ryssland, Turkiet, Premier League med West Ham, och det kroatiska landslaget.
Hur som helst är det West Broms blott tredje icke-brittiska anställning någonsin, och den första på fem år. Förhoppningsvis går det inte för Slaven Bilic som det gick för den senaste, nämligen Pepe Mel, utan i så fall mer som för Roberto Di Matteo som för ganska exakt tio år sedan tog West Brom upp i Premier League. Pepe Mel ledde via omvägar fram till Tony Pulis, och kanske var Bilic så ”icke-brittisk” som West Brom vågade.
”Fantastisk värvning….” var en spontan reaktion när jag twittrade nyheten under gårdagen. Först var jag lite osäker på om personen ifråga möjligen var sarkastisk, men så visade det sig inte vara, det var en helt genuin uppfattning. Och även om det kanske inte var riktigt i den änden jag själv började tänka, så har West Broms anställning av Slaven Bilic ändå växt i mina ögon under dagen som gått.
Inte nödvändigtvis för att det är en särskilt prestigefull anställning. Slaven Bilic är förvisso ett respekterat managernamn, men kanske ändå inte ett av namnen med högst kaliber, men han är också hyfsat inkörd som ett namn inom engelsk fotboll. Efter sin tid som West Hams manager har han varit en uppskattad expert i TV-rutan, och det är uppenbart att det är i England han själv känner sig som mest hemma.
Framför allt är det en anställning som får mig att känna att West Brom åtminstone har tänkt till, att det verkar finnas någon form av riktning och konsekvens i hur de agerar, och att de inte har tappat koncepterna bara för att de misslyckades med att gå upp i Premier League, efter att förlorat playoff-semifinalen på straffar. Det hade varit väldigt lätt att göra, och när vissa namn började snurra runt klubben var det en farhåga jag hade.
West Brom åkte ur Premier League förra säsongen, eller om det nu möjligen är dags att kalla det för förrförra säsongen. Hur som helst åkte West Brom ur efter att en bit in på säsongen ha sparkat Tony Pulis, något de flesta och då i synnerhet i efterhand många menade var riktigt korkat eftersom Pulis var en garanti att hålla sig kvar i Premier League. Vilket var rent trams naturligtvis, West Brom var i rejäla problem även med Pulis kvar.
Misstaget West Brom gjorde i just det läget var inte att sparka Tony Pulis, utan att ersätta honom med Alan Pardew, som för det första inte var något särskilt långt kliv bort från det som Pulis själv representerade, och som för det andra fullständigt misslyckades med att ladda såväl laget som supportrarna med energi och optimism. Det var en halvmesyr, att säga att man vill ha förändring men i själva verket inte riktigt ändra någonting alls.
Men med nedflyttningen verkade West Brom ha dragit någon slags lärdom. Med Darren Moore inleddes ett genuint försök att spela en betydligt mer offensiv fotboll, en fotboll som låg betydligt närmare vad som normalt sett alltid kännetecknat West Brom, som har ställt upp några riktigt fint spelande fotbollslag genom historien. Och det gav effekt, West Brom var ett av Football Leagues mest målglada och chansproducerande lag under året.
Kontrasten var naturligtvis mycket tydlig. West Brom under Tony Pulis hade varit något av raka motsatsen, ett lag som gjorde få mål och var mest inriktat på försvarsspel, en klubb vars totala ambition verkade vara att hålla sig kvar i Premier League. Dödsstöten för Pulis hela projekt var när West Brom säsongen innan nedflyttningen, med en klar och tydlig chans på europeiskt cupspel, i princip lade ner säsongen när 40 poäng uppnåtts.
Med en mer offensiv fotboll den här säsongen var West Brom betydligt mer ambitiösa både på och utanför planen, men med en mer offensiv fotboll lyckades West Brom inte alltid bevara rätt balans med en stabil defensiv. Något som kostade dem framför allt under andra halvan av säsongen, då West Brom började tappa i toppen av tabellen och till sist bara lyckades ta en playoff-plats.
Reaktionen på ett sådant resultat hade kunnat vara att anställa en manager inriktad på att stabilisera lagets defensiv. Vilket vore ett ganska fint exempel på reaktivt tänkande. När så Brighton meddelade att de sparkade Chris Hughton var det en hel del som lade ihop ett och ett och kom fram till att West Brom borde anställa Hughton. Vilket med all respekt för Hughton ändå hade känts som ett mycket märkligt beslut.
Chris Hughton fick sparken av Brighton eftersom han med en alltför defensivt orienterad fotboll inte passade in i Brightons egen fotbollsidé. Om West Brom, som i sin tur för cirka ett och ett halvt år sedan sparkade Tony Pulis för att han var alltför defensivt orienterad, nu anställer en manager som precis själv fått sparken av exakt samma skäl så hade det med rätta känts som bara ännu ett varv på exakt samma ekorrhjul.
Slaven Bilic är inte en sådan anställning. Slaven Bilic är i själva verket en fortsättning på samma linje som West Brom inledde med Darren Moore, en mer offensiv inriktad fotboll, men kanske med lite mer lyster bakom det egna namnet. Vad man än anser om Bilic som manager så är det åtminstone ett sätt för West Brom att fortsätta på en inslagen väg, att tro på den idé som åtminstone har gett dem supportrarna och glädjen tillbaka.
Nu gjorde inte Slaven Bilic någon större succé med West Ham, åtminstone inte efter den första Dimitri Payet-inspirerade säsongen. Det var ofta svårt att se hur West Ham ville spela fotboll och inte minst defensivt var West Ham många gånger all over the place med Bilic som manager. Samtidigt var West Ham under de där åren heller inte en klubb som precis gjorde livet lätt för någon manager.
Med Slaven Bilic har West Brom anställt en meriterad manager, men framför allt har West Brom även anställt en engagerad och energisk manager. Och om West Broms supportrar i flera år har fått leva med Tony Pulis något gråaktig framtoning så kommer de med Bilic få uppleva en helt annan och mer eldfängd karaktär. Med West Brom måste Bilic också visa, rättare sagt har han chansen att visa, att han är mer än bara en cheerleader.
Även om det knappast skadar att också vara en cheerleader. Med Slaven Bilic presenterad av West Brom som deras nye manager har West Brom samtidigt presenterat sig som en av nästa säsongs förhandsfavoriter i Football League.
:::
TRANSFERKOLLEN
Moussa Djenepo, från Standard Liège till Southampton. Snabb, teknisk och framför allt målfarlig forward från den belgiska ligan. Bara 20 år gammal är det kanske mycket begärt att den maliske (?) talangen omedelbart ska kunna ta Premier League med storm, men det är en intressant och potentiellt bra och nyttig värvning. Bör ge Southampton vassare spets framåt. Väl godkänd – (+++)
Wesley Moraes, från Club Brügge till Aston Villa. Mitt i Newcastles besluts- och maktvakuum med oklarhet gällande både ägare och manager så smiter Aston Villa in och nyper ett av deras transfermål framför näsan på dem. Wesley har gjort några riktigt bra säsonger i Belgien, och vunnit ett par ligatitlar med Club Brügge, och känns som en smart och välscoutad värvning. Med beröm godkänd – (++++)