Först Charlton, därefter Birmingham. Nu är det alltså Newcastles tur att säga tack och adjö till sin manager under rätt märkliga former. Det var igår som Newcastle gick ut med ett uttalande om att Rafa Benitez lämnar klubben när hans kontrakt går ut om ganska exakt en vecka, den 1 juli. Här kan så klart ägnas en stund åt att fundera över vad Charlton, Birmingham och Newcastle möjligen har för gemensam nämnare.
På sätt och vis kommer det kanske inte som någon total överraskning. Rafa Benitez kontraktssituation har varit känd en längre tid och varit uppe i luften nästan lika länge, alla visste när kontraktet gick ut och att han ännu inte skrivit på ett nytt kontrakt. Få trodde ändå att det skulle gå så här långt, särskilt som Benitez själv så sent som i april lät påskina att han hade för avsikt att vara kvar i Newcastle.
Newcastle befinner sig nu i en ytterst brydsam situation. Halvvägs in på försäsongen, med bara någon dryg månad kvar till säsongen startar och transferfönstret stänger, så står de plötsligt utan manager och måste börja planera för en anställning snarare än att planera säsongen som kommer. Oavsett vem det än blir som ersätter Rafa Benitez så kommer förutsättningarna för säsongen vara ytterst besvärliga för Newcastle.
Att förlora Rafa Benitez specifikt är ett tungt slag även det. Det kan inte ifrågasättas att Rafa Benitez under svåra omständigheter har gjort ett bra jobb som hållit Newcastle kvar i Premier League, och börjat titta uppåt i tabellen. Benitez största bidrag som manager har kanske varit att ha lyckats skapa en positiv atmosfär runt laget, att samla supportrarna och ge dem något att tro och hoppas på, mer än sin ilska mot Mike Ashley.
Ilskan mot Mike Ashley kommer nu naturligtvis blåsa upp till orkan. För den som utan något som helst tvivel kommer få skulden för Rafa Benitez farväl är Mike Ashley. Och visst vore det helt fel att påstå att han vore skuldfri. Ashleys ägarskap av Newcastle har varit mer eller mindre katastrofalt från start, han driver Newcastle helt utan ambition och mer som ett marknadsföringsverktyg för Sports Direct än som en fotbollsklubb.
Samtidigt vore det fel att hålla Rafa Benitez helt skuldfri för den svåra situation som Newcastle nu befinner sig i. Han har känt till Newcastles situation en längre tid, han har inte varit intresserad av kompromisser fastän Newcastle faktiskt har investerat hyfsat omfattande i sin spelartrupp det senaste året, och blev lovad ytterligare investering. Om detta ej var tillräckligt hade Benitez kunnat meddela sitt avsked betydligt tidigare.
Till sist är det en fråga om kontroll respektive förtroende. Rafa Benitez sökte efter en kontroll över klubbens verksamhet som Newcastle inte var villiga att ge honom, då de hade andra idéer om ekonomi och vilken typ av spelare som skulle värvas. Samtidigt saknade Benitez, inte utan skäl, allt förtroende för att Newcastle skulle investera vad de lovat, samt faktiskt lyckas genomföra de värvningar de föresatte sig.
Också i andra sammanhang har jag pratat om hur inte enbart resultat och resurser, utan framför allt relationer är vad som håller en klubb och en manager samman. Förtroende är livsviktigt för alla relationer. Relationen mellan Ashley och Benitez har varit raserad under en längre tid, och därför kanske den mer intressanta frågeställningen inte är varför det spricker nu, utan varför det inte har spruckit långt tidigare?!
En teori är att Rafa Benitez har sett möjligheten att Newcastle skulle köpas upp av nya ägare, och att han med dem skulle få större möjligheter att realisera klubbens stora men sovande potential, i så fall vore Newcastle den största klubb han kunde hoppas på. Hans ovilja att nu förlänga kontraktet skulle kunna antyda att åtminstone inte han bedömer att något sådant uppköp faktiskt är nära förestående.
Vilket självfallet vore ännu ett tungt slag för Newcastles hårt ansatta supportrar. Det var annars en sommar som började med stora nyheter om ett arabiskt uppköp, med tunga rykten om att den dubaiske shejken Bin Zayed var på väg att köpa Newcastle. Men tidigt hördes tvivel om tillförlitligheten i dessa rykten, och om hur seriös denna påstådda shejk faktiskt var. Det vore inte första gången Newcastle ropat varg om möjliga uppköp.
Trovärdiga bedömare menar däremot att Mike Ashleys vilja att sälja klubben är genuin och uppriktig. Man kan i så fall fråga sig vad dessa möjliga uppköp hade för effekt på relationen till Rafa Benitez. Å ena sidan, som sagt, kan man tänka sig att de fick Benitez att vila på avtryckaren. Å andra sidan kan de också ha gjort Ashley ännu mer ovillig att committa till ytterligare investeringar i spelartruppen, eller längre kontrakt till Benitez.
Newcastles supportrar ville så klart både äta kakan och ha den kvar, även om det kanske är en smula elakt uttryckt. De ville ha både nya ägare och Rafa Benitez kvar som manager, men kanske var det som kineserna sägs ha uttryckt det en gång i tiden, att man får vara försiktig med att önska sig saker eftersom de kan bli verklighet. Det jublades åt ryktena om ett uppköp, men dessa ”rykten” kanske i praktiken kostade dem Rafa Benitez.
Fattas nu bara att de som så många gånger förut blir kvar med Mike Ashley som ägare också, och ryktena således visade sig förhastade.
Vem anställer Newcastle som manager nu? Här verkar finnas två olika skolor. Dels den som alltjämt framställer Newcastle som en av Englands största och mest prestigefulla klubbar som därför kommer vara högintressant för nästan alla managers, oavsett läget med Mike Ashley och supportrarna. Dels den som tvärtom menar att Newcastle i detta läge kommer få väldigt svårt att hitta någon riktigt bra manager villig att ta över.
Där tas som vanligt upp de hyfsat lätt förutsägbara namnen. Garry Monk tas upp, möjligen för att han råkar vara nyligen gjord tillgänglig. Mikel Arteta nämns även han, mest förmodar jag för att han påstods vara aktuell för Arsenal förra året. Steve Bruce nämns, kanske på grund av sin bakgrund i Newcastle och att han möjligen kan se detta som kanske sin sista chans i Premier League, för bra för att tacka nej till.
Och visst, där nämns även José Mourinho, men det känns väl ärligt talat mest pliktskyldigt nu för tiden. Hur som helst, om Rafa Benitez ansåg situationen ohållbar i Newcastle så kommer inte Mourinho vara mer tilltalad. Enda sättet han skulle kunna bli aktuell är om det verkligen blir ett uppköp av och han blir lovad prinsessan och halva kungariket, och alltså anställd som den nya ägarens statement of intent.
På så vis går det att betrakta Newcastles beslut i det nu ofrånkomliga anställandet av en ny manager som en rätt tydlig barometer för hur det egentligen ligger till med dessa påstådda uppköp. Blir det några hyfsat anonyma nobodys om uttrycket ursäktas så ger det vid handen att inte mycket förväntas hända. Ju mer intressanta och högprofilerade namn desto mer troligt känns det att det kan ligga något i dessa rykten om uppköp.
Newcastles supportrar kan bara hoppas på det senare. Newcastle har redan åkt ur Premier League två gånger under Mike Ashleys ägarskap. Arguably har Rafa Benitez så här långt förhindrat dem från att åka ur en tredje gång. Benitez är inte längre kvar i Newcastle, och med honom försvinner också den goodwill som trots allt funnits runt klubben. Åker Newcastle ur en tredje gång kan det också bli sista gången.
Än en gång stirrar Newcastle ut över avgrunden, till synes helt i onödan. Frågan är om avgrunden denna gång stirrar tillbaka, eller om Newcastle istället lyckas hitta en annan utväg som istället leder uppåt, trappan som istället leder till himlen. Men vi har befunnit oss med Newcastle i samma situation så många gånger förut, hoppandes på en morgondag som aldrig riktigt verkar vilja komma.
Detta var en olycka som bara väntade på att hända.
:::
TRANSFERKOLLEN:
Josip Drmic, från Mönchengladbach till Norwich. Måste säga att jag är lite tveksam till att Norwich som redan har Football Leagues bäste anfallare i laget i Teemu Pukki plötsligt ska värva en ny anfallare, liksom Bundesligaanfallare inte vanligtvis har ett kanonfacit i Premier League, men Premier League-nykomling som värvar schweizisk landslagsman klingar väl rätt fint, och man får förmoda att Daniel Farke har rätt bra koll på vad det är han får. Väl godkänd – (+++)