Kanske borde varje kontrakt ha en särskild Kinaklausul

Därefter var det dags för Yaya Touré som å sin sida valt att spela för Qingdao Huanghai och som med det karriärbeslutet får äta upp ett och annat av sina tidigare uttalanden han också. För twitter lyckades naturligtvis med en hastighet som skulle göra till och med Liverpools nätkrigare, om det nu inte var de som var skyldiga, gräva fram ett citat från några år sedan där Touré sade sig älska fotboll alldeles för mycket för att vilja spela i Kina.

Lägg till det att kinesiska rykten har snurrat också kring Arsenals Mesut Özil och Pierre-Emerick Aubameyang, men där de förmodligen inte har hunnit riktigt lika långt fram i sina karriärer som Yaya Touré att deras stolthet tillåter dem att välja Kina redan nu. Vilket så klart ett och annat ljushuvud har valt att ta som tecken för deras stora kärlek för Arsenal och för att de absolut inte spelar för pengarna.

(Låt oss säga att Swiss Ramble under veckan har gett oss ett något annat perspektiv på den saken, och på vad Özils och Aubameyangs löner gör för Arsenals förmåga att förnya och förstärka sin spelartrupp.)

Senast är det däremot Marko Arnautovic som definitivt inte tänker låta någon stolthet stå i vägen för honom att hämta hem de stora pengarna i Kina. Han försökte driva igenom en sådan flytt redan i vintras, vilket West Ham stod emot och gav honom ett nytt kontrakt, men nu är det alltså dags igen, och Arnautovic, som knappast såg helt övertygande ut när han poserade vid den där kontraktssigneringen, har lämnat in en transfer request.

På sätt och vis, med betoning på just det, kan jag ha viss förståelse för Arnautovic. Han är 30 år gammal, han vet att han med all säkerhet inte kommer komma högre upp i den europeiska fotbollen än där han är nu, vare sig sportsligt eller finansiellt, och då kan det så klart vara desto mer frestande att helt enkelt bara välja att casha in så mycket han bara kan casha in på de år som återstår av hans karriär.

West Ham har hur som helst tröttnat rejält, vilket man väl definitivt kan förstå. De har gjort sitt för att övertyga Marko Arnautovic att bli kvar i klubben, bara för att bemötas på det här sättet. Nu verkar West Ham ha kommit fram till det enda rimliga beslutet, nämligen att snarast möjligt avbryta relationen med Arnautovic och sälja honom till Kina, om så till förlust, om inte annat så för lagmoralens skull.

Efterklok går alltid att vara, men frågan är väl om West Ham kanske inte borde ha fattat det beslutet redan i januari. Marko Arnautovic har varit en problemhärd för dem mest hela den senaste säsongen, inte minst under våren, och det har märkts både att han inte har haft huvudet med sig, och att han verkar vara en negativ energi i laget. Han är ingen dålig spelare, men ett plus ett blir mindre än två med honom för West Ham.

När det gäller Kina och citat man kanske ångrar så här i efterhand så ligger knappast Marko Arnautovic övriga efter. Han försökte alltså i januari på fullaste allvar motivera sin vilja att flytta till Kina med att han ville utmana om och vinna titlar, vilket naturligtvis är skrattretande på flera sätt. Jodå, för de kinesiska titlarna är onekligen de prestigefulla och som österrikiska spelare drömmer om att vinna som pojkar.

Frågan är om det ändå inte borde införas som en regel att när en spelare säger sig vilja flytta till Kina så måste klubbarna faktiskt acceptera detta. Det borde ligga i klubbarnas intresse också tänker jag. En spelare som säger sig vilja flytta till Kina har rimligtvis tappat all ambition med sin fotboll och en sådan spelare kan inte vara nyttig att ha kvar i laget för någon klubb vare sig i Premier League eller Football League.

Varje kontrakt borde kanske ha en särskild Kinaklausul.

Situationen med Marko Arnautovic tvingar naturligtvis West Ham att accelerera sitt arbete med att värva en eller flera nya anfallare. De har redan tidigare i somras gjort sig av med Lucas Perez och Andy Carroll, dessutom verkar det aktuellt att göra sig av även med Javier Hernandez, som sitter på en för dem stor lönepost. Halvvägs in på sommaren och West Ham måste alltså konstruera om hela sin anfallslinje.

West Ham verkar dock ha en hel del idéer de arbetar med. Främst bland dessa idéer verkar vara Celta Vigos Maxi Gomez, som onekligen vore en strålande värvning för West Ham, men vilken de verkar konkurrera om med Valencia, som naturligtvis kan erbjuda Champions League-fotboll. Även Portos Moussa Marega och West Broms Salomon Rondón verkar finnas på West Hams kortlista.

Om West Ham kan lösa den saken innan de i mitten av juli beger sig till ironiskt nog Kina av alla ställen för turnéspelande i Premier Leagues Asia Trophy så vore det bra. Möjligen kan de då lämna kvar Marko Arnautovic på flygplatsen samtidigt. Om han nu inte hoppar av på eget initiativ.

:::

TRANSFERKOLLEN

Ayoze Perez, från Newcastle till Leicester. En värvning jag kanske hellre hade bedömt utifrån Newcastles perspektiv, tala om att skjuta sig själva i foten, men Leicester får en forward som har gjort många mål i ett oftast rätt defensivt inriktat lag, och som definitivt har förutsättningarna att passa in väl i Leicesters spelidé. Mike Ashley blir £30m rikare och Leicester en bra spelare rikare. Väl godkänd – (+++)

Rodri, från Atlético Madrid till Man City. En värvning vi har väntat oss en längre tid, Man City löser utköpsklausulen på Rodri så inget tjafs med den värvningen alls, bara kliniskt in och ut. Stuff of champions. Rodri är på lite sikt tänkt som Fernandinhos ersättare och det är så klart en uppgift som förpliktigar. Men en uppgift han har alla förutsättningar att klara av. Med beröm godkänd – (++++)

Phil Jagielka, från Everton till Sheffield United. En vacker värvning givet att Jagielka ju kommer från Sheffield United, klubben han lämnade för tolv år sedan. På sätt och vis ingen dum värvning givet att Jagielka är en mittback som besitter mängder med Premier League-erfarenhet, som Sheffield United absolut behöver, och ledaregenskaper. Men en gnagande känsla är att Jagielka kanske ändå lämnat bäst före-datumet lite för långt bakom sig. Godkänd – (++)