Visst känns det som om Europa League mer eller mindre precis slutade, men lik förbaskat har Europa League redan hållit på i en dryg månad redan, och redan idag inleds alltså Europa League-äventyret för Wolves som hemma på Molineux ikväll tar emot nordirländska Crusaders i den andra kvalomgångens första match. Ett minst sagt udda sätt att genomföra sin ordinarie försäsong.
Detta är förhoppningsvis antar jag bara början på vad som kan visa sig bli ett riktigt långt Europa League-äventyr för Wolves. Bara för att ta sig in i gruppspelet kommer de behöva passera tre kvalomgångar från och med idag till slutet av augusti, det vill säga genomföra sex matcher mer än normalt. Om de som väntat vinner mot Crusaders väntar i den tredje kvalomgången Pyunik från Armenien eller Jablonec från Tjeckien.
Om Wolves skulle ta sig hela vägen genom Europa League och stå där som vinnare när säsongen är slut kommer de ha behövt spela hela 23 matcher extra, det vill säga nästan två tredjedelar av ännu en ligasäsong ovanpå den ordinarie. De kommer ha börjat spela i slutet av juli och i så fall sluta spela i slutet av maj. Och att vinna Europa League är alls ingen omöjlighet för Wolves.
Först gäller det däremot för Wolves att faktiskt ta sig till gruppspelet. Och det har visat sig vara allt annat än en självklarhet för engelska klubbar de senaste fem åren. Nu känns det förvisso som om Wolves har en mycket bekväm lottning åtminstone fram till playoff, det vill säga den sista kvalomgången, där vi ännu inte vet vilka de kommer lottas mot om de faktiskt tar sig dit.
Vad vi kan säga talar till Wolves fördel är att de till skillnad från andra engelska klubbar som genomfört denna kvalresa förut inte riktigt verkar behöva brottas med vad de vill i fråga om Europa League. Vad gäller West Ham, Southampton, Everton, och inte minst Burnley förra säsongen, fanns där hela tiden åtminstone i bakgrunden en idé i alla fall från lagledningens sida att de nog hellre slapp Europa League.
Någon sådan idé verkar inte finnas med Wolves. De visar istället upp höga ambitioner och ser Europa League och europeiskt cupspel som ett sätt att framhäva sig själva och dessa ambitioner. Möjligen är man behjälpta av att vara en klubb på uppgång, av att ha etablerat sig rätt högt upp i Premier League, ha starka resurser i ryggen, och inte likt kanske framför allt Burnley faktiskt behöva bekymra sig för risken med nedflyttning.
Vilket möjligen kan vara att skjuta vagnen framför hästen. För det är klart, om ett ovant Wolves inte lyckas hantera det dubbla spelschemat under säsongen, om de plötsligt gör en riktigt dålig säsong, samtidigt som andra klubbar inte presterar riktigt så illa som det möjligen finns skäl att befara, då kan Wolves framåt vårkanten teoretiskt mycket väl se sig själv i bryderier i tabellen. Marginalerna är små i Premier League.
Naturligtvis har det pratats om behovet för Wolves att värva och förstärka för att kunna klara av den här säsongens höjda förväntningar och dubbla spelschema. Hittills har Wolves däremot inte gjort mer än att göra permanent klart med spelare som redan befann sig i klubben på lån, det vill säga Raul Jimenez och Leander Dendoncker. Alls inte oviktigt att göra klart med dem, men heller inga nya spelare.
Även här finns däremot två skolor och två synsätt. För det första så klart behovet av att faktiskt värva spelare för att på bästa sätt kunna hantera ett dubbelt spelschema. För det andra däremot det svåra i att planera långsiktigt för europeiskt cupspel för en klubb som Wolves som inte på något sätt kan vara säkra på att europeiskt cupspel är något givet nästa säsong eller säsongen därpå. Ett gammalt kärt dilemma i Premier League.
Wolves befinner sig just nu mitt i den dragkampen mellan kort sikt och lång sikt precis som Wolves också befinner sig i någon slags skärningspunkt mellan den klubb de har varit och den klubb de försöker bli eller möjligen vill bli. Wolves är en klubb som har storheten i sin historia, men som naturligtvis på många sätt blivit en helt annan klubb sedan kinesiska Fosun köpte klubben för tre år sedan.
Vilket inte minst visat sig den här sommaren. Dels genom Wolves mycket lyckade sommartour i Kina, där de visade sig omåttligt populära samtidigt som de också gick ut som vinnare av Premier Leagues Asia Trophy. Ett tecken på att Wolves verkligen har lyckats etablera sig på den gigantiska kinesiska marknaden. Dels genom Wolves beslut att tacka adjö till sin omtyckte och uppskattade VD Laurie Dalrymple.
Wolves har trots kinesiska ägare under dessa tre år ändå känts som en lokalt väldigt väl förankrad klubb, en klubb som inte förlorat sina rötter. Wolves var och är en klubb med en god symbios mellan lokalt och globalt, mellan gammalt och nytt, mellan tradition och modernism, mellan passion och vision. Mycket av detta har kunnat tillskrivas närvaron av Laurie Dalrymple och dennes närmaste medarbetare, som var i Wolves innan Fosun.
En VD är så klart bara en VD kan tänkas, och en sådan känns kanske inte viktig och brukar väl sällan betraktas som någon särskilt central figur i sådana här sammanhang. Men vem som är VD kan som i det här fallet ha rätt stor betydelse för hur en klubb faktiskt arbetar, hur klubben betraktar, förhåller sig till och interagerar med sin omgivning och med sina supportrar. Vi har sett både väldigt bra och väldigt dåliga exempel på detta.
Det säger något fundamentalt positivt både om Fosun och om Dalrymple att de har jobbat framgångsrikt tillsammans under dessa tre år, när Fosuns omedelbara tanke måste ha varit att anställa sitt eget folk. Men där har funnits punkter där de inte varit överens. En konkret sådan punkt är arenan, där Fosun pratat sig varma om en helt ny arena, men där Dalrymple istället pratat om att behålla och utveckla Molineux, Wolves 130 år gamla hem.
Kommer Wolves kunna behålla denna positiva balans när nu Laurie Dalrymple med flera lämnar klubben och Fosun tar över fullt ut, eller kommer balansen rubbas? Kommer vi se en identitetskris och en alienering mellan klubb och supportrar som vi har sett i flera andra engelska klubbar under 2010-talet? Mycket kommer självfallet bero på hur Wolves lyckas med sina ambitioner och sina visioner. Alla gillar framgång.
Människor kommer, människor går. Laurie Dalrymple har gjort ett bra och viktigt jobb med Wolves de senaste tre-fem åren, men detta utesluter inte att Wolves ändå gör rätt som söker ett nytt tänkande när de nu tittar framåt mot de kommande tre-fem åren, och hur Wolves ska ta kommande steg mot den engelska och europeiska eliten. Vilket gör det viktigt att våga tänka nytt och våga tänka större, att både ha och genomföra sin vision.
Wolves stora utmaning under dessa år kommer vara att visa sin förmåga att uppfylla denna vision om vilken klubb Wolves kan bli, utan att samtidigt förlora den passion som under alla år har gjort Wolves till den klubb Wolves är.
:::
TRANSFERKOLLEN
Mahmoud Hassan ”Trezeguet”, från Kasimpasa till Aston Villa. Har man tittat på Egypten under senare år har man ganska snabbt fastnat för en snabb, teknisk och effektiv forward med ett tämligen förpliktigande namn. Denna spelare har nu alltså Aston Villa värvat och det känns väl ärligt talat som en rätt spännande värvning som borde passa rätt väl in i den fotboll Aston Villa vill spela. En väldigt kreativ och produktiv spelare, arguably minst lika viktig för Egypten som Mohamed Salah. Blir han lika nyttig för Aston Villa är det en kanonvärvning. Med beröm godkänd – (++++)