Vinnarmentalitet verkar vara ett begrepp som Jan Siewert, Huddersfields manager, har fastnat för under sommaren. Mer specifikt alltså att Huddersfield lyckas bygga upp en så kallad vinnarmentalitet igen, efter ha varit förra säsongens stora slagpåse i Premier League, med endast tre vinster men tio gånger så många förluster. Att vinna matcher kan bli till en vana, men att förlora matcher kan även bli en dålig ovana.
Man kan självfallet förstå varför Siewert väljer att fokusera just på vinnarmentalitet. Bara Derby County, händelsevis kvällens premiärmotståndare, har haft en sämre säsong i Premier League än Huddersfields förra säsong. När Jan Siewert strax efter årsskiftet tog över Huddersfield var det i praktiken redan klart att Huddersfield skulle åka ur, men med 13 förluster på 16 matcher blev det knappast bättre med Siewert, om något så sämre.
Det som inte dödar det härdar, uttryckte sig Christopher Schindler i slutet av förra säsongen, vilket kanske inte var så listigt sagt. Naturligtvis vinns det rätt många saker här i världen som även fastän de inte dödar inte heller gör laget starkare. Huddersfield lever fortfarande som klubb och som lag, men inte tusan står de stärkta inför den här säsongen för att de åkte på pisk vecka ut och vecka in förra säsongen.
Att åka ur Premier League gör att det kan vara svårt att acklimatisera sig i Football League säsongen därpå och agera som ett topplag snarare än ett bottenlag. Vi har sett det med många klubbar. Vad gäller klubbar som gjort katastrofalt svaga säsonger slutade Derby County på en artonde plats i EFL Championship efter deras nedflyttning, och Aston Villa som tog endast 17 poäng slutade på trettonde plats efter sin nedflyttning.
När en manager börjar prata om vinnarmentalitet kan så klart det också betyda att denne vill signalera till omvärlden att just han är en ”vinnare”. Om det är vad Jan Siewert faktiskt försöker göra är oklart, men han hade mot slutet av förra säsongen en tendens att hänga ut sina egna spelare efter förluster, och olika spelares kommentarer i media tyder på en manager som kom in i klubben med en rätt hög uppfattning om sig själv.
När Huddersfield meddelade redan i januari att de anställde Jan Siewert på lång sikt som sin nye manager, att ersätta David Wagner, undrade man redan då om det verkligen var så klokt vad gäller timing. Huddersfield skulle åka ur Premier League oavsett, och att så att säga surra fast Siewert vid den masten, associera honom med det misslyckandet, skulle kunna ligga honom till last i sitt framtida uppdrag.
Försäsongen har sett hyfsat bra ut för Huddersfield, men dessa farhågor lever så klart kvar. Det är svårt att se att förtroendekapitalet för Jan Siewert är särskilt stort i och runt klubben, och skulle Huddersfield få en svag start på säsongen, eller hamna i en längre svacka, krävs det nog inte mycket för att Siewert ska hänga löst. Ny ägare och ny director of football sedan förra säsongen ökar förmodligen inte Siewerts anställningstrygghet.
De som tog Jan Siewert till Huddersfield är inte kvar i Huddersfield, vilket knappast brukar båda särskilt gott för en manager. Så väldigt omtyckt i spelartruppen verkar han inte vara, då flera tongivande spelare har uttryckt skepsis under året. Börjar resultaten gå fel väg för Huddersfield ska nog inte Jan Siewert förvänta sig något större stöd från spelartruppen, eller för den delen från supportrarna som inte precis känns övertygade de heller.
Möjligen finns för stora förväntningar på Huddersfield inför den här säsongen baserat enbart på att de blivit nedflyttade från Premier League. Men utöver en bra första höst i Premier League har de varit besvärande svaga och närmast strykpojkar, och hade kanske inte så mycket i Premier League att göra egentligen. Att de gick upp i Premier League via playoff, med negativ målskillnad, närmast som en sorts fluke, spelar så klart roll också.
Alltså måste vi kanske bedöma Huddersfield som ett lag vars rätta nivå kanske i själva verket är Football League och EFL Championship, och att de inte är favoriter enbart för att vi känner igen dem från Premier League. Inte minst Huddersfields oförmåga att göra mål verkar systematisk och kan fortsätta plåga dem den här säsongen, där Huddersfield har många offensiva spelare men inte många särskilt bra offensiva spelare.
Om vi tittar på Huddersfields spelartrupp är det med mixade känslor. Å ena sidan har de tappat flera för dem viktiga spelare som Jonas Lössl, Philip Billing, Tommy Smith, Martin Jörgensen och Ramadan Sobhi. Å andra sidan har de hittills lyckats behålla andra viktiga spelare som Aaron Mooy och Terence Kongolo. Situationen hade på så vis kunnat vara värre för Huddersfield, även om transferfönstret inte stängt för Mooy och Kongolo.
Vår plan är att ta oss tillbaka till Premier League, säger Jan Siewert, även om vi inte vet när det blir av. Något han kanske känner att han måste säga, det gäller ibland att säga vad man vet att publiken vill höra. En cyniker som jag skulle så klart kunna invända att om man inte kan precisera när man har för avsikt att uppnå ett mål som att ta sig tillbaka till Premier League, så är det kanske inte så seriöst att prata om någon faktisk plan.
Om det råder oklarhet i Huddersfields ambition och organisation är det kanske inte så konstigt. Det känns som om de lagt en slags epok bakom sig. Dean Hoyle, ägaren som låg bakom uppflyttningen till Premier League, sålde i somras klubben. Ny ägare är Phil Hodgkinson, en ägare av samma typ men så klart sin egen personlighet. David Webb, från Östersunds FK, har anställts som director of football.
Utanför planen har mycket alltså förändrats för Huddersfield. På planen måste mycket förändras för Huddersfield om de när säsongen närmar sig sitt slut ska ligga närmare toppen av tabellen i EFL Championship än botten av tabellen. Men Huddersfield är vana vid att förlora, dåliga vanor är svåra att bryta, och att skapa en vinnarmentalitet sker inte över en sommar.
Men ett första steg på vägen dit vore så klart att vinna hemmapremiären mot ett av de förväntade topplagen i form av Derby County.