Den engelska fotbollen har sina olika speciella ”röda dagar”. Vi har precis haft en av dem i Premier Leagues premiäromgång, annandagsfotbollen är en annan engelsk klassiker, liksom FA-cupens tredje omgång. För mig är även detta en röd dag, det vill säga Ligacupens första omgång, 34 matcher på en och samma kväll med mängder av spännande matcher mellan Football Leagues nästan samtliga klubbar.
Möjligen borde det ha varit 35 matcher ikväll, men Portsmouth har redan tagit sig vidare till Ligacupens andra omgång efter att förra tisdagen ha manglat Birmingham med 3-0 hemma på Fratton Park. Men bland kvällens 34 matcher hittar vi ändå några godbitar som svenskklubben Grimsby Town mot Doncaster, Salford City mot Leeds, Luton Town mot Ipswich med flera.
Och så naturligtvis, den kanske mest intressanta matchen av dem alla, ”derbyt” eller vad man nu vill kalla det mellan AFC Wimbledon och MK Dons. Nästan som om ödet vill para ihop dessa båda klubbar om och om igen.
Historien måste vara välbekant vid det här laget. Hur rövarbaroner köper Wimbledon FC och med FA:s och Football Leagues benägna hjälp rycker klubben från sina rötter och flyttar den till Milton Keynes. Hur supportrar bestulna på sin klubb går samman och bildar en ny klubb, AFC Wimbledon, ur askan av den gamla, börjandes om allra längst ned i det engelska seriesystemet.
Fastän det har gått snart 20 år sedan det inträffade förblir det alltjämt och fullt förståeligt ett öppet sår för framför allt AFC Wimbledon och deras supportrar. Något som märks inte minst i vad de ger MK Dons för namn. ”Franchise” är ett öknamn supportrarna använder sig av. AFC Wimbledon har även hamnat i trubbel med Football Leagues regler för att så sent som förra säsongen ha vägrat kalla dem för Dons på hemsida och i matchprogram.
Nästan 20 år senare befinner sig AFC Wimbledon och MK Dons ändå i samma division, det vill säga League One. Där finns på något sätt en slags poetisk rättvisa. Men vägen tillbaka har naturligtvis varit lång och besvärlig för AFC Wimbledon, som fortfarande kämpar med att bli den klubb de en gång faktiskt var. En kamp som inte minst tar sig uttryck i klubbens strävan efter att flytta tillbaka till Plough Lane, sin gamla arena.
Symbolismen är kraftfull. En arena representerar många sätt en klubbs och alla dess supportrars spirituella hem. Detta hem berövades AFC Wimbledon i samband med att klubben togs ifrån dem, och fastän de nu har jobbat sig upp i seriesystemet igen kämpar de fortfarande likt Odysseus i den homeriska mytologin för att komma hem igen efter många års bortavaro.
Det tänkta hemmet är deras gamla hem fast ändå inte. Tanken är inte att AFC Wimbledon ska flytta in på sin gamla arena Plough Lane, men väl på en helt nybyggd arena på nästan exakt samma plats där Plough Lane stod. Det är en av de senaste årens stora triumfer när AFC Wimbledon till sist fick bygglov för detta. Nu återstår bara den inte ringa frågan om hur hela projektet ska finansieras.
För detta ändamål försöker AFC Wimbledon nu sig på något hyfsat nytt och unikt inom engelsk fotboll, genom att använda sig av supportrarna som under alla dessa år har varit klubbens främsta tillgång, supporterägd som klubben alltid har varit, nämligen att finansiera sin nya arena genom så kallad crowdfunding. I praktiken sker det genom att supportrar, familjer med flera erbjuds att köpa andelar, eller aktier, i klubben.
På så vis skulle det kunna beskrivas som en slags IPO, fastän kanske mer riktad mot privata snarare än institutionella investerare. Här hade så klart teoretiskt kunnat finnas en risk längre fram i tiden att AFC Wimbledon blir uppköpt igen, en risk de av historiska skäl helt säkert vill undvika, men här handlar det inte om andelar i klubben med någon som helst faktisk koppling till ägandet av klubben.
Här handlar det om mer oskyldiga saker. Att från en insats om som minst £10 få sitt namn på en av klubbens väggar, att för en match få arenan uppkallad efter sig, och ju mer man väljer att investera så kommer mer eller mindre varenda del av arenan bära ens namn, till de som investerar riktigt mycket och kan få följa med laget på deras bortamatcher och äta middag med managern. Den typen av perks.
AFC Wimbledon beräknar behöva £3m för att finansiera hela projektet. Målsättningen för crowdfunding-kampanjen är satt till £2m, och klubben har hittills samlat in cirka £1,5m, det vill säga närmare 75%. Kampanjen är däremot inte behjälpt av en artikel i The Times i söndags som pekade på hur Seedr, företaget som sköter själva kampanjen, själva jagar mer pengar och har stoppat handeln av sina egna aktier.
En hyfsat vilseledande artikel som det har visat sig, kanske ännu ett exempel på att journalister bör tänka sig för innan de skriver om ekonomi. Seedr håller själva på att skaffa in nytt kapital, det är därför handeln av deras aktier har stoppats, och framför allt har Seedr i sig ingenting med AFC Wimbledons crowdfunding-medel att göra. Men rykten av det här slaget kan så klart ändå skapa osäkerhet och ovilja att investera.
Om inte det var tillräckligt för att dämpa humöret runt AFC Wimbledon så har de även fått en minst sagt besvärlig inledning på säsongen i League One. Två raka förluster, mot Rotherham och mot Fleetwood Town, båda matcherna slutade 1-2, har skapat oro bland de egna supportrarna. Inte minst eftersom AFC Wimbledons spel, i synnerhet anfallsspelet, har varit allt annat än övertygande under dessa båda matcher.
Här kommer då kvällens match mot MK Dons in i handlingen. Ännu en förlust mot dem, i synnerhet om laget gör en dålig match, riskerar sänka humöret ytterligare. Å andra sidan skulle en vinst lyfta humöret omedelbart och exponentiellt. Här spelar det heller ingen roll att det så att säga bara gäller Ligacupen, vilket ändå för en klubb som AFC Wimbledon är en större grej än exempelvis Checkatrade Trophy.
Möjligen är detta en anledning varför jag gillar den här kvällen så mycket. Det är Ligacupen innan den riktigt har hunnit bli befolkad av klubbar vars ofta rätt dryga supportrar känner sig påkallade att berätta varför Ligacupen är så oviktig av egentligen inget annat skäl än att den råkar vara inte lika stor och betydelsefull som Champions League, bara för att liksom upplysa oss om att de egentligen är för coola för partyt.
Ibland är det skönt att slippa dem. Istället kan man fokusera på AFC Wimbledon, på vad en del beskriver som en av fotbollens finaste berättelser, och på deras mångåriga kamp för att komma hem som nu ser ut att vara nära att nå sitt slut.
:::
Ligacupens första omgång:
Portsmouth 3-0 Birmingham
AFC Wimbledon vs MK Dons; Accrington Stanley vs Sunderland; Barnsley vs Carlisle; Blackburn Rovers vs Oldham; Blackpool vs Macclesfield; Bradford City vs Preston North End; Brentford vs Cambridge; Bristol Rovers vs Cheltenham; Charlton vs Forest Green Rovers; Colchester vs Swindon Town; Coventry vs Exeter; Gillingham vs Newport County; Grimsby Town vs Doncaster; Huddersfield vs Lincoln City; Luton vs Ipswich Town; Mansfield vs Morecambe; Middlesbrough vs Crewe Alexandra; Nottingham Forest vs Fleetwood Town; Oxford United vs Peterborough; Plymouth Argyle vs Leyton Orient; Port Vale vs Burton Albion; QPR vs Bristol City; Rochdale vs Bolton Wanderers; Salford City vs Leeds; Scunthorpe vs Derby County; Sheffield Wednesday vs Bury; Shrewsbury vs Rotherham; Stevenage vs Southend; Swansea vs Northampton; Tranmere Rovers vs Hull City; Walsall vs Crawley Town; Wigan vs Stoke; Wycombe vs Reading; West Brom vs Millwall
Lottningen av den andra omgången äger rum efter matcherna ikväll. Där går alla klubbar in som inte deltar i europeiskt cupspel under säsongen.