Den enes olycka är andras lycka. När Celtic i tisdags kväll tämligen nesligt och minst sagt överraskande åkte ur Champions League mot rumänska CR Cluj så blev det plötsligt full fart på svenskt fotbollstwitter när AIK istället för ett kanske något grådassigt playoff i Rumänien istället har att se fram emot Skottland, Glasgow och Celtic Park, med kapacitet för över 60,000 åskådare.
Ett betydligt saftigare playoff naturligtvis. Även om det precis lika självklart bygger på antagandet att AIK faktiskt vinner sin tredje kvalrunda mot Sheriff från Moldavien ikväll, men det borde väl kunna gå vägen. Låt oss säga att entusiasmen för detta playoff verkar betydligt större i Sverige än vad Celtic ger uttryck för, som av lätt insedda skäl nog är bittert besvikna över att ha missat Champions League.
Något indikerar det en slags maktkorrigering inom skotsk fotboll. Celtic har självfallet varit fullständigt dominanta i Skottland ända sedan Rangers relegerades av finansiella skäl. Celtic har vunnit inte bara åtta skotska ligatitlar i rad, utan dessutom tagit en treble av trebles, vilket måste ses som en fullständigt unik bedrift. Men det har ändå aldrig riktigt översatts i framgångar på den europeiska scenen.
Celtic har möjligen drabbats av lite samma fenomen som PSG lider av i Frankrike, och i mindre utsträckning Juventus och Bayern München, det vill säga att konkurrensen i den egna ligan är så svag att det är svårt att ställa om till tuffare motstånd i det europeiska cupspelet. Dominansen på hemmaplan har alltså hela tiden skickat Celtic ut i Europa, men gjort dem mindre rustade att väl där klara konkurrensen.
Det är hur som helst en teori. Av den teorin följer att en möjlig maktkorrigering i skotsk fotboll i så fall skulle kunna vara till Celtics fördel på längre sikt, även om det kan verka jobbigt på kort sikt. Men Celtic känns svagare den här säsongen än de gjort på länge. En konsekvens både av att Brendan Rodgers lämnade som manager förra säsongen, och av att viktiga spelare nu också börjar lämna laget, exempelvis Kieran Tierney.
En annan faktor är också att Rangers nu för kanske första gången känns som att de faktiskt är tillbaka igen på allvar. Steven Gerrard har i det tysta faktiskt gjort ett rätt bra jobb i sitt första managerjobb north of the wall. Rangers har inlett säsongen med två raka segrar, inte minst en jätteseger mot Hibernian i den andra omgången, och med 4-2 på bortaplan mot Midtjylland ser de precis som Celtic ut att vara på väg mot playoff.
Nu är det kanske inte några stora trolleritricks som Steven Gerrard har genomfört med Rangers. Där finns de närmast obligatoriska lånen och köpen av spelare, flera av dem med rätt tydlig Liverpoolkoppling, såsom Jon Flanagan och Sheyi Ojo. Den colombianske anfallaren Alfredo Morelos verkar vara ett smart köp som vi nog snart kan få se i Premier League. Och så naturligtvis Jermain Defoe som fortsätter spotta in mål.
Bakom Celtic och Rangers känns det, som vanligt kan tänkas, en smula tunnare i den skotska ligan. Aberdeen med Derek McInnes som manager har varit bra under flera år nu men börjar möjligen förlora i slagkraft för närvarande. Annars är det kanske de båda klubbarna från Edinburgh, Hearts och Hibernian, som känns mest intressanta med Craig Levein respektive Paul Heckingbottom som managers.
Neil Lennon är tillbaka som manager i Celtic och det har väl kanske inte varit den allra mest lyckliga återföreningen. Celtic är svårbedömda i europeiskt cupspel, kapabla till rätt höga höjder men även benägna till notoriska bottennapp. Celtic har som vi vet fått på käften av svenska klubbar förut i europeiskt cupspel under senare år, mot Malmö FF i Champions League för några år sedan, och nu ställs de alltså (kanske) mot AIK.
Om AIK skulle lyckas få med sig ett spelbart resultat från Glasgow tillbaka till Solna så finns där chansen att slå ut Celtic. Men risken är självfallet att Celtic blåser AIK av planen på Celtic Park. Celtic känns som de självklara favoriterna på förhand, fastän de inte känns riktigt lika bra som för några år sedan. Dels på grund av den faktiska kvalitetsskillnaden. Dels eftersom AIK saknar Malmö FF:s europeiska cuptradition.
Men visst vore det en intressant styrkemätning mellan de båda ligamästarna från Sverige respektive Skottland. Rent filosofiskt också en intressant jämförelse mellan att å ena sidan vara mästare i en väldigt ojämn liga och att å andra sidan vara mästare i en väldigt jämn liga, och vad det kan tänkas innebära för en klubbs förutsättningar att konkurrera och prestera i europeiskt cupspel.
Både Skottland och Sverige har tre klubbar kvar i Europa League, och både Skottland och Sverige ser också ut att få två klubbar till playoff. Celtic och Rangers kommer med största sannolikhet gå till playoff, liksom AIK och Malmö FF. Samtidigt har Aberdeen ett tufft läge att hämta igen 0-2 mot kroatiska Rijeka hemma på Pittodrie, liksom IFK Norrköping bara fick med sig 1-1 hemma mot israeliska Hapoel Beer-Sheva.
Tufft läge har även Wolves. Inte så mycket ikväll så klart, sedan de förra veckan besegrade armeniska Pyunik med 4-0 på bortaplan. Kvällens match på Molineux ska naturligtvis bara spelas av. Men deras playoff blir det förmodligen tuffast tänkbara, i form av Torino från Serie A. Svårare lottning än så var nog inte möjlig att få för Wolves i playoff. Men men, ska man spela i Europa så är det roligare med de större matcherna.
Det går väl heller knappast att klaga på högkalibrig europeisk cupdramatik redan i augusti heller.