Macclesfield Town, Bolton Wanderers, Bury FC, Oldham Athletic, Coventry City, Notts County med flera. För närvarande finns det ett relativt stort antal engelska klubbar i Football League eller som precis har åkt ur Football League som brottas med finansiella problem i relativt hög utsträckning, och som utan att överdriva var och en skulle kunna beskrivas om inte som krisklubbar så åtminstone som klubbar i kris.
I flera fall har det tagit riktigt trista uttryck, som när anställda i klubbar som Notts County och Bolton Wanderers inte har fått sina löner på länge, vilket för vilken familj som helst naturligtvis mycket snabbt kan börja bli riktigt jobbigt. Under sommaren har vi kunnat se hur Nottingham Forest på sina träningsmatcher har skickat runt en insamlingsbössa på läktarna där pengarna går till dessa anställda.
Det där är så klart illa nog i sig självt och ett genuint problem för FA och för Football League där fotbollen i stort helt enkelt misslyckas att ta sitt närmast självklara sociala ansvar. En kritik som kan riktas såväl mot de enskilda klubbarna som mot de båda förbundens centrala regelverk, som genom sin otillräcklighet både har tillåtit att sådana här saker kan hända och saknar effektiva verktyg att göra något åt det.
Men det hela blir så klart närmast obscent när det samtidigt sätts i kontrast till de enorma belopp som snurrar runt i Premier League. Inte minst blev det väl en rätt sur smak i munnen förra veckan när samtidigt som rapporter snurrar om allvarliga ekonomiska besvär för många klubbar så snurrar sedelpressen i Premier League för fullt inför och under transfer deadline day.
Och nog var det också många som upptäckte och påpekade kontrasten och det något olustiga i den. Och man ska självfallet inte underskatta vare sig möjligheten eller viljan av att göra populism av det hela. Avståndet visar sig vara väldigt kort från att tycka att det är en olustig kontrast till att komma till den något underliga slutsatsen att problemen är Premier Leagues fel och på något sätt Premier Leagues ansvar att åtgärda.
Varför? För att de kan verkar vara det mest genomtänkta svaret.
Det var i själva verket många som menade att Premier League och dess klubbar borde gå in och lösa krisklubbarnas ekonomi. Premier Leagues ställföreträdande VD fick ta rätt hård och framför allt förutsägbar kritik när han menade att det inte var någon särskilt bra idé. Så sent som under gårdagen anmodades både Man Utd och Man City gå in och lösa Burys ekonomiska problem.
Visst finns ett historiskt case för att skylla på Premier League. Det var när den ligan bröt sig ut i början av 1990-talet som principen om kollektiv resursfördelning vattnades ur och som resurserna började koncentreras alltmer i toppen av engelsk fotboll. Ur den källan har många klubbar i Football League sedan dess öst en ansenlig mängd bitterhet över det orättvisa med den saken.
Men det är även ett mycket simpelt argument, av främst två skäl. För det första hade den engelska fotbollen inte varit i närheten av dagens TV-intäkter eller kommersiella intäkter utan Premier League, kakan är alltså betydligt större nu än vad den annars varit. För det andra var det ju knappast så att det saknades krisklubbar och klubbar som befann sig på den ekonomiska ättestupan innan Premier League kom och förstörde världen.
Vilket möjligen antyder att problemets faktiska orsak inte nödvändigtvis har så mycket att göra med den engelska fotbollens fördelningsmekanismer, utan har mer att göra med hur vissa klubbar väljer att spendera mer än vad deras intäkter faktiskt ger täckning för, skuldsätter sina klubbar på ett riskfyllt sätt, eller misshandlas på andra sätt av sina ägare och styrelser finansiellt, organisatoriskt eller administrativt.
Backar vi bandet och tittar på de nu nämnda klubbarna så framträder ju också detta mönster att det i samtliga fall är klubbar med minst sagt problematiska ägare som helt enkelt har satt sina klubbar i den här situationen, och som i de allra flesta fall ger ett minst sagt skumt intryck. Vilket sätter rätt rejäla frågetecken kring slutsatsen att det faktiskt skulle lösa något att bara ösa in mer pengar i dessa klubbar.
Vad har exempelvis Premier League, Man Utd eller Man City för incitament att baila ut Steve Dale i Bury?! Knappast några alls. Även om de skulle gå in göra dem skuldfria så finns mycket lite som talar för att de inte mycket snart befinner sig i samma problem igen, om pengarna ens går till rätt saker till att börja med. Tvärtom, att bara gå in och baila ut krisklubbar, skulle kunna sända en hemsk signal till övriga klubbar och ägare.
Om en av dina polare eller kanske ditt nyss utflyttade barn, för första gången med ansvar för sin egen ekonomi, envisas med att göra slut på sina pengar redan första veckorna av månaden genom att hela tiden äta pizza och hamburgare, så kommer det en punkt när det faktiskt inte längre är till dennes hjälp att bara swisha över några tusenlappar. När det kanske istället blir något som orsakar och uppmuntrar fortsatt oönskat beteende.
Ekonomi är inte så komplicerat i sin grund, oavsett om det rör sig om ett hushåll eller en klubb. Du får in en viss mängd intäkter, dessa är vad du under en given tidsperiod kan spendera. Så länge kostnader är mindre än intäkterna har du inga problem. Problemen uppstår när du drar på dig högre kostnader än så, för att du vill ha den nya TV:n idag inte nästa månad, för att du vill gå upp i EFL Championship i år, inte om fem år.
Alltså är det kanske lätt att skylla på Premier League, men det är att rikta ansvaret för problemen i helt fel riktning. Inte minst är det så klart ett bekvämt sätt för byråkrater i FA och i Football League att rikta blickarna bort från deras ansvar och tillkortakommanden att ta tag i dessa problem. Men det är klart, givet ägandeformen i engelsk fotboll, är det närmast omöjligt att mota sådana här problem i grind innan de uppstår.
Men precis som det faktiskt är möjligt för staten i de flesta länder att nationalisera vissa företag som befinner sig i djup kris, om dessa företag samtidigt fyller en mycket viktig samhällsfunktion, så måste det kanske vara möjligt för FA och Football League att ”nationalisera” engelska fotbollsklubbar, som samtidigt är viktiga sociala institutioner, när de blir krisklubbar såsom Bury, Oldham, Notts County med flera.
Är potentiellt oansvariga ägare dessutom medvetna om det ansvaret och inte minst den risken för deras egen investering, kommer de naturligtvis ha ett betydligt större och tydligare incitament att faktiskt förvalta sitt ägande betydligt mycket mer ansvarsfullt.