Vi vet vilka tre som kommer spela längst fram för Liverpool, bortsett från någon eventuell skada som kan ha uppstått innan avspark. Men om inget oförutsett inträffar så kommer Mohamed Salah, Roberto Firmino och Sadio Mané ställa upp på planen ikväll. Både Mané och Firmino brukar ha bra dagar mot Arsenal. Vilka tre spelare som ställer upp längst fram för Arsenal är däremot betydligt mer osäkert.
Frågan är aktuell eftersom Unai Emery mer än antytt att det kan vara dags för Nicolas Pepe att göra sin debut från start för Arsenal. En bortamatch på Anfield är så klart ett rätt speciellt sätt att göra sin fulla debut. Men givet att det är svårt att föreställa sig varför Unai Emery i en sådan här match skulle bänka antingen Pierre-Emerick Aubameyang eller Alexandre Lacazette så skulle det innebära en synnerligen offensiv uppställning.
Givet Arsenals katastrofala facit på Anfield de senaste åren, Arsenal har förlorat de senaste matcherna med 1-5, 0-4 och 1-3, samt Arsenals dystra facit på bortaplan mot övriga toppklubbar generellt, noll vinster och åtta oavgjorda på de senaste 22 matcherna, så måste ett sådant taktiskt grepp av Unai Emery betraktas som antingen vansinnigt dumdristigt, eller makalöst modigt.
Dumdristigt eftersom det onekligen kommer göra Arsenal väldigt öppna bakåt och exponera dem för precis den typ av fotboll som Liverpool älskar att spela. Man kunde hävda att det vore att spela Liverpool rätt i händerna, och givet tidigare resultat mer eller mindre motsvarigheten till att göra samma sak som man alltid har gjort förut, fast i ännu högre utsträckning, och hoppas på ett annat utfall. Alltså definitionen av galenskap.
Modigt eftersom en inte helt långsökt tanke är att Arsenals försvar kommer ha väldigt svårt att hålla Liverpool stången oavsett. Alltså kan det innebära en högre sannolikhet att lyckas genom att försöka skapa en shoot-out, och så långt som möjligt försöka utmana och störa Liverpools backlinje. Och naturligtvis, det går knappast att titta på Arsenals spelartrupp utan att känna att anfall helt säkert måste vara bästa försvar.
Mer troligt, om jag skulle våga mig på en gissning, är däremot att Arsenal och Unai Emery inte kommer landsätta tre anfallare i just den här matchen. Att man helt enkelt kommer försöka hålla en tydligare defensiv disciplin än så. Man kan tänka sig flera skäl varför Unai Emery ändå säger som han säger. Dels att få Nicolas Pepe att känna sig påtänkt. Dels hålla Liverpool i någon slags taktisk osäkerhet.
Vi kan lyfta de vanliga klyschorna om hur detta blir det första riktigt stora testet för Arsenal och Unai Emery den här säsongen. Förra säsongen föll mer eller mindre samman just efter den förnedrande 1-5-förlusten på Anfield. Ofrånkomligen kommer kvällens match bli ett mått på hur mycket bättre Arsenal är den här säsongen, vilka framsteg taktiskt och kvalitativt Arsenal har gjort sedan dess med Unai Emery.
Att begära vinst på Anfield kan vara att begära för mycket naturligtvis. Men Arsenal måste ändå kunna genomföra en match som visar att en vinst på Anfield inte är något som kan uteslutas redan på förhand. Arsenal måste kunna genomföra matchen på ett kompetent och konkurrensfähigt sätt, inte bli blåsta av banan. Klarar Arsenal av att göra en sådan match kan matchen förloras men det går ändå att hitta något positivt i det.
Det skulle kunna göras en sak av att Liverpool och Arsenal är de enda lagen som har vunnit sin båda matcher hittills, med andra ord är det en slags väldigt tidig seriefinal vi har att se fram emot. Men naturligtvis är det alldeles för tidigt på säsongen att börja prata om sådana saker. Norwich och Southampton respektive Newcastle och Burnley är väl inte heller det absolut tuffaste spelschemat som gick att starta säsongen med.
Liverpool kan hitta sina egna klyschor om att behöva bevisa sig, givet att de trots två vinster ändå anklagas för att inte spela särskilt övertygande. Anledningen verkar vara ett något smuttare passningsspel av Norwich än förväntat i en match som var avgjord efter en kvart, samt en kanske inte överdrivet imponerande match mot Southampton. Men jag känna att det är lätt att begära för mycket.
Möjligen speglar det en oro över konkurrensen. Liverpool vet naturligtvis att de måste vara mer eller mindre perfekta för att kunna placera sig ovanför Man City i tabellen. Då håller det kanske inte att redan så här tidigt behöva hanka sig fram i matcher man anser att man ska vinna hyfsat bekvämt. Eller så är det kanske precis tvärtom, att så här tidigt kan man bara begära att matcherna ska vinnas, inte så mycket mer.
Men om Liverpool ska vinna ligan den här säsongen kräver det nog att Anfield är ett fort, och att deras facit på hemmaplan är mer eller mindre perfekt. Att vinna mot Arsenal kan bidra mycket till en sådan känsla av oslagbarhet. Det skulle kanske även ge Liverpool en slags psykologisk edge på Man City, som ju å sin sida faktiskt tappade poäng när de för första gången ställdes mot toppmotstånd den här säsongen.
Liverpool går in till matchen som hyfsat klara favoriter. De har hemmaplan, de är ett bättre fotbollslag, de är framför allt ett mer färdigt fotbollslag som befinner sig betydligt närmare toppen på sin egen utvecklingskurva. Lägg till det resultaten i dessa möten i närtid och Liverpool borde även ha en betydelsefull psykologisk fördel. Men ändå känns inte utfallet inför matchen riktigt lika självklart på förhand som tidigare år.
Arsenal var inte i närheten av att ha lika stor chans att vinna ligan förra säsongen som Liverpool hade. De har inte lika stor chans den här säsongen heller, vilket inte heller är rimligt att begära utifrån omständigheterna. Men Arsenal och Unai Emery måste ikväll visa att skillnaden är betydligt mindre den här säsongen. Att övervärdera betydelsen av enskilda resultat är alltid en fara, men vinnaren på Anfield kan i alla fall säga en sak.
Top of the table!
:::
Kan Chelsea och Frank Lampard ta sin första seger för säsongen? Dagens tidiga match på Carrow Road mellan Norwich och Chelsea känns rätt intressant på förhand. Norwich lär inte gå ut med dåligt självförtroende.