Manager: Dean Smith. Hade hårt tryck på sig att göra ändringar i Aston Villa efter två raka förluster och inför matchen mot Everton. Men Smith stod pall, bevarade tron på sin spelidé och på sina spelare, och Aston Villa gjorde en riktigt bra match, på ett elektriskt Villa Park, och tog tre poäng och en viktig första seger.
TRE TAKEAWAYS:
Arsenal. Visst kan man säga att siffrorna hade kunnat bli större för Arsenal på Anfield, men siffrorna kunde också ha blivit mindre, är sanningens andra sida. Arsenal gick in till matchen på Anfield med en matchplan som faktiskt såg ut att fungera, innan ett svagt ingripande på en fast situation och att David Luiz därefter gjorde vad han tyvärr har haft för vana att göra i alla år. Arsenal förlorade inte på grund av domaren, eller på grund av Unai Emery, utan på grund av att Liverpool alltjämt är ett bättre fotbollslag. Men inte lika mycket bättre som för ett år sedan.
Öppet köp. Giovani Lo Celso i Tottenham. Inte minst Everton och Marco Silva är rätt tydliga bovar i detta drama. Visst kan man ha förståelse för att släppa in nyförvärv försiktigt men någonstans kan man tänka att ska nyförvärv spelas in så måste de faktiskt få spela också. Men där verkar finnas en motvilja med att starta sina nya spelare, vilket ju kan kännas lite märkligt givet hur många miljoner man investerat i dem. Å andra sidan är jag väl hopplöst inkonsekvent, eftersom jag tänker att om Alexandre Lacazette och inte Nicolas Pepe spelat för Arsenal i lördags så hade matchen mycket väl kunnat sluta på ett annat sätt.
Skrällar. Kan diskuteras hur stora skrällar det är så klart, Man Utd kan ju som vi vet förlora mot vilka som helst för närvarande om det är en sådan dag, men det var väldigt svårt att tro inför omgången att Crystal Palace skulle vinna på Old Trafford, för första gången på 30 år, och att Newcastle skulle lyckas nypa Tottenham på New Hart Lane. I och för sig visade väl Aston Villa att det knappast var någon omöjlighet. Resultat som inte bara säger något om toppen av tabellen, utan även öppnar upp bottenstriden.
J.R.
Liverpool. Match med hög profil på Anfield, den första av det slaget för säsongen, med alla de frågor och funderingar detta innebär. Man kan inte klaga på de svar som Liverpool gav den här matchen. De var precis så imponerande i sådana här matcher som vi har vant oss vid att se dem det senaste året eller så, och gav inte Arsenals mittfält och backlinje en lugn stund. Liverpools mittfält är sannerligen inte spektakulärt, men vansinnigt effektivt och funktionellt. Och framåt verkar det alltid som att minst någon av Sadio Mané och Mohamed Salah kliver fram.
CLIFF BARNES
Man Utd. Ett ganska tydligt återfall till en typ av mediokritet vi såg för mycket av förra säsongen. Att anfalla med fart är en fin tanke, men Solskjaer verkar inte riktigt jobba efter eventualiteten att inte alla lag är riktigt så pigga på att gå upp i planen mot dem, och då fanns inte längre någon idé. Försvarsinsatsen kan klandras, men det är till sist inte där som matchen inte vinns, utan framåt. Man Utd behövde en bra start på säsongen tror jag, och härifrån riskerar det bli tuff uppförsbacke för dem.
OMGÅNGENS MATCH:
Norwich 2-3 Chelsea. En match som exploderade ut ur startblocken med fyra snabba och för all del dessutom rätt snygga mål. Norwich fortsätter se på samma gång pigga och tunna, ettriga och ömtåliga ut. Todd Cantwell kan väl och fortsätter imponera, Teemu Pukki fortsätter imponera och Chelesa fortsätter se lite hela havet stormar ut. Men den här gången en betydligt starkare andra halvlek av Chelsa och två riktigt snygga mål av Tammy Abraham.
OMGÅNGENS MÅL:
Harvey Barnes, 2-1 vs Sheffield United. Den perfekta träffen. Halvvolley strax innanför straffområdesgränsen mot närmsta stolpen. Oklart om Dean Henderson över huvud taget hann med att se bollen, till och med i slow motion såg det ut att vara snabbare än många andra skott. Målburen var nära att lyfta från gräsmattan. Om det inte framgår var skottet alltså riktigt hårt, och snyggt.
SVENSKKOLLEN:
Victor Nilsson Lindelöf, Man Utd – (++). Skulden för Crystal Palaces ledningsmål faller inte i första hand på Lindelöf, men allmänt sett var det en skakig match av Man Utds backlinje och Lindelöf har sin del i den saken.
Emil Krafth, Newcastle – (+++). Stark match borta mot Tottenham av Krafth som skakar av sig en katastrofal debut med en väldigt fin andra match. Hjälpte Newcastle till ett imponerande och viktigt resultat.
SÄCKARACET:
Javi Gracia, Watford. Tre raka förluster, och dessutom rätt tunga förluster mot motstånd Watford ska kunna vinna mot. Laget ser virrigt ut. Hårt att börja prata om att Gracia ska få sparken efter förra säsongen, men 31 poäng på de 32 senaste matcherna är säckaform, och tabellplaceringen är oroväckande, så Gracia leder just nu säckaracet.
BTW
Ken Sema låndeporterad till Italien. Ingen svenskliga just nu precis, Premier League.
Att det tydligen blev en sådan grej av att dribbla förbi Virgil Van Dijk?!
Oavsett det därefter negativa resultatet, så visade väl Man Utds twitter inför matchen varför klubbar rätt snabbt borde omtänka sin officiella twitterpolicy. Ofta ovärdigt, och bidrar till klimatet på sociala medier.
Ett klimat som onekligen gav sig till känna igen när Marcus Rashford bommade sin straff. Föga förvånande när dessa ord och värderingar inte bara tillåts utan aktivt uppmuntras från politikens primära pampar och pajasar.
Kritiken mot David Luiz kan nog ha varit överdriven. Men kritiken av David Luiz fanns även där av en anledning. Allmänt ingen bra helg för nyss värvade stjärnbackar.