Sluta forska! Detta verkade vara uppmaningen från Viasatstudion för någon vecka sedan, vilket är en inställning som förvisso verkar ligga i tiden. Man skulle så klart kunna tycka att journalister, eller de som jobbar i media, tvärtom borde älska forskning eftersom det kan ge dem värdefulla uppslag. Men om något så visar kanske detta att underhållning är det betydligt större syftet än journalistik.
Som tur är så finns alltid de som inte lyssnar på sådana där uppmaningar. Paul Tomkins är en av dem. Han har precis publicerat en undersökning på sin hemsida, Tomkins Times, som utifrån ett stort och väldefinierat datamaterial visar att utländska spelare är kraftigt förfördelade av domarna både när det kommer till att vinna straffar, och till att orsaka straffar. Det hjälper att vara brittisk spelare med andra ord.
https://tomkinstimes.com/2019/08/big-data-study-referees-are-biased-against-foreign-players/
Datamaterialet innehåller samtliga 536 straffar i Premier League sedan 2012, straffar för hands ej inräknade. Tomkins räknar ut att brittiska spelare (inklusive irländare) står för 45,5% av det totala antalet spelade minuter och endast 28% av så kallade elitspelare, utifrån antagandet att de bästa spelarna vinner fler straffar och orsakar färre. Ändå finner Tomkins att brittiska spelare vinner över 50% av alla straffar, och orsakar endast 38,8% av alla straffar.
Bias mot utländska spelare i fråga om vunna straffar är markant, och i fråga om orsakade straffar mycket markant. Domarna dömer fler straffar mot utländska spelare än vad de statistiskt förväntas orsaka, men genomgående färre straffar mot brittiska spelare. Vad vi kort sagt hittar är att brittiska spelare i betydligt högre utsträckning får the benefit of the doubt i domarnas bedömningar. Utländska spelare har inte samma tur med detta.
Vad beror detta på? Det kunde så klart vara frestande att ta dessa resultat och avfärda domarna som främlingsfientliga Brexitkramare, men det vore helt säkert att göra livet för lätt för sig. Förmodligen är det inte något medvetet med domarnas bias, utan detta är mer en fråga om helt vanliga psykologiska mekanismer. Paul Tomkins spekulerar snabbt och löst i några av dessa, och jag har kanske några idéer själv.
För det första att brittiska spelare alltid behärskar språket fullt ut. Det betyder att det är betydligt lättare att ha en kommunikation med dem, både före och under match, och därmed lättare att bygga en relation till dem. Det kan tjabbas och slängas käft, och det kommer vara fullt naturligt att ha större förståelse för de spelare man som domare har en relation till. Man friar hellre än fäller.
För det andra existerar självfallet den gamla stereotypen om hur utländska spelare filmar, tillsammans med den kulturella föreställningen att brittiska spelare inte ägnar sig åt sådant, och när de ändå gör det så heter det att de ”förstärker” eller ”faller lätt”. Vi känner så klart igen detta, men kan inte riktigt döma det för hårt, vi tenderar onekligen göra exakt samma skillnad när vi pratar om spelare i vårt lag eller i andra lag.
Nu är det knappast domarna som har suttit och kommit på de där föreställningarna, men de är naturligtvis fostrade och formade i en miljö där dessa stereotyper existerar. Detta påverkar i någon mening vad de förväntar sig att se på planen, och det är en fullt naturlig mänsklig psykologi att när man förväntar sig att se något så ökar sannolikheten att man också ser detta. Man finner vad man söker helt enkelt.
Det vore fel att tänka att detta är en form av mänsklig bias som drabbar endast utländska spelare, men alla kan påverkas av detta med domarnas förväntningar. En spelare, även en engelsk spelare, kan ha dragit på sig ett dåligt rykte i domarkåren och därför ha svårt att få med sig domslut han egentligen skulle ha haft. Men i just det här fallet, vunna och givna straffar, är det ett bias som faktiskt drabbar utländska spelare.
Är det egentligen ett problem? Frågan är ställd utifrån utgångspunkten att jag liksom inte tror detta är något som utländska spelare i Premier League egentligen förlorar någon sömn över, det vill säga den djupa orättvisa de är drabbade av. Det kanske bara är som det är, gilla läget och göra det bästa med sina förutsättningar. Men visst kan man önska att alla spelare skulle bedömas likvärdigt och på samma sätt.
Så nej, det är kanske inte ett problem, men det betyder inte att det är ett helt och hållet önskvärt tillstånd. Ironiskt nog, givet hur mycket skit VAR får i dessa dagar, så är just detta kanske något som VAR kan hjälpa till att åtgärda, då marginalbesluten i viss mening befrias från den enskilde domarens omedelbara bedömning av situationen, och kan fattas mer kalkylerat utifrån objektiva kriterier. Även om det riskerar bli petitessjagande.
Inte heller lär det vara ett fenomen som är specifikt för engelsk fotboll. Bias existerar överallt i alla sammanhang, även om de inte måste ta sig riktigt samma uttryck. Det vore kul att fundera över vilka liknande eller motsvarande bias mot utländska spelare som går att hitta i La Liga eller Serie A. Länder där kanske inte skiljelinjen går lika tydligt och på samma sätt mellan just detta att filma eller inte.
Men just den här dagen kan man kanske ändå tänka sig att Bournemouth, Tottenham och Burnley jublar lite extra och gnuggar händerna i förtjusning när de läser dessa resultat som Paul Tomkins har knackat fram.