Bury och Bolton Wanderers, två klubbar det har pratats väldigt mycket om de senaste veckorna. Bury som till sist uteslöts ur Football League av EFL och vars framtida existens nu måste betraktas som högst osäker. Bolton Wanderers som såg ut att riskera att gå samma öde till mötes, men som istället räddades i elfte timmen av att en ny ägare tog över klubben. Två klubbar som blivit till emblem över engelska krisklubbar.
Händelseförloppet har resulterat i den vanliga hysterin. Om vi skulle tro de allra värsta alarmisterna så är engelsk fotboll mer eller mindre döende, fastän det i själva verket mest handlar om en handfull klubbar med inkompetenta eller korrupta ägare snarare än något övergripande systemfel, och fastän engelsk fotboll naturligtvis genom hela historien har haft klubbar som gått bust utan att engelsk fotboll därför har dött.
I själva verket handlar det kanske om en rätt naturlig utveckling, helt enkelt survival of the fittest. Vilket möjligen kan låta en smula krasst men ändå äger sin sanning. Hur som helst så har situationen i dessa båda klubbar, liksom i övriga nuvarande engelska krisklubbar, fått mig att fundera över vad det egentligen är för egenskaper som kännetecknar klubbar i kris och illa skötta klubbar å ena sidan, liksom välmående klubbar å andra sidan.
Utgångspunkten var att skriva en lista om fem tecken på dåliga skötta engelska klubbar, men eftersom jag har fått kritik för att vara alldeles för negativ gudbevars så flippade jag istället på konceptet och skriver istället om fem tecken på välmående och välskötta engelska klubbar. Den som undrar över tecknen på dåligt skötta klubbar kan så klart bara ta dessa tecken och hålla upp dem framför spegeln.
Fem tecken på välmående och välskötta klubbar. Ni kan säkert själva se flera exempel både på klubbar som visar upp dessa tecken, liksom på klubbar som absolut inte visar upp dessa tecken.
(5) Managers anställs snabbt och smart
Det brukar sägas att styrelsens överlägset viktigaste uppgift och beslut är att anställa rätt manager. Vi kan väl lugnt säga att det inte är en uppgift som särskilt många styrelser verkar vara så värst bra på, märkligt nog. Om saken faktiskt är så viktig tycker man att det borde läggas betydligt mycket mer vikt, tid och energi på den.
Vad man kan säga om välmående och välskötta klubbar, även om det är en risk för hönan och ägget här, är att de sällan krånglar till sina manageranställningar. De har en tydlig idé, en tydlig plan, och agerar snabbt när de måste. En välskött klubb som byter manager gör det utan någon större dramatik hit eller dit.
(4) Odramatiska avtalsrörelser och kontraktsförlängningar
Möjligen är jag färgad av Man Utds extremt struliga kontraktsförhandling med David De Gea som väl än ramlat hit, än ramlat dit och än ramlat ned i diket i över ett år nu. Men det slår mig så klart att det här hände i stort sett aldrig när Man Utd var på topp. Då gick det nästan på autopilot att spelare förlängde sina kontrakt, om de var önskade.
Vi ser naturligtvis samma sak i flera andra klubbar som går bra nu. Det slås så klart upp som en nyhet när en spelare har kritat på nytt kontrakt, men själv har jag alltid ryckt på axlarna och känt att ja, men det var väl självklart, det var väl aldrig någonsin aktuellt att han inte skulle skriva på ett nytt kontrakt.
Dels är det ett uttryck för att spelarna trivs i klubben, vilket både betyder att laget presterar bra utifrån sina förväntningar och förutsättningar, och att klubben rent socialt är en positiv miljö att befinna sig i. Dels är det ett uttryck för att klubben har bra ordning, planering och framförhållning i dessa frågor.
(3) Värvningar blir generellt sett alltid lyckade
En annan sida med välskötta och välmående klubbar är att deras värvningar i stort sett alltid blir lyckade, och tillför värde till laget. Eller i den utsträckning de inte blir så väldigt lyckade så utgör det hur som helst inget större problem för laget, utan då är det som mest något som kanske inte riktigt blev som man tänkte sig.
Man kan så klart se flera skäl för detta. För det första så klart att det betyder att välskötta klubbar helt enkelt förbereder, planerar och tänker igenom sina värvningar noga, att detta är något som utgör just en välskött klubb. För det andra att laget rent taktiskt har ett väl definierat och genomarbetat taktiskt system, lätt för nya spelare att ta sig in i.
(2) Tillfälliga motgångar blir aldrig mer än så
Alla lag har motgångar, inget lag vinner allting hela tiden. Även de allra mest välmående klubbar och fantastiska fotbollslag kommer självfallet ha motgångar. Men vad som på de flesta sätt kännetecknar välmående klubbar är att tillfälliga motgångar aldrig blir mer än just det, de görs ingen stor sak av, de passeras och så går man vidare.
Jämför istället detta med mindre välmående klubbar, där varje motgång lätt blåses upp till något större, där varje förlust ses som starten på nästa kris, och där motgång mycket lätt börjar föda ytterligare motgång. Många gånger börjar vi managers och spelare som börjar skylla bort resultaten på andra, yttre faktorer. Aldrig några bra tecken.
(1) Spelare ”överpresterar”
Egentligen kan jag inte påstå att jag gillar ordet eller uttrycket ”överprestera”, eftersom det rimligtvis är omöjligt att göra, och bygger på en stel föreställning om vad en spelare ska klara av och inte klara av. Men man skulle möjligen kunna se det som ett uttryck för att prestera bättre än vad som är normalt eller rimligt att förvänta sig av spelaren.
Ofta är det så klart inte svårare än att välskötta klubbar har ett kollektiv som är så starkt att det ger spelarna maximala förutsättningar att prestera på toppen av sin förmåga, en situation där systemet höjer individen på samma gång som individerna också lyfter systemet. Då uppfattas det lätt som att spelaren ”överpresterar”.
Mycket av detta handlar självfallet om coachning. Att ge spelarna det för dem bästa möjliga systemet. En klubb som lyckas med detta mår nästan per definition bra, och har ett lag bestående av spelare som hela tiden blir bättre, och som höjer sig själva när det behövs som mest.