Kanske är det den engelska fotbollens mest framgångsrika managersaga de senaste tre-fem åren. Danny Cowley, tillsammans med brorsan Nicky, har haft några fantastiska år med Lincoln City. De gjorde sin debutsäsong 2016-17 och redan första säsongen tog de Lincoln City till kvartsfinal i FA-cupen, som första gången på över 100 år som ett lag utanför Football League tog sig så långt i FA-cupen.
Men framgångarna tog inte slut där. Lincoln City vann först National League för att ta sig upp i Football League, och förra säsongen vann de även League Two, och befinner sig nu alltså i League One. Väl där har Lincoln City onekligen imponerat och efter sju omgångar ligger Lincoln City på femte plats. Mellan uppflyttningarna och seriesegrarna har Lincoln City även hunnit med att vinna Football League Trophy på Wembley.
Samtidigt som Lincoln City charmade England och för all del stora delar av världen med sina FA-cupbravader säsongen 2016-17 så hade Huddersfield en smått strålande säsong liksom från ingenstans, och tog sig som vi vet upp i Premier League. Men därefter har Huddersfields kurva pekat i rakt motsatt riktning som bröderna Cowleys kurva, raka vägen nedåt istället för uppåt.
Hade samma trend fortsatt något år till hade Huddersfield och Cowleys mycket väl kunnat passera varandra i seriesystemet, så problematisk har Huddersfields inledning på säsongen varit. Åtminstone hade de ganska snart kunnat befinna sig på samma nivå. Och som för att sätta ett utropstecken på saken så dunkade just Lincoln City och bröderna Cowley ut Huddersfield ur Ligacupen dessutom.
Nu är det för all del mer som ligger bakom Huddersfields val av just Danny Cowley som deras nye manager, tillsammans med Nicky, än enbart att de precis tog en rätt svettig cuptorsk mot honom. Ungefär som om Huddersfield anställde managers på samma sätt som Milan en gång i tiden värvade spelare, gjorde man en bra match mot dem så blev man ganska snabbt värvad av dem.
Danny och Nicky Cowley har gjort sig kända som ett väldigt ambitiöst managerpar, som är väldigt noga och detaljerade i allt de gör, på ett sätt som inte alltid är helt normalt på de nivåer de faktiskt har hört hemma. Deras fotboll är systematisk och effektiv, modern i sin form och i sitt utförande, Lincoln City har en imponerande vinstprocent, producerar både mål och chanser samtidigt som de har varit organiserade defensivt.
Huddersfield fick en snabb och oväntad framgång med David Wagner som manager, kanske var det i någon mening en framgång som kom för snabbt, för överraskande, och Huddersfield lyckades aldrig växa in i den nya kostymen. Att det dessutom på många sätt kändes som en fluke till framgång spelar också roll. När Wagner till sist kapitulerade så försökte Huddersfield replikera eller kopiera samma modell med Jan Siewert.
Det blev allt annat än bra. Det var ett rätt tydligt exempel på uttrycket att kopian aldrig blir bättre än originalet, och faran i att försöka upprepa samma tricks flera gånger. Det var ett ganska slött beslut kunde man känna redan när det gjordes, ett intryck som utan tvekan växte sig starkare. Nu verkar Huddersfield till sist ha gjort det omtag och söka den omstart de borde ha försökt och ha sökt redan i januari, eller senast i somras.
Istället för att köra tyskt väljer Huddersfield nu att istället köra engelskt. Något positivt säger det så klart om den engelska managerkåren för närvarande. Huddersfield är så klart inte den första tidigare Premier League-klubben med problem i EFL Championship som anställer en manager som haft stora framgångar i de lägre divisionerna, ens detta år. Men förhoppningsvis går det bättre för Danny Cowley än för Nathan Jones i Stoke.
Vad man kan säga är att Huddersfield definitivt anställer en (eller två) manager som känns på uppgång, som ser Huddersfield som ett steg uppåt i karriären, snarare än som ett steg nedåt. Detta kan vara betydligt viktigare än vad man tror, och är ett uppenbart argument för att anställa någon underifrån snarare än att, som många klubbar ändå gör, leta efter det etablerade och lite större namnet att rädda dem.
Vi kan också säga, åtminstone utifrån vad som har varit möjligt att faktiskt observera med Lincoln City, att Huddersfield får en (eller två) manager som är väldigt duktiga på att skapa kontakt med och en känsla av delaktighet för klubbens supportrar. Inte heller betydelsen av detta ska underskattas. Och på så vis är nog Danny och Nickey Cowley helt andra personligheter än framför allt Jan Siewert.
Det tog Huddersfield nästan fyra veckor efter det att de sparkade Jan Siewert att gå i mål med Danny och Nicky Cowley. En lång tid i fotbollen men Huddersfield måste ha beröm för att de inte lät sig stressas fram till något beslut, att de premierade att fatta rätt beslut framför att fatta ett snabbt beslut. Och så övertygade verkar Huddersfield också vara att detta är rätt beslut att de ihärdade med det trots att de först fick nej som svar.
Garantier existerar inte inom fotbollen. Vi kan omöjligtvis veta hur det faktiskt kommer gå för Huddersfield med Danny och Nicky Cowley som managerduo, om det blir succé, fiasko eller, mest troligt kanske, något däremellan. Vi kan däremot säga att de objektiva förutsättningarna ser lovande ut. Att prata om uppflyttning är för tidigt. Men nedflyttning ska inte behöva vara aktuellt för Huddersfield, som hittills har varit i farans riktning.
Jan Siewert pratade om vinnarmentalitet, men lyckades aldrig omsätta det i någon som helst form av handling. Hans trovärdighet var så klart låg givet att han var så associerad med Huddersfields förlorarkultur under våren. Danny och Nicky Cowley kommer kanske inte att prata om vinnarmentalitet specifikt, men kommer däremot desto lättare kunna genomföra det i praktiken. De står för något nytt, något positivt.
Med bröderna Cowley kan Huddersfield återigen titta framåt, snarare än att stirra bakåt mot den oväntade och hisnande framgången, samt de därpå följande nederlagen och bakslagen.