Varför går det egentligen så dåligt för Stoke?

Det är alltid frestande att peka fingret på den som för stunden är manager. Men efter Mark Hughes så misslyckades därefter i tur och ordning Paul Lambert och Gary Rowett innan det nu har blivit dags för Nathan Jones att försöka göra det bättre, utan att riktigt lyckas med den saken. Fyra av varandra oberoende managers, samtliga dessutom rätt olika till taktik och personlighet. Problemet känns större än enbart managern.

Ändå känns det som föga mer än en tidsfråga innan Nathan Jones får sparken. Snarast är det kanske en aning förvånande att Jones inte har fått sparken ännu. Han har helt klart inte fått utväxling för sina idéer som var så effektiva och framgångsrika med Luton Town innan han gick till Stoke. Rimligtvis måste Jones fråga sig själv nu så här med facit på hand om det verkligen var ett så klokt beslut att byta klubb.

Galenskap är att försöka samma sak om och om igen, och förvänta sig ett annat utfall än förut. Mycket lite talar så klart för att sparka Nathan Jones kommer lösa Stokes problem eftersom problemet är mer komplicerat och mer grundläggande än så. Men att sparka sin manager är en relativt enkel och lättförståelig lösning, samtidigt som vissa problem helt enkelt är för stora och för svåra att förstå sig på, än mindre göra något åt.

Uppenbart är att Stoke har finansiella besvär. Inte i meningen att de saknar pengar, eller i meningen att de inte kan behålla sina bästa spelare, men Stoke har Football Leagues högsta lönebudget och har gett sina spelare i sammanhanget väldigt höga och i vissa fall rent orimliga kontrakt. Detta medför höga kostnader för Stoke och begränsar deras utrymme för förändring, särskilt med financial fair play-reglerna hängandes över sig.

Rekryteringen av spelare har också varit svag. Ingen klubb är perfekt när det kommer till värvningar, men Stokes kvot av bra vs dåliga värvningar är uppseendeväckande svag. Dels är det en fråga om att rekryteringsprocessen de senaste åren helt enkelt inte har varit bra nog. Dels är det även en fråga om svag coachning och dåligt management, spelare i Stoke har tenderat att bli sämre, snarare än bättre.

Framför allt verkar det ha värvats spelare utan någon riktig plan. Stoke har värvat spelare med hagelbössa snarare än prickskyttegevär. Stoke värvade mängder av spelare redan förra sommaren under Gary Rowett, och Stoke värvade återigen mängder av spelare den här sommaren under Nathan Jones. Följden har blivit den vanliga för alla problemklubbar, en alldeles för uppblåst spelartrupp med tillhörande taktiska och sociala besvär.

Hela 23 olika spelare har deltagit på ett eller annat sätt bara i Stokes sex första matcher i ligan den här säsongen. Ett mycket tydligt mått naturligtvis just på detta med Stokes uppblåsta spelartrupp för det första. Men också ett rätt klassiskt tecken på en manager i form av Nathan Jones som verkar sakna en tydlig idé, eller åtminstone en stark tro på sin egen idé, när han ändrar så frekvent och omfattande i det egna laget.

Förändringarna i Stokes startelvor har varit för omfattande. Från match till match har flera gånger halva laget bytts ut. Det säger sig självt att det blir svårt för Stoke att hitta något flyt och någon röd tråd i sin fotboll. Den moderna fotbollen har kommit att handla allt mer om taktik, om organisation, om samspel och samordning. Ju fler spelare som byts ut, ju fler spelare som används, desto svårare blir det att uppnå faktisk samordning.

Ett annat klassiskt tecken på kaos och panik är när en manager offrar även sina mest betrodda pjäser. Joe Allen hade tills för några veckor sedan spelat varenda match under Nathan Jones, som uppenbarligen såg Allen som central i sitt lagbygge. Men plötsligt fick alltså Jones för sig att bänka Allen. Detta till synes av ingen annan anledning än att byta spelare bara för bytandets skull. Vilket sällan brukar uppskattas av spelaren.

Inte heller fungerade knepet. Stoke förlorade ändå matchen mot Leeds med hela 0-3, det hela blev alltså inte bättre, utan snarare värre. Vilket möjligen värmer Joe Allens cockles, men knappast är något som ökar förtroendet för Nathan Jones beslutsfattande. Särskilt inte som han omedelbart efter matchen mot Leeds gick ut och ifrågasatte Stokes spelares mentalitet, och menade att även de måste ta sitt ansvar.

Vilket inte precis brukar vinna några popularitetspoäng det heller, alldeles oavsett hur korrekt i sak det faktiskt är. Sant är förvisso att Stokes spelare verkar håglösa, det är vad som brukar hända ett lag i långvarig motgång samt i lag med alltför många spelare, och helt sakna självförtroende på planen, särskilt i motgång. Men Nathan Jones verkade mer intresserad av att distansera sig själv hellre än att bygga upp sina spelare.

I en situation som den Stoke nu befinner sig så måste Nathan Jones, eller vem som helst som är manager, ha hjälp av sina mest erfarna spelare. Spelare som Jack Butland, Danny Batth, Joe Allen, Sam Vokes med flera. Dessa spelare måste kliva fram och visa vägen i en väldigt pressad situation. Istället är det kanske just dessa spelare, inte minst Jack Butland, som har svarat för de mest uppenbara individuella misstagen, skapat panik, inte lugn.

Men problemen i Stoke skapas uppifrån. Det är klubbledningen som anställer managers, det är klubbledningen som har värvat spelare och gett dem deras kontrakt. Stoke, en gång för inte länge sedan en av klubbarna i Premier League med allra mest tydlig idé, är nu sedan några år tillbaka en klubb till synes helt och hållet utan någon idé. Stoke åkte till sist ur Premier League men hoppades att det skulle ”lösa sig av sig självt”.

Det löste sig inte av sig självt, det blev tvärtom bara värre. Stoke ligger nu sist i EFL Championship, nedflyttning framstår jämfört med uppflyttning som det betydligt mycket mer sannolika scenariot. Det är dags för Stoke att hitta sig själva igen.