Livet blir inte alltid som man tänker sig. När Arsene Wenger till slut meddelade att han skulle avgå som Arsenals manager efter över 20 år på samma jobb så kändes det rätt givet att han skulle komma tillbaka som manager för någon annan klubb, kanske inte på en gång men förr snarare än senare. Åtminstone var det vad Arsene Wenger själv sa i samband med sin avgång. Han kände sig inte klar som manager.
Men tiden har gått utan att Arsene Wenger har tagit över någon annan klubb. Om inget oförutsett inträffar under denna säsong så kommer Wenger ha varit overksam i praktiken i två år. Det är en väldigt lång tid, även obeaktat Wengers höga ålder. Där har förekommit en del rykten och rapporter om olika rätt stora klubbar, men aldrig någonting som har känts särskilt trovärdigt.
Arsene Wenger har under dessa år istället blivit ett allt vanligare ansikte i TV-rutorna i samband med sändningar i Premier League, i Champions League samt i samband med de internationella mästerskapen. Hans kunnande och kommentarer har trängt igenom TV-rutan på ett riktigt bra sätt. På så vis har han på något sätt förblivit relevant i termer av fotbollen, men ändå har inte detta omsatts i något konkret jobberbjudande.
Nu verkar det som om Arsene Wenger är på väg att ta ytterligare ett steg längre bort från någon aktiv managerroll när han tydligen har tackat ja till uppdraget som FIFA:s tekniske chef, en position i vilken han ska jobba aktivt med att utveckla förslag som ska utveckla både coachingstandards samt förbättra fotbollens olika spelformer. Med ett sådant jobb lämnar Wenger managerjobbets praktik och börjar istället jobba med dess policy.
Ett jobb för vilket Wenger helt säkert är ypperligt skickad och lämpad. Men man kan så klart fråga sig, vilket en del också gjorde under gårdagen, vad som egentligen har ändrats i Wengers uttalade preferenser att fortsätta som manager och i så fall varför detta har ändrats samt, kanske en aning mer on the nose, om det inte egentligen är så att Wenger hellre skulle vilja jobba som manager men inte har fått möjlighet till det.
Framför allt den senare vinkeln på frågeställningen är ju lite känslig eftersom den på sätt och vis kräver någon slags insikt i Arsene Wengers psyke som ingen rimligtvis kan ha, vilket lätt riskerar bli en aning nedsättande. Wenger själv har på senare tid även uttryckt viss lättnad över att ha kommit ut ur den slags bubbla han under lång tid levde i som aktiv manager. Vilket i och för sig också kan vara en sorts rationalisering.
Vilka skulle då skälen kunna vara varför Arsene Wenger aldrig har återkommit som manager, om vi så att säga antar att det inte beror på att han helt enkelt har gjort helt om i sin förut uttalade vilja att fortsätta?
Ett skäl är att klubbar helt enkelt inte längre jobbar på det sätt som Arsenal jobbade under Arsene Wenger, där Wenger var personen som bestämde och kontrollerade mer eller mindre allting gällande fotbollen och allt runt omkring ned till minsta detalj. Det gör dem ovilliga att ge Wenger det inflytandet, liksom Wenger helt säkert skulle se vad som istället erbjuds honom som otillräckligt utifrån hans föreställningsvärld.
Ett annat skäl är rimligtvis Arsene Wengers ålder. Wenger fyller 70 år inom kort. Även en klubb som hade varit intresserad av att ge Wenger den roll i klubben han eftersträvar borde fundera över hur långvarig på jobbet Wenger egentligen kan bli. Även Wenger själv måste rimligtvis ha frågat sig själv om han verkligen har energin som krävs kvar att i praktiken börja om med ett nytt Arsenalprojekt i en annan klubb.
Ett tredje skäl, som på sätt och vis hänger samman med det första skälet, är att klubbar helt enkelt inte har samma tidsperspektiv nu som de hade för 20 år sedan. Tålamodet med Wengers metoder skulle knappast finnas på samma sätt. Om det ens fanns då. Med Arsenal fick Wenger i princip omedelbar framgång. Enda sättet att uppnå det idag vore med någon av de kontinentala superklubbarna, men sådana jobb känns orealistiska.
Ett fjärde skäl, som kanske förklarar varför dessa jobb känns orealistiska, är att Wenger inte avgick från Arsenal på topp, hans eftermäle och rykte var svårt sargat efter drygt tio år av förfall där framför allt de fem sista åren var till hans stora nackdel. Arsene Wenger hann med att alltmer börja kännas och betraktas som en manager vars tid har kommit och gått, en manager som aldrig riktigt tog steget in i fotbollens moderna form.
Ett femte skäl, misstänker jag, är att Arsene Wenger själv samtidigt är något av en slags perfektionist. Har man vant sig vid en klubb som Arsenal i en liga som Premier League är det svårt att acceptera något väsentligt sämre än så. Möjligen blir det en slags erinran om att karriären gått utför. Om inte de bästa jobben således uppenbarar sig för Wenger så tackar han kanske hellre nej, vilket möjligen också är klokt.
Det sjätte skälet skulle i så fall då vara att Wenger helt enkelt har ändrat sig, att han inte längre vill vara manager, att han upptäckte att livet som avaktiverad manager faktiskt var behagligt och något han inte längre har lust att ge upp. Så kan det vara. Å andra sidan var det bara någon vecka sedan han själv antydde motsatsen och hintade att han kanske skulle ta hand om något landslag inför VM 2022 i Qatar.
Vilket möjligen vore den perfekta kompromissen för Arsene Wenger. Det är så klart inte klubbfotbollen med den dagliga rytm denna medför, men det är en typ av jobb som går att betrakta som en ny utmaning och som ett led snett uppåt vänster i karriären, och ett jobb där han helt säkert kommer kunna jobba fritt utifrån eget huvud och med väldigt stor kontroll över alla detaljer, precis som i Arsenal.
Tyvärr blir det inte England.