Manager: Daniel Farke. Varje annat val är naturligtvis omöjligt den här omgången. Farkes taktik satt som ett smäck, för att vara just Norwich mot just Man City, vilket för de som sett Pep Guardiolas lag kämpa mot press förut inte kom som någon gigantisk överraskning i sig. Överraskningen består i Norwichs förmåga att genomföra det så pass bra. Här förtjänar Farke stort beröm.
TRE TAKEAWAYS:
Strafftaktik. Ole-Gunnar Solskjaer verkar ha kommit på en vattentät offensiv taktik, se till att skaffa sig straffsparkar! Om bara Man Utds anfallare hade varit mer effektiva på att utnyttja dessa klockrena målchanser hade Man Utd förmodligen lett ligan vid det här laget. Om däremot Man Utd inte hade fått dessa straffar hade de lika förmodligen legat sist i ligan nu. Man kan så klart diskutera i vilken utsträckning det är ett positivt tecken att skaffa sig så många straffsparkar eller ett negativt tecken att ha så svårt att göra mål som inte är på straff. Jag lutar i längden åt det senare.
Botten upp. Newcastle slår Tottenham, Crystal Palace slår Man Utd, Norwich slår Man City. Nästan allt fokus läggs på hur dessa resultat påverkar toppen av tabellen, men minst lika stor sak är naturligtvis hur de även vänder upp och ned samt ut och in på botten av tabellen på ett alldeles fantastiskt sätt. En smula skoj är så klart även att tänka tillbaka ett knappt år på de som då gjorde stor sak av hur lång tid det tog innan något lag på den nedre halvan slog någon av de sex storklubbarna, utan att någon gång fundera över om det kan ha varit ren tillfällighet. Antar att ligan plötsligt blev mycket jämnare bara över sommaren.
Heta Spurs. Halvtung säsongsinledning för Tottenham med ett flertal spelare som kände sig osäkra på sin framtid i klubben. Mauricio Pochettino satte stor tilltro till betydelsen av att transferfönstret stängde och sände därefter en tydlig signal till alla sina spelare att de som inte är fokuserade och har huvudet på rätt ställe kommer hamna på bänken. Kanske är inte Crystal Palace på hemmaplan den allra bästa värdemätaren, men Tottenhams alla spelare såg onekligen ut att ha tagit emot signalen loud and clear. Det var en match som Tottenham alltid skulle vinna, men att vinna övertygande med fyra mål snyter man aldrig ur näsan.
J.R.
Norwich. Som sagt, några andra val är svåra att göra. Norwich har varit baktalade inför säsongen, inte minst av mig. Nu kommer jag aldrig ha så fel igen som jag en gång hade om Leicester, men jag kan behöva öppna för möjligheten att jag har haft lite fel om Norwich. Vilket förvisso vore ett fel som glädjer mig. Man kan knappast ifrågasätta att Norwich spelar en underhållande fotboll, har några riktigt sköna spelare i laget, och har visat att deras fotboll kan fungera både mot stort och relativt smått. Norwich kommer definitivt slåss om saken betydligt hårdare än vad Huddersfield och Fulham gjorde.
CLIFF BARNES
Wolves. Att förlora med 2-5 hemma mot Chelsea var väl knappast något som någon nykter trodde på förhand. Wolves har vunnit samtliga matcher i Europa League hittills, men inte vunnit en enda ligamatch. Nu har Wolves dessutom förlorat sina två senaste ligamatcher. Mycket tidigt på säsongen naturligtvis, men knappast en säsongsinledning som Wolves hade önskat sig eller någon förväntat sig.
OMGÅNGENS MATCH:
Sheffield United 0-1 Southampton. Något av en smygare till omgångens match detta, givet att vi såg sju mål på Molineux, fyra mål på New Hart Lane samt ett jättemord på Carrow Road, comebacken på Vicarage Road, och dessa matcher var alla bra på sitt sätt, men trots bara ett mål i den här matchen så bjöd den ändå på både dramatik och händelsefest. Sheffield United går ifrån matchen och undrar hur de kan ha förlorat den givet hur många klara chanser de både skapade och missade. Southampton växer däremot in i säsongen.
OMGÅNGENS MÅL:
Mohamed Salah, 3-1 vs Newcastle. Endast i fråga om ren estetik är Fikayo Tomoris skott mot Wolves förmodligen snyggare, men å andra sidan går det att ifrågasätta baserat på hur avsiktligt och genomtänkt det egentligen var. Salahs mål är kombinationen av kallt avslut med perfekt offensivt samspel mellan flera olika spelare. Ett mål bara ett bra lag i bra form gör.
SVENSKKOLLEN:
Victor Nilsson Lindelöf, Man Utd – (+++). Leicester kom inte till många målchanser, Jamie Vardy kom inte till många målchanser, och Lindelöf hade mycket med det att göra.
Emil Krafth, Newcastle – (+). Newcastles backlinje stretade emot, men tyvärr är det ett felbeslut av Krafth som släpper in Liverpool i målprotokollet.
SÄCKARACET:
Marco Silva, Everton. Får nog sägas leda säckaracet för närvarande sedan Javi Gracia föll från under veckan, men är en av flera i en klunga där andra mycket snart kan komma att bryta sig ur. Ger ett bestämt intryck av att inte riktigt få det att klicka med Everton, där ett steg framåt alltid följs av ett steg bakåt. Mest oroväckande just nu verkar vara att han inte får ordning på Evertons försvarsspel, vilket hittills har varit hans stora styrka.
BTW
Mamadou Sakho gjorde första matchen från start för Crystal Palace på sju månader. Förmodligen även den sista.
Man Utd har fått 40% av straffarna i Premier League hittills den här säsongen.
Om inte fotbollen har reklampauser så tänker Sky Sports minsann se till att ordna sina egna reklampauser!
Jisses vad alla blev efterkloka snabbt gällande Man Citys akuta behov av mittbackar.
Liverpool, som förlorade ligan när Alisson blev skadad, har nu sedan den skadan öppnat upp ett fem poängs försprång ned till tvåan i tabellen.
Samtliga Chelseas ligamål den här säsongen har gjorts av deras egna ungdomar. På tal om tillfälligheter, men roliga tillfälligheter.
Åh, Arsenal! Wherefore art thou Arsenal?