Att anställa en manager. Många menar, med väldigt goda skäl, att beslutet att anställa en manager, och naturligtvis ingår i det beslutet vem man faktiskt anställer, är det enskilt och överlägset viktigaste beslutet en styrelse har att fatta. Att det beslutet mer än något annat beslut påverkar så väldigt mycket av klubbens närmaste framtid. Ändå är det ett beslut som väldigt ofta tycks fattas på väldigt lösa grunder.
En manageranställning kan självfallet bli riktigt bra liksom en manageranställning kan bli riktigt dålig, och naturligtvis alla positioner däremellan. För den här listan, liksom för den lista jag kommer göra nästa måndag, kommer jag däremot hålla mig just till dessa båda ytterlighetspunkter på skalan. Här på denna lista, denna måndag, är det alltså min tanke att lista Premier Leagues fem bästa manageranställningar.
Är detta samma sak som Premier Leagues fem bästa managers? Nej, det kan självfallet sammanfalla till viss del, men ändå inte riktigt. Till att börja med kommer inte den här listan ha med Alex Ferguson, eftersom han redan var anställd av Man Utd när Premier League startade. Därmed har ni även blivit upplysta indirekt om listans rent praktiska avgränsning i tiden.
Där kommer även alltid finnas de som menar att de bästa managerna är de som har befunnit sig i de största och mest framgångsrika klubbarna. Vilket säkert på sitt sätt kan vara sant. Men att en stor klubb anställer en stor manager gör ju inte nödvändigtvis att anställningen av honom är så väldigt fantastisk, åtminstone inte i meningen att den var något utöver det normala och det förväntade.
Bakvägen kommer vi då in på den relevanta frågeställningen vad som gör en riktigt bra manageranställning?! Självfallet måste det vara fråga om en manager som har lyckats riktigt bra i och med klubben, en manager som har lyft klubben åtminstone en nivå och förhöjt deras konkurrenskraft. Men helst är det kanske också en anställning som har krävt lite kreativitet, lite fantasi, lite vision och lite ambition, lite out-of-the-box eftertanke.
Och de fem manageranställningar jag tycker bäst motsvarar detta är följande:
(5) Rafa Benitez, Liverpool
Ryktet säger att José Mourinho ville ha Liverpooljobbet men att de istället valde Rafa Benitez före honom. Om det är sant kan det förklara både ett och annat. Huruvida det var rätt eller fel beslut av Liverpool låter vi vara osagt. Hur som helst tror jag knappast de ångrar att de valde Benitez.
Benitez omedelbara framgångar är välkända. Men hans större bidrag var kanske att återge Liverpool struktur, kultur och självförtroende. Under Benitez började Liverpool komma ihåg att de var en storklubb och började agera som en sådan. Ett eftermäle som levde kvar även under några svarta år under 2010-talets första halva.
(4) Mauricio Pochettino, Southampton
Otroligt utskälld anställning när den gjordes, även av mig, eftersom det sågs som en skymf och en helt onödig sådan mot Nigel Adkins som tagit Southampton upp i Premier League igen och i alla fall såg ut att ha chansen att hålla dem kvar. Men Nicola Cortese visade just vision när chansen dök upp att anställa Pochettino.
Skillnaden blev markant och omedelbar. Southampton blev ett annat lag. Man kan med gott fog hävda att kanske hade Southampton hållit sig kvar något eller två om de hade behållit Adkins, men med Pochettino så etablerade sig Southampton i Premier League och lade grunden för en bättre framtid.
(3) Jürgen Klopp, Liverpool
En anställning som rimligtvis måste komma högt på en sådan här lista. Liverpool kämpade och slet i dyn när Klopp anställdes, höga på minnen av historisk framgång och mer nutida close calls, men oförmögna att få ihop klubben till en effektiv helhet. Just denna helhet är vad Klopp har lyckats skapa under sina fyra år i klubben.
Alldeles självfallen var inte anställningen. Klopp hade så klart haft stora framgångar med Dortmund men också avslutat svagt med dem. Managers från Bundesliga var inte heller alldeles vanliga i Premier League. Men i Klopp hittade Liverpool en personlighet som av allt att döma passar helt perfekt in med klubbens historia, kultur och identitet.
(2) José Mourinho, Chelsea 2004
Roman Abramovich köpte Chelsea med det alldeles uppenbara och uttalade syftet att erövra världen. I efterhand kan anställningen av Mourinho framstå som självklar, men nog mest för att Mourinho såg till att göra sig synonym med Chelsea därefter. Visst hade han vunnit Champions League med Porto precis, men det var ändå en sorts chansning.
Det var en viktig chansning, vi har sett många exempel på rika klubbar som inte fattar detta beslut rätt och som aldrig realiserar sin ambition. Men chansningen gick hem, Mourinho skapade inte bara ett vinnande lag med Chelsea, utan en dynasti, ett lag som bar hans personlighet även långt efter att han först lämnat klubben.
(1) Arsene Wenger, Arsenal
Briljanta anställningar på sitt alla fyra redan nämnda, liksom det finns fler briljanta eller väldigt bra anställningar precis utanför listan, men det är ändå svårt eller omöjligt att överträffa Arsenals anställning av Wenger mot slutet av 1990-talet. En anställning som mer än någon annan på denna lista verkligen kom utifrån the left field.
Visst hade Arsenal kunnat bli bra även med en mer traditionell och för dem vid den tiden mer ”väntad” anställning, men med anställningen av Wenger följde inte bara omedelbar succé och en revolution av Arsenal som klubb, utan i förlängningen en slags revolution av engelsk fotboll som helhet, som aldrig skulle bli sig riktigt lik igen.
Historien kommer alltid ha en asterisk runt Arsene Wengers namn på grund av dennes andra halva av sin tid i Arsenal, och möjligen det faktum att han likt Brian Clough gjorde i Nottingham Forest höll sig kvar i klubben alldeles för länge, men det ska inte tillåtas fördunkla storheten i den första halvan.
Eller visionen i Arsenals anställning av Arsene Wenger när den faktiskt gjordes.