Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Så brukar det ju sägas. Det var i alla fall något som morsan alltid så där lagom självbelåtet brukade upprepa så fort det var något bra på gång. Vilket skitsnack! Som om det fanns något extra värde eller nytta just i själva väntandet i sig. Som om det faktum att man väntade på något bra skulle göra väntan mer okej. Som om man någonsin väntar på något dåligt.
David De Gea kritade till sist på ett nytt kontrakt med Man Utd. Det var sannerligen inte ens en sekund för tidigt. Under vad som måste vara närmare ett och ett halvt år har den här kontraktssagan dragit ut på tiden. Om och om igen har vi blivit upplysta om att De Gea har skrivit på ett nytt kontrakt med Man Utd, är nära att skriva på ett nytt kontrakt, bara för att snart upptäcka att det har han inte alls och det är han inte alls.
Nog för att väntan har visat sig lukrativ för De Gea. Dennes rapporterade veckolön med det nya kontraktet ligger någonstans runt £350,000 – vilket i och för sig är ungefär den lön de engelska superklubbarna nu för tiden betalar sina absolut bästa och framför allt viktigaste spelare. Det är exempelvis rätt precis vad Arsenal betalar Mesut Özil för att göra en kanske varken särskilt bra eller särskilt dålig jämförelse.
Jämförelsen är självfallet dålig eftersom David De Gea faktiskt under ett stort antal har varit sitt lags bästa och viktigaste spelare. Under ett halvt årtionde av mediokritet har De Gea varit den enda spelaren i Man Utd som inte bara haft ett namn av världsklass, utan även presterat i världsklass. Självfallet har De Geas standoff till största delen handlat om att han vill bli värderad och ersatt därefter, vilket inte på något sätt är orimligt.
På så sätt fanns det kanske ett värde för Man Utd mer än det uppenbara med att lyckas kränga iväg Alexis Sanchez på lån till Inter innan transferfönstret stängde. För visst finns goda skäl att förmoda att den lönen han drog in var en rätt rejäl fartdämpare i Man Utds förhandlingar med övriga spelare. Ytterligare ett bevis bland flera på klubbens allmänna inkompetens i fotbollsfrågor kan tyckas och tänkas.
Med den bromsklossen bortskickad kan Man Utd med större trovärdighet hävda att deras topplöner begränsar sig till en viss nivå, och att kontraktet till Alexis Sanchez på sitt sätt var ett misstag, möjligen förstärkt av att Sanchez själv absolut inte presterade i närheten av vad som kunde förväntas. De Gea kan å sin sida känna sig värderad som Man Utds främsta spelare. Åtminstone tills det är dags att kontraktsförhandla med Paul Pogba.
Man kan tycka att det inte borde behöva läggas tid på att förklara varför De Geas nya kontrakt är en positiv nyhet för Man Utd, det vill säga att en av världens bästa målvakter förlänger med klubben. Men tydligen är inte det lika mycket en självklarhet som jag nog hade trott, utan en del verkar på fullt allvar tycka att De Gea inte är så värst bra. Jag kan bara förmoda att det mest handlar om någon psykologisk försvarsmekanism.
De Gea var inte riktigt lika bra förra säsongen som han har varit majoriteten av säsongerna dessförinnan. Han gjorde flera dyrbara misstag som kostade Man Utd poäng och teoretiskt även tabellplaceringar. Förvisso var De Gea en spelare bland många andra i Man Utd som underpresterade allvarligt förra säsongen. Kritiken verkar mest vara att han till skillnad från tidigare säsonger inte räddade upp lagets brister och underprestation.
Till sist är det självfallet svårt för en ensam spelare att hålla uppe ett helt lag som inte presterar eller fungerar som det ska, kanske i synnerhet för en målvakt. Få spelare har den förmågan, än hellre gnistan att kunna upprätthålla det över längre tid. För De Gea går inte heller att utesluta att hans kontraktssituation i sig kan ha bidragit till att hans fokus tog sig en törn och att prestationen således sjönk.
Men inte heller går att förneka att David De Geas nya kontrakt är en positiv nyhet för Man Utd också utifrån ett mer psykologiskt eller symboliskt perspektiv. Man Utd är en klubb som blöder för närvarande. Spelare är inte längre lika sugna på att komma till Man Utd som förut av det skälet, spelare är heller inte riktigt lika sugna på att stanna. De Gea hade varit ett väldigt tungt tapp i det avseendet.
Detta stoppar däremot blodvitet. Naturligtvis är De Geas nya kontrakt en form av förtroendeförklaring för Ole-Gunnar Solskjaers projekt med Man Utd. Åtminstone är det självfallet så det kommer säljas in. Om en målvakt och en spelare av De Geas kaliber kan tänka sig att binda fast sig vid Man Utds och Solskjaers mast de närmaste åren så borde det vara en positiv signal både till befintliga och potentiella spelare.
Sedan går det självfallet inte att komma ifrån att det faktum att en viktig spelare väljer att förlänga sitt kontrakt med klubben är en så pass positiv signal, är en rätt tydlig indikation på hur snett det har gått för Man Utd under dessa år. För en klubb som fungerar som den ska, för ett lag som presterar som det ska, så är sådana här saker naturligtvis sådant som nästan går av sig självt, och ses mest som en rent praktisk självklarhet.
Huruvida David De Gea spelar ikväll när Man Utd tar emot Astana hemma på Old Trafford i Europa League är oklart. Förra gången Man Utd spelade i Europa League, och till sist vann turneringen, så spelade istället Sergio Romero varje match. Ett rätt modigt beslut av José Mourinho den gången faktiskt. Frågan är väl om Ole-Gunnar Solskjaer är fullt så modig denna gång. Var Europa League viktigt den säsongen, är det nog än mer så nu.
Rimligtvis, givet att Arsenal spelar mot Eintracht Frankfurt och Wolves spelar mot Braga, två på pappret betydligt mer spännande matcher, borde jag kanske ha skrivit något om dem istället. Men hade jag lite svårt att bygga upp den stora entusiasmen för Champions Leagues första gruppomgång så är det väl inte precis lättare med Europa League. Alltså blev det istället till att skriva om det mest aktuella som hänt något av de tre lagen.
Och så hoppas vi att de engelska klubbarna i Europa League startar lite bättre än vad de engelska klubbarna gjorde i Champions League.