Att anställa en manager. Många menar, med väldigt goda skäl, att beslutet att anställa en manager, och naturligtvis ingår i det beslutet vem man faktiskt anställer, är det enskilt och överlägset viktigaste beslutet en styrelse har att fatta. Att det beslutet mer än något annat beslut påverkar så väldigt mycket av klubbens närmaste framtid. Ändå är det ett beslut som väldigt ofta tycks fattas på väldigt lösa grunder.
En manageranställning kan självfallet bli riktigt bra liksom en manageranställning kan bli riktigt dålig, och naturligtvis alla positioner däremellan. För den här listan, liksom för den lista jag kommer göra nästa måndag, kommer jag däremot hålla mig just till dessa båda ytterlighetspunkter på skalan. Förra måndagen kollade jag på de enligt mig fem bästa anställningarna. Denna måndag kollar jag på de enligt mig fem sämsta.
Är detta samma sak som Premier Leagues fem sämsta managers? Nej, naturligtvis inte. En manageranställning kan visa sig riktigt kass fastän managern som sådan kan vara alldeles utmärkt och har lyckats utmärkt i andra klubbar, liksom har lyckats utmärkt därefter i andra klubbar. Mycket av detta handlar om fit, hur väl en klubb och en manager passar ihop sportsligt, socialt och kulturellt, liksom om situationen som sådan.
Föga förvånande kanske så kommer vi nog hitta de flesta av de allra sämsta anställningarna hos klubbar som på olika sätt har genomgått krisperioder. Klubbar där i själva verket den dåliga manageranställningen kan ha förorsakat krisperioden. Om något visar kanske detta på just betydelsen av dessa beslut, och vilka stora konsekvenser de kan få för en klubb både på kort och på lång sikt.
Man kan så klart fråga sig vad det egentligen är som gör en manageranställning konkret sämre än andra. Naturligtvis kan man välja att titta enbart på de kalla resultaten på lite olika sätt. Men där är även en fråga om hur väl klubben och managern passade ihop redan från början, vilket möjligen är ett omvänt sätt att ifrågasätta vilken research som klubben faktiskt lade ner inför beslutet.
Där saknas sannerligen kandidater, och några jag skulle vilja lyfta fram som bubblare är Christian Gross i Tottenham, Steve McClaren i Newcastle, och Bob Bradley i Swansea. Men de fem manageranställningar jag tycker har varit allra sämst i Premier League är följande:
(5) Sam Allardyce, Everton
Det finns många dåliga manageranställningar, men det finns ytterst få där man på förhand faktiskt vet att de kommer gå åt helvete. Evertons anställning av Sam Allardyce för något år eller två sedan faller däremot mitt i denna kategori. Vad som hände kom inte som en överraskning för någon, och det är ofattbart att Evertons styrelse inte förutsåg det.
Allardyces personlighet var raka motsatsen till Evertons identitet. Allardyces form av fotboll och dennes ambitionsnivå var fullständigt oförenlig med hur Evertons supportrar ser på fotboll och på den egna klubbens ambitioner. Det var en anställning som inte bara misslyckades med att övertyga de egna supportrarna, utan som aktivt fick dem att motsätta sig den.
(4) Luis Felipe Scolari, Chelsea
Om vi ska hitta en toppklubb som gör en riktigt korkad manageranställning så är nog detta det bästa exemplet. I kölvattnet efter att ha sparkat José Mourinho för första gången, och direkt efter den förlorade Champions League-finalen 2008, med Avram Grants tveksamma gästspel, så försöker sig Chelsea på sin första av flera reboots med Luis Felipe Scolari.
Låt gå för att Scolari hade haft stora framgångar inom landslagsfotbollen, och varit aktiv i klubbfotbollen i Sydamerika. Men att förvänta sig att Scolari skulle kunna översätta detta direkt till den europeiska klubbfotbollens toppskikt, när han i princip inte ens kunde översätta sig själv till kommunicerbar engelska, var på många sätt otroligt naivt. Det var ett snedsteg som startade karusellen för Chelsea.
(3) Frank De Boer, Crystal Palace
Egentligen är det svårt att säga att den här manageranställningen faktiskt var så dålig, eftersom De Boer var där under så kort tid. Visst, noll poäng och noll gjorda mål på fyra matcher är väl inte precis något imponerande facit. När De Boer sedan fick sparken så var det kanske det närmaste vi efteråt har kommit Brian Cloughs fantastiska 44 dagar med Leeds under 1970-talet.
Vad som gör denna anställning så spektakulärt dålig är istället att Crystal Palace anställer De Boer med den uttalade ambitionen att denne ska förändra klubbens fotboll, men sedan gör absolut noll och ingenting i termer av organisation och investeringar för att ge De Boer resurser och förutsättningar att genomföra denna förändring. Vilket gör att man frågar sig vad ens syftet var från början.
(2) Tim Sherwood, Aston Villa
Gudarna ska veta att jag inte har mycket till övers för TIMMY! Sherwood. Tillsammans med Louis van Gaal förmodligen den manager jag har haft mest roligt att satirisera under alla dessa år. Den allra sämsta formen av brittisk snackepåse utan någon egentlig kunskap om någonting, som får sina jobb via the old boys club baserat på tidigare meriter och kontakter som spelare.
Taktik är ingenting för Timmy och den här typen av managers, utan fotboll för dem är inte svårare än att gå in och kämpa mer än motståndarna och ”vilja vinna”, management by klyschor, och normalt sett så går det naturligtvis därefter. Av alla managers Aston Villa kunde ha valt att anställa under mitten av 2010-talet så var Sherwood förmodligen den allra sämsta. Den låg bakom nedflyttningen.
(1) Steve Kean, Blackburn Rovers
Här har vi den kanske mest usla manageranställningen av dem alla under Premier League-åren. Venkys fattade det ena beslutet efter det andra när de 2009 köpte upp Blackburn Rovers som visade att de visste just ingenting om fotboll utan de var mest intresserade av att haka på en ny populär trend bland asiatiska affärsmän att äga en engelsk fotbollsklubb.
Att låta sig duperas av en skrupelfri agent till att först dumpa Sam Allardyce, som på den tiden ännu inte riktigt hunnit med att bli en parodi på sig själv, och ersätta denne med en totalt novis Steve Kean, som liksom av en händelse även råkade vara en av agentens klienter, och sedan surra fast sig vid dennes mast, måste vara det mest enfaldiga beslut om manageranställning en engelsk klubbstyrelse har gjort.
Blackburn Rovers hann med att ta en sväng ned till League One och tillbaka innan de kan sägas ha återhämtat sig från det misstaget. Venkys är för all del kvar som ägare. Helt säkert betydligt klokare nu än vad de var för tio år sedan.