Tottenham mot Bayern München är arguably de enda riktiga stormatcherna i Champions League under hösten och under gruppspelet. Låt gå för att de engelska lagens resultat i den första omgången, Liverpools och Chelseas förluster mot Napoli respektive Valencia, har gett kommande omgångar mer av nerv och ovisshet. Men detta är de enda båda matcher som känns som att det precis lika gärna kunde vara t ex en kvartsfinal.
Man måste säga att det hade kunnat vara en mer bekväm situation för Tottenham. Till skillnad från Liverpool och Chelsea så förlorade de förvisso inte sin första match, borta mot Olympiakos, men efter att ha haft en 2-0-ledning så kändes nog 2-2 till slut som en förlust. En vinst i den matchen och Tottenham hade haft en helt annan marginal att jobba med under resten av gruppspelet.
Tottenham och Bayern München är rimligtvis de två stora favoriterna till att ta sig vidare till slutspel från gruppen. Hade Tottenham nollat Olympiakos så hade kvällens match kunnat sägas gälla betydligt mindre. En förlust mot Bayern München hade bara gällt den rätt akademiska frågan om gruppsegern. Att förlora mot Bayern München riskerar sätta själva slutspelsplatsen på spel.
Plötsligt blir alltså poängen mot Bayern München värda mer än enbart symbolism för Tottenham. Viktigt för Tottenham är förmodligen också att inte sätta sig i samma sits den här säsongen som de gjorde under förra säsongens gruppspel. Även då tappade de en till synes betryggande bortaledning mot Inter. Därefter förlorade Tottenham motsvarande hemmamatch, då mot Barcelona, efter några rätt grova egna misstag.
Om Tottenham ska bryta den parallellen så hjälper det nog om de faktiskt vinner mot Bayern München ikväll, allra minst inte förlorar matchen. Det borde knappast vara någon omöjlig uppgift för Tottenham, hemma på New Hart Lane har de visat förut att de kan spela riktigt bra när de så är benägna. Samtidigt har Bayern München sina rätt tydliga svagheter också de, och de brukar sällan vara som bäst i början av säsongen.
Kruxet med Tottenham för närvarande är att det är nästan omöjligt att säga på förhand vilket Tottenham det är som kommer till spel. När Tottenham spelar bra fotboll är det ett formidabelt skickligt fotbollslag. När Tottenham inte är på humör så är det ett betydligt mycket mer beskedligt fotbollslag. Humöret har pendlat friskt för Tottenham hittills den här säsongen, de har varvat bra matcher och till och med halvlekar med riktigt dåliga.
Möjligen kan man reflektera kring om Tottenham har haft svårt att ladda om. Svårt att komma över den där Champions League-finalen som de förlorade på ett rätt nesligt sätt, att det drabbade moralen mer än man kanske kunde ha förutsett. Förståeligt på sitt sätt i och för sig, givet att det var första gången som Tottenham var i Champions League-final, och givet att några fler Champions League-finaler knappast är garanterade.
Flera spelare kan nog ha sett Champions League-finalen som höjdpunkten och i vissa fall kanske också som slutpunkten för detta Tottenhamlag. Hade man den inställningen kan det självfallet vara svårt att ladda om, att ställa om, att börja om från början igen som det nog kan kännas. Det brukar kunna vara svårt nog när man vinner titeln ifråga. När man förlorar den blir det helt säkert inte lättare.
Desto bättre då kan man tänka att det plötsligt dyker upp en match mot Bayern München på spelschemat. För även om det naturligtvis är en tuff motståndare så är det ju definitivt en match som borde kunna fylla laget med energi. Precis de här matcherna som man måste drömma om att spela som spelare. Betydligt mer entusiasmerande exempelvis än en hemmamatch mot Dinamo Zagreb.
Vilket händelsevis råkar vara den hemmamatchen som Pep Guardiola har att jobba med för att, som han själv uttrycker det, förföra hemmasupportrarna. Detta med utgångspunkt i den något fåniga omständigheten att Man Citys supportrar har tagit sig för att kokettera ogillande om Champions League. Vilket de helt säkert kommer göra ända fram till dess att de har vunnit Champions League.
Vilket i och för sig borde ge Pep Guardiola ett mycket klart och tydligt svar vad han behöver göra för att förföra Man Citys supportrar. Inga matcher i världen mot Dinamo Zagreb kommer så klart kunna åstadkomma den saken. Man Citys supportrar är minsann inte så lättflirtade. Vill man ha dem i sängen så måste man nog se till att fresta med något i silver först, då ställer de å andra sidan upp på precis vad som helst.
Vilket de å andra sidan knappast lär vara ensamma om. Fråga vilken Tottenhamsupporter som helst så hade nog gjort både det ena och det andra trickset om det betydde att Tottenham istället hade vunnit den där Champions League-bucklan i slutet av förra säsongen. Det är möjligen inte den viktigaste titeln en engelsk klubb kan vinna, men det är ofrånkomligen den största.
Den titel som alla engelska lag måste vinna för att verkligen kunna kliva över tröskeln till genuin och historisk storhet. En gång uttryckte jag saken som så att det fanns ingen titel som var större och härligare att vinna än Champions League, men att det samtidigt även var en titel som inte gjorde särskilt ont att förlora, åtminstone inte jämfört med att förlora ligatiteln. En värdering jag står fast vid, men ändå kanske lite trubbig.
För av allt att döma så gjorde det rätt rejält ont både för Tottenham och för Man City att förlora Champions League-titeln förra säsongen. Även om det också verkar som om där finns olika benägenhet att vilja öppet medge den saken. Men det är väl som det ska vara, det ska göra ont att förlora stora titlar, annars är de inget att spela för, och både Tottenham och Man City vet att antalet chanser inte är oändligt.
Tottenham var dessutom lite på väg att ge tesen om Champions League-titeln som måttet på genuin storhet en lite annorlunda vinkling. För tesen fungerar naturligtvis om det är ett lag som samtidigt, antingen samma säsong eller i direkt anslutning till samma säsong, vinner en eller flera ligatitlar. Men en klubb som ”bara” vinner Champions League, och inget annat, kan det laget också göra anspråk på genuin storhet?
Betydligt mer tveksamt som jag ser det.