En märklig aspekt med Champions League är att det i gruppspelet egentligen inte spelar någon större roll för Tottenham om de förlorade med 2-7 mot Bayern München eller med exempelvis 1-2 som det stod i halvtid. Det förändrar nästan ingenting, vare sig gällande striden om gruppsegern eller gällande Tottenhams möjligheter att ta sig till slutspel. På så vis kan storförlusten beskrivas som tabellmässigt betydelselös.
Ett annat sätt att hantera vad som hände vore att konstatera det förvisso sakligt korrekta, att det sett till matchbilden var ett smått bisarrt resultat. Matchens xG-statistik visar att Bayern München ”borde” ha gjort 1,3 mål men gjorde alltså sju. Sådan statistik kan för all del vara en aning trubbig, men visar att antingen gjorde Tottenham några stora misstag, eller så hade Bayern München en sällsynt kvalitet i sina avslut.
Svaret den här gången är nog mest det senare. Att stimma kallas det ofta för inom bordtennisen, när precis allting stämmer för en spelare och varenda slag sitter, hur svårt eller hur omöjligt det än är. Bayern München, eller rättare sagt några specifika spelare i Bayern München, inte minst Serge Gnabry, stimmade igår kväll. Allt stämde, allting gick hem, och vad man kan säga är möjligen att Tottenham gav dem utrymmet att våga.
Mauricio Pochettino har självfallet helt rätt när han efter matchen manar till lugn, och att inte dra för stora växlar av vad som trots allt är både ett något bisarrt och framför allt isolerat resultat. För det är så klart ett isolerat resultat i meningen att Tottenham ytterst sällan, knappt aldrig, förlorar med den här typen av siffror. Däremot, som en förlust eller en svag prestation i sig, så är det naturligtvis inte en isolerad match denna säsong.
Utifrån den observationen blir det självfallet rimligt att ställa sig den uppenbara frågan: Är det verkligen möjligt för Mauricio Pochettino att sitta kvar som Tottenhams manager sedan Tottenham släppt in sju mål i baken på hemmaplan i Champions League?
Ett engelskt klubblag har aldrig släppt in sju mål i en och samma europeiska cupmatch förut. Tottenham förlorade för snart 25 år sedan en match med 0-8 i Intertotocupen, en match som spelades i Brighton, men det finns inget riktigt skäl att ta den matchen på något som helst faktiskt allvar. Arsenal släppte in tio mål på en åttondelsfinal mot Bayern München hyfsat nyligen, men Arsene Wenger hade under alltför lång tid immunitet.
Hade det verkligen varit fråga om ett helt isolerat resultat hade svaret på frågan med all säkerhet varit ett ja. Om det verkligen helt och hållet hade kunnat avfärdas som ett rent olycksfall i arbetet så hade det också betraktats på det sättet. Problemet för Tottenham är att hittills den här säsongen har lagets spel och resultat inte alls motsvarat vad vi har sett av dem de senaste tre-fyra åren.
Backa bandet blott en vecka så åkte Tottenham ur Ligacupen mot Colchester. Lägg därtill att Tottenham har minst sagt blandat och gett i ligaspelet hittills den här säsongen, där även vinster i de flesta fall har kommit med någon form av skrämselhicka. Premiären mot Aston Villa vanns med sena mål. Helgens vinst mot Southampton trots en man utvisad gav nog mer skäl för lättnad än för genuin glädje.
Sammantaget är Tottenhams sju mål i baken och storförlust mot Bayern München inte ett isolerat resultat, eller ett olycksfall i arbetet. Det är en del i ett större mönster, även om det på samma gång är en väldigt speciell del. Där har redan getts uttryck för en viss trötthet i relationen mellan Mauricio Pochettino och Tottenhams spelare, en ömsesidig slags trötthet ska sägas.
Här kan hönan eller ägget diskuteras. Kommer Tottenhams sju mål i baken som en följd av att Pochettino och Tottenhams spelare har tröttnat på varandra, eller kommer istället Pochettino och Tottenhams spelare tröttna på varandra som en följd av Tottenhams sju mål i baken? Svaret på båda frågorna är nog rimligtvis ja. Problemet finns där redan, men resultatet mot Bayern München riskerar göra problemet sju gånger värre.
Mest oroväckande är kanske hur Tottenham tillåter sig själv att falla samman. Inte bara en gång i matchen dessutom utan två gånger. Först i början av andra halvlek när Bayern München gör först 3-1 och snabbt därefter 4-1. Sedan i slutet av matchen när Bayern München gör tre mål under matchens sista tio minuter. Tottenham var där och då ett lag som inte ens riktigt förmådde att spela för sin egen stolthet.
Men det visar också just att problemet och tröttheten fanns där redan innan. Det är näst intill omöjligt att föreställa sig ett Tottenham för ett eller två år sedan falla samman på det här sättet. Att förlora matchen absolut, men aldrig ha fallit samman. Och någonstans måste det börja bli dags att fundera på i vilken utsträckning detta säger något viktigt om det förtroende som finns eller inte längre finns mellan Pochettino och spelarna.
Går situationen att reparera för Tottenham och för Mauricio Pochettino? Om vi återgår till bloggens inledning och funderar tabellmässigt och gruppmatematiskt så är svaret ett klart ja. Ett olyckligt resultat på så vis, men inte värre än en fullt normal 1-2-förlust. Men mentalt och psykologiskt är det en betydligt svårare fråga att ge ett entydigt svar på åt egentligen något av hållen.
Mauricio Pochettino saknar knappast kompetensen att kunna hantera det här resultatet, och vända situationen tillbaka till sin fördel. Men där måste också finnas något att jobba med för att detta ska kunna fungera, det vill säga spelarna, eller åtminstone en majoritet av åtminstone de viktigaste spelarna, måste även vara beredda att lyssna på och ta till sig vad Pochettino i så fall säger och gör.
En tuff beställning redan innan matchen mot Bayern München. Tottenhams sju mål i baken gör inte beställningen mindre tuff. Just nu finns det inte mycket som tyder på att Mauricio Pochettino och Tottenham kommer kunna reda ut den här situationen tillsammans. En uppfattning jag förvisso väldigt gärna har fel med. Jag tvivlar bara på att jag har det.
Champions League fortsätter obönhörligen den här kvällen, med Liverpool hemma mot Red Bull Salzburg och Chelsea borta mot Lille. Både Liverpool och Chelsea måste nog rimligtvis vinna sina matcher, efter att ha förlorat sina första matcher i sina grupper. Dock två matcher i vilka både Liverpool och Chelsea, även om de är favoriter, måste se upp för alls inte oävna motståndare.
Undra sa flundra hur mycket det kommer babblas under dagen och kvällen om Red Bull på Anfield av alla arenor.