England rullar på som tåget i EM-kvalet. Fyra segrar på de fyra första matcherna, och i snitt 4,75 mål per match under dessa fyra matcher, ger England ett massivt grepp om sin EM-kvalgrupp med hälften av matcherna spelade. England hade i själva verket till och med råd att slå av på koncentrationen i matchen mot Kosovo senast då man släppte in tre mål på hemmaplan, fastän man gjorde fem och alltid hade kontroll på matchen.
Nu har England ett viktigt landslagsuppehåll framför sig med två matcher på bortaplan mot först Tjeckien på fredag om en vecka och därefter Bulgarien tre dagar senare på måndagen. Lyckas England vinna mot Tjeckien i Prag, de vann hemmamatchen med hela 5-0, Tjeckien som ligger tvåa i gruppen tre poäng bakom England, så måste man nog räkna med att England har säkrat sin plats i sommarens EM.
Möjligen är det med denna trygga position i ryggen som Gareth Southgate vågar sig på att, beroende hur man väljer att se på det, antingen experimentera lite med uttagningen av spelare eller agera lite politiskt och strategiskt med sin uttagning. Uppseendeväckande är kanske framför allt att Southgate har valt att inte ta med spelare som Kyle Walker, Dele Alli, Alex Oxlade-Chamberlain med flera.
![England]()
Vad man kan säga är att Chelseas unga spelare har gjort någon slags storslam den här landslagssamlingen givet att i princip samtliga har blivit uttagna. Endast Callum Hudson-Odoi, som precis börjat komma tillbaka från långvarig skada, är inte med i Englands EM-kvalgrupp. Men alla andra är med. Fikayo Tomori, Mason Mount och Tammy Abraham är alla med. Till och med Ross Barkley är med.
Där finns den uppenbara politiska anledningen att ta med Fikayo Tomori och Tammy Abraham, som ännu inte debuterat för England. Nämligen att de båda även är tillgängliga för Nigeria och att ta ut dem naturligtvis är ett sätt att garantera att dessa spelare så att säga tillhör England. Gareth Southgate skulle självfallet aldrig motivera det på det viset, och det gör han inte heller, men det är naivt att tro att det inte spelar någon roll.
Men där finns även en annan, kanske inte riktigt lika uppenbar, politisk anledning. Gareth Southgate har under hela sin tid som förbundskapten försökt poängtera hur viktigt det är att de stora engelska klubbarna ger sina unga, engelska spelare speltid. Chelsea har ju som bekant gjort just det den här säsongen, om än kanske under duress. Genom att så att säga ”belöna” Chelseas spelare för detta sänder Southgate en viktig signal till övriga.
På så vis blir inte Southgates ord bara tomma ord, utan det är ord som han även följer upp i konkret handling. Rimligtvis borde det kunna uppmuntra klubbar att faktiskt ge speltid till engelska spelare, åtminstone borde engelska spelare se det som mer meningsfullt att faktiskt gå till klubbar där de kan räkna med speltid. Sammantaget borde detta vara nyttigt för England som landslag.
Tjeckien och Bulgarien låter som två tuffa motståndare på bortaplan. Men det är två landslag som inte riktigt är vad de en gång har varit. För inte särskilt länge sedan hade en match mot Tjeckien inneburit ett rätt tungt favoritskap för Tjeckien mot England. Nu är det inte riktigt så längre. Det frestar att säga att det beror på att England är så mycket bättre, vilket de i viss utsträckning, men framför allt har Tjeckien blivit sämre.
Bortaplan är däremot alltid bortaplan. England vann med 5-0 mot Tjeckien på hemmaplan, men några sådana siffror känns inte realistiskt att förvänta sig i samma match i Prag. Men det optimala scenariot för Gareth Southgate vore naturligtvis att England har en bekväm ledning, och han därmed kan byta in debuterande spelare som Fikayo Tomori och Tammy Abraham.
Spelare som förmodligen inte hade varit med i EM-kvaltruppen om läget i gruppen varit ett annat, om motståndet varit ännu tuffare, eller om det inte funnits flera politiska skäl att ha med dem i truppen.
:::
Millwall står inför en lite oviss framtid sedan Neil Harris valt att tacka för sig. Alltså inte fått sparken utan istället avgått på eget initiativ med Millwall på 18:e plats i EFL Championship. Harris har varit i Millwall de senaste fyra-fem åren, tog dem bland annat upp från League One, och anses allmänt ha gjort ett strålande jobb och vara väldigt betydelsefull för dem. Men han anser uppenbarligen själv att Millwall behöver en ny röst, eller åtminstone att han själv behöver antingen vila eller en ny utmaning.
Men i så fall ett udda tillfälle att komma fram till det.