Fyra matcher i Premier League återstår innan landslagsuppehållet. Ett landslagsuppehåll som kan komma att bli väldigt händelserikt och under vilket det kan hända både många och stora saker, utan att detta behöver ha något alls med landslagsfotboll att göra. Vilket man med blandat allvar och humor skulle kunna säga är den allra bästa formen utav landslagsuppehåll.
Flera managers borde sitta riktigt löst till, och det rör sig inte precis om småfisk i sammanhanget. Skulle någon av dessa faktiskt ryka så skulle det även kunna leda till några rätt anmärkningsvärda rockader och följdeffekter. Med Evertons uttalade ambitioner skulle man exempelvis kunna fråga sig hur de tänker sig med Marco Silva om Mauricio Pochettino plötsligt skulle bli tillgänglig.
Men mer om den saken imorgon då jag tänkte mig på att försöka lista de fem stora managerfrågetecknen i engelsk fotboll inför landslagsuppehållet, hur sannolikt det är att de faktiskt säckas samt vilka möjliga följdbeslut detta kan ge upphov till. Normalt sett är det lite svårt att förutse åtminstone i tid när dessa beslut fattas, så uppehållet som normalt är lite lugnare perioder riskerar bli stressigt för en stackars ordsmidare.
Men som sagt, innan dess återstår fyra matcher i Premier League. Och rent TV-mässigt är det så klart inte vilka fyra matcher som helst, utan fyra matcher var och en innehållandes en av de sex superklubbarna. Ändå av lite olika skäl utan att någon av matcherna därför känns särskilt spektakulära. Förväntningarna man har inför matcherna är av det negativa slaget, man ser fram emot eventuella misslyckanden mer än större bedrifter.
Arsenal vs Bournemouth
By hook or by crook hakar Arsenal ändå på den nominella tabelltoppen. Vinner de mot Bournemouth på Emirates under dagen, vilket man ju måste förvänta sig att de gör, även om vi borde ha lärt oss att det är farligt att förvänta sig saker av Arsenal, så går de upp på tredje plats i tabellen.
Inte så illa pinkat av Arsenal under Unai Emery trots allt, som ju kritiseras väldigt hårt på sina håll. Viss kritik kan så klart vara motiverad, men ibland är det inte alltid lätt att förstå sig på hur vissa förväntningar egentligen blir till. Mycket av missnöjet kommer så klart av Arsenals försvarsspel, som är alldeles för öppet för Arsenals bästa.
Den saken har Arsenal förvisso gemensamt med Bournemouth. På pappret borde vi alltså kunna få se en intressant shootout mellan Arsenal och Bournemouth. Men med tanke på Bournemouths mycket svaga facit mot de stora klubbarna genom åren, i synnerhet på bortaplan, så skulle det ändå komma som en överraskning.
Kontroversen kring Arsenal gäller som vanligt Mesut Özil. Att Özil inte stod högt upp på Unai Emerys personliga favoritlista var väl i och för sig tydligt redan inför säsongen, liksom under hela förra säsongen, men den mycket tydliga snubbningen av Özil inför veckans match mot Standard Liege var onekligen en stark markering.
Någon anledning att tro att det är en situation som kommer att förändras finns inte heller. Om den typen av markeringar skulle ha fungerat på Mesut Özil så skulle de ha fungerat för länge sedan.
Man City vs Wolves
Man kan tänka sig att det är en smula frustrerande för Man City för närvarande. Två omgångar i rad har Liverpool undvikit poängtapp med extremt små marginaler. Förra omgången, mot Sheffield United, så gör målvakten ett stort misstag. Denna omgång får Liverpool i slutminuten en om inte felaktig så åtminstone lätt generös straff.
Vilket så klart till slut riskerar bli en aning demoraliserande. Samtidigt ska Man City alltså matcha mot Wolves, som den senaste veckan har börjat leta sig ut ur sin väldigt djupa formsvacka, och senast vann sent mot Besiktas. En match som Man City ska vinna på pappret riskerar bli tuffare än väntat att vinna på gräs.
Att Liverpool ändå bara vinner med stora besvär och små marginaler borde ändå ses som ett positivt tecken för Man City. Nu har Liverpool inlett med åtta raka segrar, och därför kan de ses som oslagbara, men när det första bakslaget kommer riskerar raset också bli större, och magin försvinna.
Det enda Man City kan göra är att se till så att de ligger så nära Liverpool som möjligt när det händer.
Southampton vs Chelsea
Två raka förluster för Southampton, först sydkustderbyt mot Bournemouth och därefter förra omgången mot Tottenham, med en man mer under en och en halv halvlek. Ingen riktigt bra svit, och frågetecknen börjar faktiskt hopas runt Ralph Hasenhüttl som även han börjar omges av rykten om missnöjda spelare.
Vilket i och för sig börjar bli något av ett mönster i Southampton på senare år, så kanske är det en ofrånkomlig del i en förändring som ändå måste ske. Men sant är däremot att Southampton fortfarande har samma besvär som de haft i många år nu, nämligen att de inte alls får anfallsspelet att klicka.
Southampton och Hasenhüttl behöver någon form av prestigeseger den här säsongen, som kan ge energi åt lagbygget. Frågan är om den segern kan komma mot Chelsea, som varvar riktigt bra matcher med riktigt svaga. Något man kanske kan förvänta sig med ett så pass ungt lag som Chelsea ändå spelar med.
En match som känns oviss på förhand.
Newcastle vs Man Utd
Vilket United har egentligen haft den mest katastrofala säsongsinledningen? Om vi skulle avgöra frågan baserat på antalet rubriker och spaltmil så vore svaret väldigt enkelt, men sanningen är väl att det förmodligen är jämnt skägg i någon slags relativa termer, även om livet i absoluta tal så klart är betydligt värre för Newcastle.
Men kanske välts allt över ända den här kvällen när dessa båda Uniteds möts, i en match som brukar kunna innehålla både nerv, passion och spänning. En match mellan två klubbar med en viss historik mellan sig. En rivalitet som även om den inte är den främsta för någon av klubbarna ändå mycket tydligt finns där.
Om Man Utds många sorger, bekymmer och besvär har redan sagts mycket. Förvisso har jag inte varit snål med orden om Newcastle heller. Mest lustigt hade jag under veckan åt Steve Bruces konstaterande att han helt enkelt inte hade tillgång till spelare för att spela en offensiv fotboll, utan istället var tvungen att spela som Rafa Benitez.
Med andra ord, först kör han själv helt oombedd iväg en populistisk kommentar om att spela en offensiv fotboll, underförstått en kritik av Benitez, utan att själv någon gång ha gjort sig ett namn för att kunna prestera en särskilt bra offensiv fotboll, för att bara några dagar senare backa med att han ”inte har spelarna för det”.
Jodå, det kan som sagt hända saker under landslagsuppehållet.