Det är bara några månader sedan Liverpool besegrade Tottenham i Champions League-finalen i Madrid. En finalseger som på kort sikt betydde att Liverpool vann sin sjätte titel i världens största klubbturnering samtidigt som Tottenham förlorade sin allra första final i samma turnering. Men även en finalseger som skulle komma att få lite mer långsiktiga effekter både för Liverpool och för Tottenham.
Liverpool kunde segla vidare på sin medvind. Den lilla börda som möjligen fanns på deras axlar att de dittills inte vunnit en enda titel under Jürgen Klopp var plötsligt bortblåst, och de kunde därmed gå in till den här säsongen med extra starkt självförtroende, något som onekligen har omsatts rent konkret i en unikt stark inledning på säsongen. Det naturliga och självklara nästa steget för Liverpool blir att försöka vinna ligan.
För Tottenham fick förlusten luften att gå ur dem. Istället för att finalen som för Liverpool blev till ett steg på vägen så blev den för Tottenham mer av slutet på resan, symboliskt om än inte faktiskt. Kanske var det för att det kändes som en chans som kanske sällan eller aldrig kommer tillbaka, kanske för att flera spelare redan sedan tidigare hade börjat se sig om efter nya äventyr, men Tottenhams lagbygge känns tröttkört.
Jürgen Klopps kärleksaffär med Liverpool fortsätter som vanligt och oförtröttligt. Där finns alltjämt ett enormt förtroende för det jobb som Klopp gör, och med väldigt goda skäl naturligtvis. Där finns ett fullt förtroende för att med Jürgen Klopp som manager så kommer Liverpool inte bara att vinna Champions League, utan de kommer också kunna bryta sin 30 år långa hoodoo utan att vinna någon ligatitel.
Mauricio Pochettinos relation till Tottenham ser möjligen något mer ansträngd ut, även om det inte är i närheten av att bildats någon opinion om att han skulle få sparken. Han har gjort alldeles för mycket för Tottenham för det. Men det har börjat muttras bland spelarna, och det har kommit allt fler tecken på att Pochettino själv har börjat överväga nya äventyr precis som spelarna.
Om Liverpool befinner sig mitt i någon slags pågående eufori så är kanske den bästa analogin, och kanske även en rätt bra beskrivning, att Tottenham verkar befinna sig mitt i en depression. Laget verkar håglöst, orkeslöst, idélöst, och trots att vi vet att laget kan så mycket mer än vad de för närvarande visar så får de alls inte ut det på planen. Där saknas energin, där saknas självförtroendet, där saknas kanske också lite av viljan.
Vilket onekligen påminner en del om hur depression faktiskt kan påverka människor, så varför inte också lag, som ju inte är något annat egentligen än en sammanslutning av människor?! Vad man då kan fråga sig är vad som i så fall för ett fotbollslag är den närmaste motsvarigheten till de kognitiva, sociala och medicinska behandlingar av depression som faktiskt finns.
En annan intressant frågeställning är så klart om den depression som nu verkar ha drabbat Tottenham är något som inom en inte avlägsen framtid också kan komma att drabba Liverpool. En fråga som kanske reflexmässigt känns lätt att avfärda, men som ändå borde vara aktuell givet att Jürgen Klopps lagbygge ändå ligger några år längre bak i sin livscykel än vad Mauricio Pochettinos lagbygge gör för närvarande.
Där finns de som kommer avfärda saken med att Jürgen Klopp är en bättre manager än Mauricio Pochettino och därför kommer undvika samma utveckling. Men det känns som en rätt farlig tankegång givet att samma kritik om att inte vinna titlar riktades mot Klopp för bara några månader sedan, och givet att vi vet att detta faktiskt redan har hänt en gång tidigare för Klopp i Dortmund.
Andra saker kanske talar emot det. Dels så klart att Jürgen Klopp mycket väl kan ha lärt sig något av erfarenheterna från just Dortmund. Dels att Liverpool befinner sig i en position där de kommer kunna gradvis förnya sitt lag och inte stagnera på det sätt som Tottenham kanske har gjort. Något som underlättas av att Liverpool faktiskt har vunnit titlar vilket inte Tottenham har gjort.
Viktigt att poängtera med den saken är kanske att titlarna i sig inte utgör någon garanti mot depression. Dortmund vann två raka ligatitlar till exempel utan att det i slutänden gjorde någon skillnad. Däremot hur man väljer att använda dessa ligatitlar, det vill säga hur man förvaltar sitt pund, som ett sätt att förstärka och förnya sitt lag kan vara en viktig faktor. Vilket är lättare för Liverpool än för Dortmund i ett Bayerndominerat Bundesliga.
Tottenham verkar ha stagnerat kanske huvudsakligen av två skäl. För det första på grund av en ovilja att värva att investera i spelare på grund av arenabygget. För det andra för att Tottenham alltid har varit på jakt utan att riktigt få fälla något byte, vilket kan ha skapat en vilja att behålla spelare mest för att ge dem ”en chans till” att faktiskt få vinna någon titel. På så vis har kanske en något olycklig cirkel bildats.
Risken för Liverpool kan visa sig vara den motsatta, den risk som finns för alla lag som vinner titlar. Nämligen att man blir för förälskad i det som har fungerat förut, och inte vill byta ut de spelare som har burit laget till framgång. Det alternativa scenariot vore kanske om Liverpool misslyckades med att vinna ligan även denna säsong, och man då mer likt Tottenham vill ge samma lag en chans till, och en chans till, och så vidare.
Men det där är framtiden. Den här dagen är det fortfarande ett euforiskt Liverpool som hemma på Anfield ska möta ett deprimerat Tottenham. Förvisso ett euforiskt Liverpool som i förra ligaomgången åkte på sina första tappade poäng den här säsongen, borta mot Man Utd, och som för första gången den här säsongen fick uppleva att tappat en del av sitt försprång på Man City. Hur påverkar den saken Liverpool rent psykologiskt?
Förvisso ett deprimerat Tottenham som i veckan fullständigt demolerade Röda Stjärnan på hemmaplan. Åtminstone en liten mental comeback från förnedringen mot Bayern München, även om Röda Stjärnan sannerligen inte är Premier League-motstånd och definitivt inte som att möta Liverpool på Anfield. Men det finns mycket kvalitet i detta Tottenham alltjämt, och de har definitivt kvaliteten att vinna mot Liverpool.
För Liverpool är det en match där de har möjlighet att snabbt återhämta sig från förra helgens poängtapp. För Tottenham är det en möjlighet att verkligen komma in i den här säsongen och ruska av sig spindelväven som legat över dem enda sedan den förlust som avslutade förra säsongen.