Arsenal gjorde fler mål på Anfield bara igår kväll än vad Man Utd har mäktat med under hela tiden sedan Alex Ferguson slutade. Arsenal ledde matchen med både 3-1, 4-2 och med 5-4 när matchen svängde in på tilläggstid, men lik förbaskat lyckades Liverpool till sist kvittera och ta matchen till en straffläggning som de sedan vann. Arsenal fick alltså säga tack och hej till Ligacupen i åttondelsfinalen.
Vilket självfallet måste kännas surt. Samtidigt gjorde Arsenal en betydligt bättre match på Anfield än vad jag gissar att den överväldigande majoriteten hade trott på förhand. Men den typen av nyanser och faktiska omständigheter är bortkastade på en lynchmobb som redan har bestämt sig för att allting som Unai Emery gör är dumt och fel och att denne ska jagas bort från klubben med tjära och fjädrar.
Diskussionen går så klart för fullt för närvarande om huruvida Unai Emery borde få sparken eller ej. Oavsett vad någon nu inbillar sig så är det inte en diskussion med ett rakt, enkelt och självklart svar. Argument går att finna i båda vågskålarna. Därifrån är det naturligtvis en väldig skillnad mellan vad t ex media och supportrar anser att Arsenal borde göra och vad Arsenal sedan gör, och i så fall när de gör det.
Vilka är då argumenten som talar för och mot att Unai Emery kommer få sparken av Arsenal, eller borde få sparken av Arsenal? Givet att vi befinner oss på sista dagen innan november, en månad som brukar vara traumatisk för Arsenal, så är det kanske ett bra tillfälle att försöka sortera i den frågeställningen en aning. Och frågan diskuteras alltså utifrån perspektivet här och nu – inte utifrån vad Arsenal bör göra i sommar t ex.
Därför borde Unai Emery få sparken av Arsenal!
För att komma åt den här sidan av saken på ett trovärdigt sätt gäller det att lägga helt subjektiva, godtyckliga och minst sagt ombytliga åsikter åt sidan som att Unai Emery minsann borde spela Mesut Özil mer än vad han gör, minsann inte alls borde spela Granit Xhaka och så vidare. Allt detta gör är föga mer än att försöka motivera en åsikt med en annan åsikt, baserad på önsketänkande eller otillräcklig information.
En liknande invändning går att göra mot det rätt vanliga påståendet att Unai Emery inte verkar veta hur hans startelva ska se ut. Vilket inte riktigt känns överensstämmande med verkligheten, då Emery tvärtom har två hyfsat tydliga startelvor; en som han normalt sett använder sig av i ligaspelet, och en annan som han normalt sett använder sig av i Europa League och i Ligacupen.
En substantiell kritik mot Unai Emery är emellertid att han inte har lyckats kommunicera en tydlig spelidé till laget. Något som går att observera på själva fotbollsplanen där det ofta ser ut som om Arsenal hamnar i något slags oklart mellanläge vad gäller både det egna presspelet och sina försök att spela bollen ur den egna backlinjen. Att detta ännu efter snart en och en halv säsong är ett problem talar inte till Emerys fördel.
Följden av det är att det sällan är klart vad för fotboll som Arsenal faktiskt vill spela. Vilket kopplar till nästa argument varför Arsenal borde sparka Unai Emery här och nu, nämligen att han verkar ha tappat förtroendet både hos supportrar och hos vissa spelare. En manager som inte driver igenom sin idé blir snabbt menlös. I värsta fall är det en indikation på att han saknar idé, alternativt bara står där och viftar med armarna utan att någon lyssnar.
Ett tredje argument har inte nödvändigtvis med Unai Emery själv att göra, annat än rent indirekt. Men missnöjet, rationellt eller ej, verkar nu så omfattande och intensivt att det har skapats en negativ miljö runt Unai Emery som gör situationen omöjlig både för honom och för laget. Hur orättfärdigt det än är så måste Arsenal förhålla sig till verkligheten så som den faktiskt är, och är det omöjligt för Emery att göra sitt jobb är det bättre att byta.
Därför borde Unai Emery inte få sparken av Arsenal!
En artikel i Harvard Business Review för några år sedan diskuterade på en abstrakt nivå vilka skäl som fanns för att sparka en VD, och en manager är i allt väsentligt att jämställa med en VD i dessa sammanhang. Artikeln kom fram till tre skäl. Ett, att företaget och VD visade sig vara en dålig fit. Två, att VD inte respekterade företagets grundläggande värderingar. Tre, att där fanns klara, tydliga och bättre alternativ färdiga.
Inga av dessa teoretiska skäl är egentligen giltiga för Arsenal och för Unai Emery. Att säga att Emery vore fel fit för Arsenal låter mest luddigt utan något konkret att verkligen ta på för att motivera det. Likaså kan man knappast säga att Emery går emot grundläggande värderingar i Arsenal, i alla fall inte mer idag än när han anställdes och allting var frid och fröjd. Och vilka alternativ Arsenal faktiskt har att välja måste sägas vara ytterst osäkert.
Vi kan nysta i den tredje och sista frågan för att bli lite mer konkreta i den här frågan. Det vill säga att Arsenal saknar tydliga alternativ på en manager som här och nu skulle kunna ta över och göra ett bättre jobb. David Ornstein gav nyss en sammanställning över några managers Arsenal valt mellan förut, och några som av allt att döma tackat nej, och på den listan var det bara Massimiliano Allegri som kändes som ett starkare namn än Unai Emery.
Är läget verkligen ett annat nu, mitt under säsongen, och Arsenal fortfarande i samma utsatta position nu som då? Högst tveksamt. Nu kan ett namn som José Mourinho läggas till listan så klart, men det är också ett namn som känns väldigt svårt att jämka samman med Arsenals kultur och självbild för att inte säga stolthet. Utöver att vi redan har fått se Mourinho misslyckas i en klubb med liknande förutsättningar och problem.
Givet avsaknaden av mycket tydliga alternativ så blir även det andra konkreta argumentet mot att sparka Unai Emery desto starkare, nämligen att Arsenal alltjämt har goda chanser både att ta sig till Champions League och att vinna Europa League. Så länge den chansen fortfarande vinns är det riskfyllt för att inte säga kontraproduktivt, utan att ta upp det moraliskt anständiga, av Arsenal att plötsligt sparka Unai Emery.
Ett tredje argument är flippsidan till andra sidans miljöargument, nämligen att Arsenal och Unai Emery bedöms utifrån orealistiska förväntningar. Vad media och supportrar har för åsikter kommer alltid spela en mycket tydlig roll, men en styrelse som ändå ska ge sken av att fatta beslut mer rationellt och professionellt än så, kan inte på samma sätt låta sig styras av affekt och använda sig av orimliga bedömningskrav.
Vad man kan kräva av styrelsen är att de inte av populistiska och politiska skäl ska göda orealistiska förväntningar hos de egna supportrarna. Vilket väl är svårt att säga att Arsenals styrelse faktiskt har gjort. Mitt intryck är nog att Arsenalsupportrarna lyckades lura i sig att Nicolas Pepe var svaret på lagets alla brister och besvär helt på egen hand. Arsenals styrelse måste ha en bättre förståelse för lagets styrka och konkurrensnivå.
Vem som sedan har sålt in uppfattningen att allting omedelbart skulle bli rosenrött och fantastiskt efter Arsene Wenger är mer oklart. Om nu någon faktiskt har försökt sälja den fabeln, eller om det mest är ett påhitt av de som är allra mest missnöjda här och nu.