Ibland kan något verka förutbestämt. När Liverpool på bortaplan mot Aston Villa ligger under med 0-1 efter 86 minuter så tyder naturligtvis det mesta på att de kommer tappa viktiga poäng i titelstriden. Istället vänder de och vinner på de fyra minuter plus tillägg som finns kvar. Naturligvis är det den typen av vändningar och vinster som skapar en vinnande miljö och en vinnande feeling i ett engelskt fotbollslag.
Samtidigt var det ju inte bara Liverpool som befann sig i lite av knipa under lördagen. Även Man City avgjorde matchen mot Southampton sent. Inte riktigt lika sent som Liverpool måhända, men ändock sent. Tungt för Southampton naturligtvis som dittills hade gjort en riktigt bra match. Både Liverpool och Man City flirtade med att tappa poäng, men båda lagen lyckades till sist vinna.
Lördagen kändes högdramatisk på många sätt. Den inleddes med att Man Utds antydda momentum de senaste veckorna fick ett tvärstopp borta mot Bournemouth. Något som inte kan komma som någon större överraskning för någon. Och visst säger det något riktigt jobbigt när den omedelbara vetskapen när Bournemouth gör första målet är att det här kommer Man Utd aldrig kunna vända; de kommer aldrig kunna göra målen.
Man Utd var inte ensamma om att fortsätta lida sitt trauma. Arsenals besvär fortsätter efter ännu ett poängtapp på hemmaplan, den här gången mot Wolves. Alls ingen enkel match naturligtvis. Och det är väl svårt att tänka sig att Unai Emery kommer göra redan förbannade Arsenalsupportrar gladare med den nästan Lagerbäckska inställningen att prata om hur taktiken i alla fall satt som ett smäck.
Om lördagen var svängig och dramatisk, utöver redan nämnda matcher så tog Sheffield United en övertygande seger mot Burnley samtidigt som West Ham och Newcastle hade en ytterst svängig match som Newcastle till sist lyckades vinna, så måste man självfallet undra om söndagen kan erbjuda något liknande. Två matcher står på schemat: Crystal Palace mot Leicester, samt Everton mot Tottenham.
Den första matchen är riktigt intressant. Crystal Palace har inlett säsongen överraskande starkt, även om de har börjat sjunka nedåt i tabellen nu. Men ett tag befann de sig alltså runt de europeiska cupplatserna. Man måste låta sig imponeras över det lagbygge som Roy Hodgson ändå har lyckats bygga med Crystal Palace, med små resurser och under rätt tuffa förutsättningar. Tala om att av citroner lyckas göra citronsaft.
Wilfried Zaha visade onekligen vad han ville i somras. Nu blev det inte som han ville, och det hade så klart kunnat vara en förståelig följd om Zaha alls inte var ”fokuserad” som det ju brukar heta i sådana här lägen. Men det säger något positivt om styrkan i Crystal Palaces lagbygge att Zaha trots en kanske något hackig säsongsinledning har kommit igång för full maskin igen och verkligen övertygar i sina arbetsinsatser.
Leicester har inte inlett säsongen överraskande starkt. Tvärtom måste man säga att Leiceser har inlett säsongen precis så starkt som nog de flesta hade gissat. Vinner de mot Crystal Palace i eftermiddag så har de öppnat upp ett försprång ned till Arsenal på femte plats med sex poäng. I så fall börjar det onekligen bli möjligt att prata om en toppfyra som börjar utmärka sig den här säsongen.
Dagens andra match känns inte mindre symboliskt laddad den. Everton mot Tottenham, två lag med höga förväntningar på sig inför säsongen som har startat säsongen svagt och allmänt anses som två lag med problem, och två managers i Marco Silva och Mauricio Pochettino som båda har börjat ifrågasättas alltmer. Framför allt Silva har av lätt insedda skäl omgetts av rykten om sparken under en längre tid.
Hittills sitter emellertid Marco Silva kvar. Den värsta kritiken dämpades något av vinsten mot West Ham, för att sedan ta fart igen i och med förlusten mot Brighton under den förra omgången. Veckans vinst mot Watford i Ligacupen var betydelsefull för Everton och för Silva, särskilt som Evertons styrelse har signalerat mycket tydligt att en cupframgång den här säsongen vore väldigt betydelsefull och prioriterad.
Samtidigt är kvällens match mot Tottenham på Goodison Park onekligen en möjlighet för Everton att dra ett streck över det som varit, och ett positivt resultat mot en etablerad och skicklig motståndare, en vinst mot ett storlag, som skulle kunna få Evertons säsong att vända till det positiva på samma sätt som vi såg tydliga tecken på i våras när Everton då besegrade Chelsea i en motsvarande match på Goodison Park.
En förlust för antingen Everton eller Tottenham skulle onekligen dra åt snaran ytterligare runt det lag som äter den. För Everton kan det mycket väl vara en match som bestämmer Marco Silvas framtid med klubben.
:::
Nathan Jones fick sparken av Stoke i fredags. Vilket känns som ett beslut som har varit på väg en längre tid, men som nu alltså blev verklighet. Det känns som om Stoke prövade att faktiskt ställa sig bakom Jones först, men när det inte fick önskad effekt, åtminstone inte en ihållande effekt, så hade Stoke till slut inget annat val.
Nyhetsmaskineriet om vem som skulle ersätta Nathan Jones gick självfallet igång. Här verkade de flesta rikta in sig på Preston North Ends Alex Neil, som ju har inlett säsongen väldigt starkt med Preston.
Exakt varför Alex Neil i det här läget skulle vilja byta ett Preston North End som han själv varit med att bygga och som för närvarande slåss i toppen av EFL Championship mot ett Stoke som brottas under nedflyttningsstrecket, och med en minst sagt problematisk spelartrupp, har emellertid varit allt annat än glasklart. Annat än potentiellt pengarna då så klart, men det är kanske inte något bra skäl i längden.
Mycket riktigt gick Preston North End också ut med en slags dementi under lördagen som i sin högst kortfattade tydlighet, som inte lämnade något egentligt utrymme för att läsa mellan några rader, antydde att Stoke nog är ute i ogjort ärende med Alex Neil.
Riktigt intressant tidig match idag mellan Charlton och just Preston North End.