Genk och Ajax. Belgien och Nederländerna. Det har varit lite av en Benelux-känsla på det engelska motståndet i Champions League de senaste veckorna. Inte så mycket –lux kanske, då de ju knappast tar sig så långt som till Champions Leagues gruppspel. Men Belgien och Holland (kan man fortfarande säga Holland?) brukar ju regelbundet ha i alla fall något lag med i gruppspelet.
Matcher som visar på den ökande ojämnheten inom europeisk fotboll. De stora lagen från Belgien och Holland var en gång i tiden stormakter inom europeisk fotboll. Nu är de som mest en slags fotnot. Ajax är alltjämt en smula speciella, men endast sporadiskt och även då är de som mest en outsider. När ett större Premier League-lag möter ett belgiskt eller ett holländskt lag så känns det förväntade resultatet tämligen självklart.
Det faktiska resultatet blir inte alltid detsamma som det förväntade resultatet, men så är det ju alltid. Men det säger något rätt specifikt om hur klyftan steg för steg har ökat mellan kanske framför allt Premier League och andra ligor såsom just den belgiska ligan och den holländska ligan. Matcher mot Genk och mot Ajax känns som mer självklara uppgifter nu än vad de gjort för 20-30 år sedan exempelvis.
Ligorna och de nationella förbunden i Belgien och Holland verkar i och för sig ha uppmärksammat detta och beslutat sig för att göra något åt saken. Det har pratats länge om idén, men nu ser det faktiskt ut att bli någon slags verklighet av idén att slå samman de båda ligorna till en enda. Utifrån tankegången att tillsammans står man åtminstone starkare än vad man i två relativt små länder gör på egen hand var för sig.
Här skulle vi kunna tala om ett banbrytande ligaprojekt som faktiskt bär någon form av realismens prägel på sig både att faktiskt kunna bli av men också kunna bli bra. Någon annan form av formell ligafusion känner i alla fall inte jag till, även om jag så klart väljer att inte räkna med England och Wales. Tvärtom ser vi många gånger ett kompakt nationellt motstånd mot alla sådana försök till reformer.
Utifrån ett rent ekonomiskt tänkande är det nästan självklart att mindre länder måste börja gå samman, eftersom de själva jobbar på för små marknader med alldeles för små upptagningsområden och finansiella förutsättningar. Men fotbollen styrs så klart minst lika mycket av ideologi och sedan länge utvecklade nationella institutioner och gamla maktstrukturer som motarbetar sådan förändring.
Dumt är det kanske att dissa Allsvenskan som ju onekligen verkar må väldigt bra, i alla fall rent underhållningsmässigt här i Sverige. Men rimligtvis vore det ju på lång sikt en högst självklar tanke att de skandinaviska länderna, i form av Danmark, Norge och Sverige, samt kanske Finland, gick samman och slog ihop sina ligor på samma sätt som Belgien och Holland nu alltså ser ut att vara på väg att göra.
Motargumentet brukar vara att en sådan skandinavisk liga ändå inte skulle kunna mäta sig med exempelvis Premier League eller La Liga. Men det är väl heller inte riktigt tanken att den skulle kunna göra, utan enbart att en gemensam liga skulle kunna stå sig relativt starkare i jämförelse, inte lika stark, samt att en sådan liga inte på samma sätt längre skulle behöva vara underlägsna även en mängd andra, mindre ligor.
Försök har gjorts att jämka samman de skandinaviska ligorna förut, inte minst genom det inte alltför långlivade projektet Royal League, för cirka 15 år sedan. Vilket skulle kunna antyda att intresset vore lågt. Men det var en cupturnering vid sidan av den vanliga och underförstått viktiga fotbollen. En fullt ut sammanslagen liga skulle naturligtvis ha en helt annan status och generera ett helt annat intresse.
Utvecklingen rör sig åtminstone i den riktningen på europeisk nivå. Det är en effekt av inte minst Premier Leagues utveckling, och av fotbollens utveckling i största allmänhet, där volym spelar allt större roll. Volym på intäkter, volym på klubbar, volym på publik och på support, volym på TV-avtal och så vidare. Till denna utveckling tvingas mindre länder ofrånkomligen anpassa sig på antingen ett eller annat sätt.
En annan drivkraft är utvecklingen av Champions League i sig, där det nu pratas mycket om reformer och att göra om turneringen så att de större ligorna och de större klubbarna får mer ut av turneringen. Det i sin tur skapar ett ännu större tryck på de mindre ligorna att gå samman för att på så sätt undvika att bli utknuffade från Champions League, ännu ett exempel på att tillsammans står de starkare också rent politiskt.
Nu är reformerna av Champions League i mångt och mycket ett svar i sin tur på allt prat om en europeisk superliga. Vilket å sin sida känns som ett tämligen orealistiskt projekt, av flera olika skäl. Men den idén finns så klart där för att sätta tryck på UEFA att rigga om Champions League till de större klubbarnas fördel, samt som ett sätt att försöka äta upp Premier Leagues försprång och finansiella fördel.
Liksom alla vägar bär till Rom så kan alltså varje del i den större utvecklingen av europeisk fotboll spåras tillbaka till Premier Leagues utveckling de senaste 25 åren. Allt är knappast av ondo, men allting är heller inte till det bästa.
Liverpool matchar mot Genk på Anfield och bör så klart vinna. Både för att de vann lätt på bortaplan för några veckor sedan, och för att hålla tempot i gruppspelet och undvika att försätta sig i en svår situation inför de avslutande matcherna mot Napoli på Anfield och till sist bortamatchen mot Red Bull Salzburg. Kan Liverpool vinna ikväll samtidigt som Napoli slår Salzburg så ska det nog mycket till för Liverpool att missa slutspelet.
Chelsea inledde gruppspelet riktigt svajigt med en förlust hemma på Stamford Bridge mot Valencia helt i onödan. Två vinster därefter, borta mot Lille och Ajax, har däremot gett Chelsea kommandot tillbaka i gruppspelet. En vinst mot Ajax ikväll på Stamford Bridge skulle ge Chelsea ett bra läge för slutspel, även om de skulle råka förlora den erkänt tuffa bortamatchen mot Valencia om några veckor.
Två matcher som Liverpool och Chelsea helt enkelt bör vinna, och bör vinna enkelt. Men det faktiska resultatet blir som bekant inte alltid som det förväntade resultatet.