Att slå ur underläge är en sak. Att vara den uppratade och uppskattade outsidern eller up-and-comern är en sak. Men för varje sådant fotbollslag kommer en punkt när de även måste kunna spela som favoriter, med ett favorittryck på sig, att kort och gott inte bara kunna prata pratet utan även promenera pratet. Och någonstans där befinner vi oss kanske just nu med detta Leicester som ikväll möter Arsenal på King Power Stadium.
Leicester har pratats upp som ett lag som den här säsongen ska kunna bryta den så kallade topp sex-strukturen. Åtminstone i den utsträckning som det fortfarande är relevant att åtminstone i sportsliga termer prata om ett topp sex i Premier League. Ett av lagen som allmänt sett förväntas bli ”uppbrutna” är även Arsenal. Och nu möts de alltså i direkt tvekamp denna kväll.
Men samtidigt är det kanske en smula osäkert om Leicester verkligen i dessa direkta tvekamper hittills den här säsongen har lyckats leva upp till sitt epitet som topp sex-brytare. Säsongen har hittills inkluderat en vinst, mot Tottenham på hemmaplan, en oavgjord, mot Chelsea på bortaplan, samt två förluster, mot Man Utd och Liverpool på bortaplan. Inte precis något översvallande facit så här långt.
Nu krävs det kanske inte något hököga för att konstatera att Leicester har haft tre av fyra dylika matcher just på bortaplan, vilket självfallet är tuffare, och att den enda matchen de har haft på hemmaplan så vann de också. Hemmaplan talar alltså till Leicesters fördel, precis som det ska vara, och den här kvällen är det också just på hemmaplan som de tar emot Arsenal.
I tabellen däremot råder just för närvarande inget som helst tvivel om Leicesters status som potentiell uppbrytare av topp sex. I och med resultaten förra omgången så tog sig Leicester upp på tredje plats i tabellen, och med vinsten mot Crystal Palace så öppnade de upp ett sexpoängsförsprång mellan sig själva och just Arsenal på femte plats. Skulle de lyckas öka det försprånget till nio poäng ikväll vore det ett jättesteg mot Champions League.
Vad det betyder är rimligtvis att Leicester, till skillnad från Arsenal, till skillnad från Tottenham, till skillnad från Man Utd, kanske inte har lyckats vara bättre än dem i de direkta tvekamperna, men däremot jämnare och bättre mot övrigt motstånd i ligan. Vilket rimmar ganska väl med känslan att Leicester känns som om de har en bättre, starkare och mer balanserad spelartrupp totalt sett än åtminstone två av de tre andra lagen.
Just att Leicester är bättre och jämnare mot alla lag i ligan, och just att de har en starkare och bättre balanserad spelartrupp, vittnar kanske inte minst också om att Leicester drivs som klubb på ett betydligt bättre och smartare sätt än kanske framför allt Arsenal och Man Utd. Några av spelarna som nu spelar i Leicester är egentligen smått ofattbart hur de inte istället fångades upp av klubbar som just Arsenal och Man Utd.
En annan spelare som fortfarande spelar i Leicester, och som aldrig fångades upp av Arsenal fastän det såg ut som om de skulle värva honom för några somrar sedan, är Jamie Vardy. Han blev kvar i Leicester. Brendan Rodgers, som sällan brukar försätta en möjlighet att prata upp sina olika lag, valde att lite listigt påpeka att Vardy inte valde bort en flytt till Arsenal för att han var rädd för att inte få någon speltid.
Vilket kanske var ett listigt sätt att trycka till kvällens motståndare. För om Jamie Vardy inte tackade nej till flytten på grund av rädsla för bristande speltid så varför tackade han i så fall nej? Knappast på grund av lönen i alla fall. Utan då måste det så klart bero på att Vardy helt enkelt inte bedömde Arsenal som ett bättre fotbollslag, med bättre prospekt, än Leicester, åtminstone inte under den aktuella tidsperioden.
Och det är väl förvisso relativt svårt att göra något annat än att i så fall hålla med i den analysen av Jamie Vardy. För under just de här åren är det svårt att se att Arsenal kunde erbjuda Vardy så värst mycket mer än vad Leicester gör. Hade exempelvis Man City eller Liverpool hört av sig, kanske till och med Tottenham eller Chelsea, då är det nog inte omöjligt att Jamie Vardys beslut blivit ett annat än det som nu blev.
Och det är väl den armbågen som Brendan Rodgers nu försöker placera lite taktiskt mitt i veka livet på Arsenal. Det är väl lite osäkert vad Rodgers egentligen hoppas uppnå med den saken. Risken är så klart bara att han ger Arsenal extra motivation. Antingen så vill han peppa igång Jamie Vardy lite extra till den här matchen, att bevisa att han valde rätt. Eller så är det publikfrieri till de egna supportrarna. Möjligen både och.
Men högmod kan som vi vet gå före fall. Och just den saken har kanske varit en av Brendan Rodgers akilleshälar genom åren. Det blir ibland lite för stora ord och lite för många sålda skinn innan björnen faktiskt är skjuten. Och en björn som Arsenal kan vara lite lurig på det där viset, att det faktiskt är en björn som kan vara rätt farlig om man retar upp den alltför mycket.
Men här finns även ett annat tema att hålla i bakhuvudet. Leicesters hela identitet under 2010-talet har varit den av en underdog. Deras fantastiska säsong när de mot alla odds gick och vann Premier League byggde helt och hållet på just detta, att de verkligen slog ur ett strålande underläge. Frågan är om det verkligen sitter i deras DNA att vara något annat än just en sådan underdog.
Ett perspektiv är att Leicester möjligen var ett spetsigare fotbollslag just den säsongen, men att Leicester för närvarande är ett bättre fotbollslag allround än vad de var just den säsongen. Statistiken talar för det perspektivet, där Leicester har fler poäng nu än vad de hade vid motsvarande tidpunkt den säsongen. Lite svajigt tänk i och för sig. Men ett tänk som passar in i det större temat.
För vad Brendan Rodgers försöker bygga med Leicester är kanske också ett mer hållbart och beständigt lagbygge. Ett lag som inte enbart kan reagera extremt effektivt på en viss, specifik matchbild utan som också kan kontrollera och i vissa fall också dominera en matchbild. Kort sagt ett lag som inte nödvändigtvis längre slår ur underläge, utan som ska spela fotboll som om de vore favoriter.
Och det ska bli ett rätt spännande projekt att följa den här och de närmaste säsongerna om det är en kulturreform och identitetsskifte som Leicester och Brendan Rodgers klarar av att genomföra. Och ett tidigt första test på den saken får vi här ikväll, när Leicester möter Arsenal på King Power Stadium. En match som, dare we say it, Leicester kanske faktiskt ”ska” vinna?!
Lätt att säga. Betydligt svårare att leva upp till.