Något oväntat kom det kanske ändå, att Cardiff City meddelade att de och Neil Warnock kommit överens om att gå skilda vägar. En soft sparkning med andra ord. Kanske inte på ytan givet att Cardiff förra säsongen åkte ur Premier League och den här säsongen inte på något sätt såg ut att vara på väg att utmana om någon uppflyttning tillbaka till Premier League. Warnocks magi verkade förbrukad.
Samtidigt, oavsett vad nu jag personligen råkar tycka om Neil Warnock, så var han väldigt uppskattad i Cardiff. Skälet är inte särskilt komplicerat. Cardiff var ett lag i totalt kaos innan Warnock kom till klubben, en klubb som såg ut att vara betydligt närmare att bli nedflyttade till League One än uppflyttade till Premier League. Neil Warnock gav Cardiffs supportrar ett lag att hålla och hoppas på igen.
Samtidigt var Cardiffs uppflyttning till Premier League under Neil Warnock något utav ett statistiskt unikum. Siffrorna motiverade helt enkelt inte tabellplaceringen. Och precis som det brukar sägas att ingen kan lura marknaden på lång sikt så är det svårt för vilket som helst fotbollslag att sin underliggande statistik. All prestation återvänder till medelvärdet förr eller senare, och det är förmodligen vad som hänt med Cardiff.
Hur ömsesidigt det där avskedet nu än var så verkar inte Cardiff riktigt ha landat i sin planering av efterträdare. Möjligen mer okej då de nu åtminstone har ett helt uppehåll på sig att göra klart med en efterträdare. Två kandidater verkar vara de hetaste namnen. Dels Neil Harris, tidigare manager i Millwall. Dels Lee Bowyer, för närvarande manager i Charlton. Två namn som knappast känns offside för Cardiff.
Mest trolig känns kanske ändå Neil Harris. Han är till att börja med ledig. Den fotboll han presterade med Millwall känns väl heller inte helt främmande för ett Cardiff stöpt i Neil Warnocks form. Så på så vis vore det en tämligen intuitiv anställning. Lee Bowyer känns som ett mer besvärligt alternativ, inte minst eftersom han redan är anställd av Charlton som nog inte är alltför sugna på att bli av med honom i det här läget.
Andra namn, såsom Chris Hughton, har nämnts men mest i förbigående. Det senaste dygnet har det börjat pratas om en tredje ej namngiven kandidat till jobbet. Men givet hur suspekt den saken lät så skulle min gissning vara att det bara är ett sätt att försöka sätta lite mer press på den eller de managers de verkligen vill ha, vilken jag i första hand gissar är just Neil Harris.
Svårt att säga något negativt om den anställningen i så fall. Neil Harris gjorde ett riktigt bra jobb med Millwall. Han kan göra ett lika bra jobb med Cardiff.
:::
På tal om anställningar det är svårt att säga något negativt om så har alltså Stoke anställt Michael O’Neill att ersätta Nathan Jones, som till sist fick sparken i alla fall. Stokes styrelse försökte verkligen hålla kvar vid Jones så länge som möjligt, men till sist blev det liksom alldeles för uppenbart att det inte gick längre. Naturligtvis diskuterades möjliga ersättare, till och med Tony Pulis nämndes, men till sist blev det alltså O’Neill.
Nathan Jones fick en liten dödsryckning några veckor innan han fick sparken. Vinsterna mot Swansea och Fulham såg ut att kunna vara början på någon slags revival, men de följdes upp av ytterligare förluster. Då var det kokta fläsket till sist stekt. Stoke förlorade därefter nästa match mot West Brom med en vikarierande manager, innan Michael O’Neills första match med Stoke slutade med 4-2-vinst borta mot Barnsley.
Michael O’Neill har gjort stor succé som Nordirlands förbundskapten. Han tog dem till EM för snart fyra år sedan, vilket var Nordirlands första mästerskap på 30 år och deras första EM någonsin. Väl i EM tog han Nordirland till slutspel, vilket naturligtvis var en riktigt stor bedrift. För mig som senast såg Nordirland i ett mästerskap när Pat Jennings fortfarande var deras målvakt var det så klart rätt mäktigt.
Med den anställningen anställer Stoke relativt ungt och också brittiskt. O’Neill är en mycket spännande up-and-coming manager som har ryktats till flera olika klubbar redan utan att det har blivit verklighet. Framför allt så är det för Stoke inte något alltför stort avsteg från den filosofi de nu ändå har försökt implementera de senaste två-tre åren, där de försökt bli ett alltmer bollspelande fotbollslag.
Det är ledsamt att det inte fungerade för Nathan Jones i Stoke, men kanske gjorde han det oklokt som tog över Stoke mitt under förra säsongen. På så vis hann han aldrig riktigt sätta sin prägel på laget innan han belastades med den förra säsongens alla negativa associationer. För detta valde Jones alltså att lämna Luton Town, och det är väl tveksamt om han fortfarande tycker att det var ett bra beslut.
Istället för att anställa från League One så anställer Stoke nu från ett landslag. Möjligen kan det vara något som talar till Michael O’Neills fördel när det gäller att sätta sig i respekt i en minst sagt något besvärlig spelartrupp.