Då och då brukar det ju diskuteras vad Mauricio Pochettino egentligen gjorde för Tottenham, med den underförstådda synpunkten att han väl inte gjorde så mycket för dem, åtminstone vann han ju inga titlar. Som om titlar var något som påstods vara så väldigt viktigt för Arsene Wenger under dennes sista tio-tolv år. Som om titlar var något som fick Liverpools supportrar att tänka och tycka sämre om Jürgen Klopp i fyra år.
Det finns många sätt att belysa Pochettinos bidrag till Tottenham. Det kan pratas om konkreta saker som genomsnittlig tabellplacering eller Champions League-finaler, precis som det kan pratas om abstrakta saker som kvalitet och konkurrenskraft. Men vill man vara något skabrös skulle man kanske säga att Pochettinos bidrag till Tottenham är att han gjorde Tottenham till en klubb som José Mourinho vill vara manager för.
Vilket väl ärligt talat hade känts rätt otänkbart för bara fem-tio år sedan. Tottenham hade då känts som ett steg för långt ned i hierarkin för José Mourinho. Att det nu ligger till på ett annat sätt har självfallet även att göra med att Mourinhos egen status har sjunkit, och att han inte längre kan välja och vraka bland managerjobben. Men framför allt med att Tottenham nu är en helt annan klubb än vad de var för fem år sedan.
Inte heller känns det väl alldeles självklart att detta bidrag är något som Tottenhams supportrar känner sig alldeles lyckliga över. Inte tror jag att när de stod på toppen under Mauricio Pochettino att de drömde om en dag när José Mourinhos var eller ville vara deras manager. Om något så tvärtom. För dem är jag övertygad om att Mourinho representerar ganska exakt den matematiska motsatsen till Pochettino.
Vad talar för att José Mourinho misslyckas i Tottenham? Här blir inte många svaret skyldig. Att Mourinhos fotboll och metoder har framstått som alltmer inaktuella är en given invändning. Många påpekar att Mourinhos kända habegär riskerar krocka hårt med Daniel Levys väldokumenterade snålhet. Liksom att Mourinhos inte alltid positiva och upplyftande personlighet kan skava på en redan ömtålig spelartrupps ego och psyke.
Men vad talar egentligen för att José Mourinho istället lyckas i Tottenham? Här finns också några övertygande argument. Vi vet sedan förr att Mourinho trivs i rollen som rebell och underdog, och den rollen kommer han få spela betydligt mycket mer med Tottenham än vad han någonsin fick med Man Utd. Vi vet att Mourinho kan göra riktigt bra saker med en bra spelartrupp, och med Tottenham har han en av de allra bästa.
Man kan alltså hävda att José Mourinho passar betydligt bättre i Tottenham än vad han gjorde i Man Utd. På samma sätt kan man så klart också hävda att Tottenham passar José Mourinho bättre än vad Man Utd någonsin gjorde, i det att Tottenham är en betydligt bättre och mer funktionell klubb runt omkring själva fotbollslaget, samt har en betydligt mer färdig och högkvalitativ spelartrupp att arbeta med.
Skeptikerna kommer självfallet lyfta fram Mauricio Pochettinos stora bidrag med Tottenham som att han gjorde stora saker med små resurser, och att han byggde ett väldigt bra lag med framför allt unga spelare. Vilket ärligt talat är en helt annan identitet än den som präglar José Mourinho. Samtidigt är det inte längre detta lag som Pochettino lämnar efter sig, utan ett äldre, mer erfaret och mycket mer etablerat fotbollslag.
Det Tottenham som José Mourinho nu tar över passar hans profil betydligt bättre. Där finns de erfarna spelarna, de mycket skickliga spelarna. Där finns några spelare som kan vara läge att bytas ut, men där finns också spelare som kan få en nytändning med en ny manager vid rodret. Inte minst kanske en manager med Mourinhos renommé, rykte och personlighet. Åtminstone är det inte något som kan avfärdas.
Men framför allt säger oss Tottenhams anställning av José Mourinho att de har valt att medvetet tänka rätt kortsiktigt. Situationen blev till sist ohållbar med Pochettino, det var inte längre realistiskt att tro att han skulle kunna eller ens verkligen vilja leda Tottenham genom ännu en livscykel, det tåget hade redan lämnat perrongen. Tottenhams mission blev därför att rädda vad som räddas kan den här säsongen, och kanske nästa.
Att värdera José Mourinho som Tottenhams store klubbarkitekt under de kommande fem-tio åren blir därför missvisande. Misstaget görs ofta med att bedöma en ersättare utifrån en idealiserad bild av dennes företrädare. Något vi naturligtvis har sett i andra engelska klubbar på senare år. Men Mourinho har anställts för vad han kan åstadkomma för Tottenham den här säsongen och möjligen nästa säsong, inget annat.
Det rimmar möjligen illa för de som fäster ett egenvärde vid påstådd långsiktighet, eller vid illusionen av långsiktighet, samt managern som den stora klubbarkitekten. Det vill säga de som såg Mauricio Pochettino som Tottenhams ideala manager. Men vad som då glöms bort är att Pochettino uppnådde denna status eftersom han gjorde Tottenham så framgångsrika, återetablerade Tottenham som en av Englands största klubbar.
Mauricio Pochettinos stora bidrag till Tottenham var att han fick dem att börja konkurrera om de största titlarna, samt att han gjorde Champions League till något som Tottenham började kunna förvänta sig, inte önskedrömma om och möjligen uppleva som något enstaka undantag. Men, som många också har påpekat, med den förändringen så följde även helt andra krav och förväntningar på honom själv.
Mauricio Pochettinos framgång blev på så sätt även en del i hans fall. Nu hittar vi förklaringen till Tottenhams misslyckande den här säsongen på annat håll än enbart Pochettino, han gavs aldrig riktigt chansen att förnya laget under de senare åren. Men hans eftermäle är inte minst att han gjort Tottenham till en klubb och ett lag som kan tas omedelbart vidare av en manager som till exempel José Mourinho.
Man kritiserar Tottenham för att inte ha varit lojala med eller hållit fast vid Mauricio Pochettino, men alla beslut handlar om framtiden och måste undvika önsketänkande. Man kan kritisera Tottenham för att inte ha fattat detta beslut redan i somras, men det är alltid lätt att vara efterklok. Man kan kritisera Tottenham för att inte ha hittat någon annan, bättre manager än José Mourinho, men vem var det och vilka var tillgängliga?
Det går att förstå om Tottenhams supportrar känner sig bedrövade idag, det har de all rätt att göra. Mauricio Pochettino var deras bästa manager sedan Bill Nicholson när världen fortfarande var svartvit. Och även om man skulle anse att Tottenham fattade rätt beslut som bytte ut Pochettino nu så kan man ändå vara besviken över att det faktiskt var nödvändigt, eller åtminstone ansågs nödvändigt.
Men frågan är om inte Tottenham mitt i denna bedrövelse ändå har anledning att känna ett visst hopp. Kanske har Tottenham i själva verket fattat det bästa möjliga beslutet i en mycket besvärlig situation. Det är som vi vet ingen garanti för framgång, men det ger i alla fall en möjlighet till framgång. Alla som bekäftigt menat att Man Utd absolut borde ha anställt José Mourinho som Alex Fergusons omedelbara ersättare kan få vatten på sin kvarn.
För det är väl just precis vad Tottenham nu så att säga har gjort.