Nyheten briserade så som från en klarblå himmel under fredagen att Charlton blivit uppköpta av Abu Dhabi-baserade East Street Investments. Inte för att det var just den detaljen som verkade viktigast för Charltons alla supportrar, som nog istället mest av allt firade att de äntligen efter många års umbäranden blivit av med Roland Duchatelet som ägare, som under dessa år gjort föga mer än att förvalta klubbens förfall.
Charltons supportrar har bedrivit en kampanj under många år för att bli av med Duchatelet, rättare sagt tvinga eller pressa honom till att sälja klubben. Kampanjen har tagit en del ärligt talat rätt obehagliga former. Men Duchatelet har hela tiden vägrat eller förhalat, möjligen för att han aldrig har fått de ekonomiska villkor som han krävt, det vill säga så att hans ägande av Charlton blev till en lönsam affär för honom själv.
Huruvida East Street Investments nu har erbjudit honom dessa villkor, eller om Roland Duchatelet möjligen sålde klubben på Black Friday-rea, är svårt att säga något om så här utifrån. Men att det finns pengar bakom East Street Investments kan man inte förneka, här är det en riktig shejk i bakgrunden. Närmare bestämt Saeed Bin Tahnoon Al Nahyan, vars front är den stenrike affärsmannen Tahnoon Nimer.
När Charltons supportrar alltså har skakat av sig den allra första glädjen av att äntligen ha blivit av med Roland Duchatelet så kan de alltså börja fundera på vad uppköpet faktiskt kan ha för större betydelse för klubbens framtid och utveckling. Vi har den moraliska aspekten av att bli uppköpt av just den typen av ägare, men även de sportsliga och ekonomiska möjligheter vi vet att ett sådant ägande kan medföra.
Vad gäller de nya ägarnas ambitioner med Charlton så säger de naturligtvis alla de rätta sakerna. Om hur det minsann är supportrarna som är klubbens sanna själ och egentliga ägare, vilket de naturligtvis vet är exakt vad Charltons supportrar vill och kanske behöver höra. Om hur de har för avsikt att bygga vidare på Charltons stolta historia och investera för en ny framtid.
Men kanske är det vad de säger om Charltons nutid som är mest intressant och möjligen mest relevant att fundera över. De uttrycker sig om Lee Bowyer i mycket varma ordalag, helt motiverat kan tyckas givet vad han uträttat med Charlton under vad som bara kan beskrivas som svåra förhållanden, säger sig vilja förlänga kontraktet med honom samt att de ”will do everything possible to support Lee’s vision and ambitions”.
En tämligen intuitiv uppfattning är att Charlton befinner sig där de är mycket tack vare Lee Bowyer. Att de blev uppflyttade från League One förra säsongen var till största delen hans förtjänst. Charltons imponerande inledning på den här säsongen, en säsong då de flesta nog trodde att Charlton riskerade åka ur EFL Championship igen, kan även det tillskrivas Lee Bowyer.
Om vi ska förstå de nya ägarnas uttalade fulla förtroende för Lee Bowyer som att de minsann tänker lämna fotbollen helt åt honom, då går det förvisso inte att se några större interna problem för Charlton. Då är det business as usual. Men i så fall betyder även det att de nya ägarna kanske inte heller innebär någon ny, stor ambition för Charlton utan att de fortsätter jobba där de är, men kanske med större ekonomiska muskler än förut.
Om vi istället ska förstå ägarnas formulering om att de kommer göra allt som är möjligt för att stödja Lee Bowyers vision och ambition som att de har för avsikt att verkligen investera i spelartruppen, då uppstår förvisso en situation där Charltons supportrar kan börja drömma om en helt annan framtid, men även en situation där Bowyers och de nya ägarnas vision mycket snabbt kan komma att krocka med varandra.
Vad som är bäst för Charlton på lång sikt, att följa Lee Bowyer eller följa de nya ägarnas kanske mer grandiosa planer, om dessa båda sidor av saken inte skulle vara en och densamma, är svårt att säga. Däremot brukar det alltid finnas ett tryck på nya ägare att ”göra saker”, och det är väl vad som ligger bakom deras formulering. Men paradoxalt nog kanske fullt förtroende för Lee Bowyer innebär att ”göra ingenting”.
Hur som helst kommer nyheten ändå som en tidig julklapp för Charltons supportrar. Vi står på tröskeln till december, Charltons starka säsongsinledning har stannat av och laget kommer från en tung period med sex raka matcher utan vinst samt endast två vinster på de tolv senaste matcherna. Bloggen skrevs innan dagens hemmamatch mot Sheffield Wednesday förvisso, som rimligtvis kan ha blivit en trevlig historia.
Vintern och julen brukar ses som en tid för pånyttfödelse, att bli fria från gamla synder och så vidare. Charlton kan till sist efter många års ökenvandring med Roland Duchatelet som ägare se fram mot någon form av pånyttfödelse.
Ingen EFL-hörna ikväll då jag har andra åtaganden, utan istället får ni nöja er med den här förhandsproducerade texten om det kanske största och mest betydelsefulla som trots allt hände i Football League det här veckoslutet.