Andralag är ett något udda men ändå relevant begrepp. Många har ett så kallat andralag inom engelsk fotboll, vid sidan av den klubb de faktiskt supportrar. Vilket inte behöver betyda att man aktivt håller på det där andralaget, men väl att man åtminstone hoppas det går bra för det, åtminstone så länge det inte påverkar ens klubb negativt. Och när det går dåligt för det egna laget kan man ändå finna viss glädje i andralagets bravader.
Man skulle kunna tro att andralag borde ha negativa konnotationer ungefär i stil med detta att vara en medgångssupporter, eller det utstuderat negativa i att byta mellan lag man håller på. Men det är helt enkelt inte riktigt samma sak. Däremot kan man kanske tänka sig att det är skillnad på att börja hålla på ett lag och därefter hitta ett andralag, än tvärtom att så att säga ”byta upp sig” till en mer framgångsrik klubb.
Vad kännetecknar då främst så kallade andraklubbar? En gemensam nämnare är nog att de normalt sett är klubbar som upplevs ofarliga, som inte anses utgöra något hot mot den rådande ordningen i fråga om vilka klubbar som krigar om de stora titlarna. En annan sak kan vara att de spelar en väldigt publikvänlig fotboll, eller att de har svarat för någon stor prestation en gång i tiden som gett dem mycket uppmärksamhet och exponering.
Vilket naturligtvis kan betyda att det är ett något tveeggat svärd att vara ett så kallat andralag. Det förutsätter nämligen att man inte är särskilt framgångsrik. En klubb som har lyckats bli ett populärt andralag har förmodligen misslyckats med mycket annat genom åren. Normalt sett kommer nog den riktigt ambitiösa storklubben föredra att vara den mest hatade klubben, eftersom det betyder att de är den största och mest framgångsrika.
Måndagsmatchen spelas mellan två klubbar som har viss potential till att kunna ses som andralag. West Ham kanske ändå saknar något av den här bohemiska charmen som ofta finns hos tänkta andralag. Arsenals status som potentiellt andralag har ökat de senaste tio-femton åren då de spelat en upplevt fin fotboll, även om den sällan visat sig särskilt framgångsrik samt, inte minst i Sverige, på grund av dess spelare.
Vilka är då Englands fem främsta andraklubbar? Här är min högst subjektiva uppfattning om den saken:
(5) Newcastle
Åren med Mike Ashley har onekligen tärt rätt hårt på den goodwill som Newcastle alltid har haft som klubb. Samtidigt kan man säkert påstå att sympatierna om inte med klubben så i alla fall med supportrarna har ökat i motsvarande omfattning. Men med Newcastle associeras många fina minnen av några av Premier Leagues allra bästa matcher, samt av det fantastiskt galna, vilda och otroligt underhållande fotbollslag som charmade oss alla under 1990-talet. Newcastle kan mycket väl ses som om inte det bästa så åtminstone det charmigaste laget som aldrig vunnit ligan under Premier League-åren.
(4) AFC Wimbledon
Något speciellt med just AFC Wimbledon är att till skillnad från övriga klubbar på den här listan så är det inte någon historisk framgång som ligger till grund för deras popularitet som andralag, utan snarare en historisk katastrof. Eller kanske både och. Att Wimbledon FC vann FA-cupen mot självaste Liverpool gav dem onekligen många beundrare. Men det som verkligen har vunnit klubben stora sympatipoäng var självfallet när klubben stals från dem, och de tvingades börja om från början igen. Många har följt AFC Wimbledons långa resa genom det engelska seriesystemet med nyfikna ögon.
(3) Nottingham Forest
Möjligen, möjligen, börjar det här ligga så långt tillbaka i tiden att nyare generationer är på väg att glömma bort det. Men det finns nog många gamlingar och halvgamlingar kvar för att Nottingham Forest ska ta en plats på denna lista. För när Nottingham Forest vann Europacupen två gånger i rad för ganska precis 40 år sedan så etsades det fast i mångas sinnen och minnen. Forest var ett så typiskt engelskt lag på alla vis, färgstarka spelare med en stor karaktär som manager, och om man inte råkade hålla på Liverpool under den där tiden så gladdes nog nästan alla åt Nottingham Forests framgångar.
(2) Tottenham
Förmodligen har Tottenham sjunkit på den här listan de senaste fem åren, när laget har blivit en kraft att räkna med inom engelsk fotboll igen, och när Liverpools och Man Citys supportrar surar över att något annat lag än dem får beröm. Men Tottenham är och förblir på många sätt i engelsk fotboll vad Hammarby och Leksand alltid har varit i svensk fotboll och ishockey, det här bohemiska, skönspelande finlirarlaget som aldrig vinner men alltid underhåller. På så vis har det alltid dessutom funnits ett visst kulturkapital att hålla på just Tottenham.
(1) Leicester
För fem år sedan hade Leicester förmodligen inte varit i närheten av någon sådan här lista, om inte annat så för att alltför få skulle ha ens någon ordentlig uppfattning om klubben. Men deras ligaseger för tre och ett halvt år sedan, fotbollshistoriens kanske allra största bragd, har gett ett rejält eko och avtryck. Alla gladdes nog åt den ligasegern och framför allt vad den representerade. Det pratas fortfarande om den och det är närmast omöjligt att prata om Leicester utan att känna sig positiv och glad. Vilket bara förstärks av deras prestationer hittills den här säsongen.
:::
JULKALENDERN, LUCKA #9
Cristiano Ronaldo, Man Utd vs Portsmouth, 2005-06. Man kan hitta flera mål mot Portsmouth av Cristiano Ronaldo på en sådan här lista. Många kommer nog automatiskt att tänka på en frispark. Det här målet är nog rätt precis lika bra men betydligt mer bortglömt, kanske för att det kom under en säsong då Man Utd inte vann, eller för att Ronaldo ännu inte riktigt utvecklats till det målfenomen han skulle bli. Här var Ronaldo fortfarande en misstänkt showpony, en utländsk lyxlirare med en massa flash fast utan bang. Det här målet var däremot väldigt mycket flash, och minst lika mycket bang.