Manager: Eddie Howe, Bournemouth. Har fått utstå en hel del kritik på sistone efter Bournemouths rätt långa svit av dåliga resultat. Vad passar då bättre än att svara på kritiken genom att vinna mot Chelsea på Stamford Bridge, en motståndare och en arena som har varit märkligt lyckosam för Howe och Bournemouth. En strålande genomförd match av Bournemouth.
TRE TAKEAWAYS:
Man Utd. Att hålla på Man Utd har gått från att vara förbannad och upprörd varje gång laget inte vinner till att vara glatt överraskad varje gång laget faktiskt vinner, samt lättad när laget inte förlorar. Kärnfullt uttryckt. Ole-Gunnar Solskjaer har haft ett år på sig att ändra den saken utan att hittills ha lyckats. En spelidé som betyder att varje motståndare vet att om de bara försvarar sig någorlunda disciplinerat så löper de som mest 25% risk att förlora matchen är inte hållbar. När Man Utd var bra kunde en motståndare som bara försvarade sig som bäst hoppas på 5% chans att undvika förlust.
West Ham. Lyckades trots allt vinna måstematchen borta mot Southampton, vilket helt säkert borde ge Ralph Hasenhüttl svåra dagar, men frågan är i vilken utsträckning den här vinsten faktiskt lyckas rädda Manuel Pellegrini kvar på sitt jobb. West Ham har nu ledigt från spel i elva dagar, och West Ham måste verkligen använda dessa elva dagar till att komma fram till vad de faktiskt vill med den här säsongen. Inte mycket talar för att Manuel Pellegrini har vad som krävs för att vända den här trenden som West Ham nu befinner sig i. En vinst mot Southampton kan inte ändra på den saken.
Chelsea. Fyra förluster på de fem senaste ligamatcherna nu, inför ett knäpptyst Stamford Bridge, och Frank Lampard sågandes de egna spelarna efter matchen som om han hade varit José Mourinho omedelbart hade beskrivits som mobbning och att slänga de egna spelarna under bussen, och man är på god väg att släppa det grepp om Champions League-platsen som man ändå hade. Varje gång jag hittills undrat om det finns skäl att vara lite kritisk till Lampard så har Chelseas supportrar protesterat. Man undrar ändå om det inte snart börjar bli dags.
J.R.
Sheffield United. Ännu en väldigt imponerande match av Sheffield United som hemma på Bramall Lane fullständigt kör över Aston Villa. Det var en match som Sheffield United möjligen kunde förväntas vinna, om det inte var för att så många förväntade sig just ingenting av Sheffield United inför säsongen. Med vinsten befäster Sheffield United sin plats på tabellens övre halva och det ligger så klart något i påståendet att om Chris Wilder haft en annan mer kontinental nationalitet så hade han nog varit geniförklarad redan.
CLIFF BARNES
Arsenal. Mer attityd under Fredrik Ljungberg? Jag vågar påstå att det finns ingen attityd alls i det här laget annat än den man redan hade bestämt sig för att den fanns där redan från början. För mig är det obegripligt hur man kan fortsätta försvara sådana här insatser med snömos som att vissa har rätt attityd och så vidare, om det inte vore för att jag har sett samma sak upprepas i minst tio år. Man City behövde inte ens vara särskilt bra men gjorde precis som de ville med Arsenal på Emirates, från den första matchminuten till den sista.
OMGÅNGENS MATCH:
Wolves 1-2 Tottenham. Strålande och intensiv match på Molineux. Tottenham med ett tidigt ledningsmål av Lucas Moura och därifrån var det nästan bara Wolves för hela slanten. Imponerande av Wolves att lyckas trycka tillbaka ett så bra lag som Tottenham så eftertryckligt. Kvitteringen kom till slut genom Adama Traore och det mesta av matchen talade för att Wolves även skulle få in vinstmålet. Istället var det Tottenham som på tilläggstid nickar hem vinsten. En smash and grab, utan att därför vara en parkerad buss.
BTW
Ynkligt av Arsenal att distansera sig från Mesut Özils kommentarer bara för att skydda sina kommersiella intressen i Kina. Men de är inte ensamma i ynkedomen. Vilket inte är en ursäkt, bara ett tragiskt faktum.
Verkar som om Pep Guardiolas senaste schtick är att försöka hävda att det minsann är han som ligger bakom Liverpools förväntade ligavinst. Kan man inte vinna så piggybacka på andras vinster!
Jürgen Klopp påstår att han inte firar mål längre på grund av VAR. Vilket så klart är rent skitsnack, vi ser honom fira mål i match efter match.
Kanske kan Pep Guardiola och de ljusblå finna tröst i xG-tabellen. Även om det nog finns två vitt skilda slutsatser att dra gällande skillnaderna mellan denna och den verkliga tabellen.
Steve Bruce är hur som helst räknenissarnas värste fiende den här säsongen.
En fråga för Arsenal att filosofera kring: Om en match inte sänds i Kina, har den då verkligen ägt rum?