Carlo Ancelotti är klar för Everton. På samma gång som det kanske är lite svårt att sätta ord på hur stort det egentligen är så är det en anställning som verkar ha dragit till sig tre typer av kritik. För det första de vanliga synpunkterna om att Ancelotti skulle vara trött, slut som manager och så vidare. Det vill säga de vanliga bekäftiga synpunkterna som dyker upp så fort någon manager har lyckats mindre bra någonstans.
För det andra verkar det finnas en synpunkt som går ut på att Evertons anställning av Carlo Ancelotti bara är ett utslag för hybris, för desperation och en vilja att bara slänga pengar i sjön. Det här är en minst sagt märklig ståndpunkt som verkar gå ut på att det är fel av Everton att visa någon form av faktisk ambition att vilja bli något mer än vad de redan är, och att de minsann borde veta sin plats, bli vid sin läst och så vidare.
Vilket kanske mest känns som något som missunnsamma och oroliga supportrar till andra klubbar tänker. För det tredje finns en kanske mer substantiell kritik som går ut på att Everton för att uppnå sin ambition behöver en manager som så att säga överpresterar utifrån resurser och förutsättningar, men att Carlo Ancelotti inte någon gång under sin karriär som manager har varit en manager som överpresterar i detta avseende.
Det finns de som kommer invända mot den beskrivningen. Det är sant att Carlo Ancelotti, som så många italienska managers, först gjorde sin gröntjänst i mindre italienska klubbar, i hans fall Reggiana och Parma, men från 1999 och framåt är Ancelottis arbetsgivare alla från den europeiska eliten: Juventus, Milan, Chelsea, PSG, Real Madrid, Bayern München och till sist Napoli, som möjligen hade kunnat ses som ett steg nedåt.
Nu Everton! Vilket i det sammanhanget känns rätt fantastiskt. Carlo Ancelotti är en världsmanager som alltså skriver på för en klubb som för närvarande ligger några få platser ovanför nedflyttningsstrecket i Premier League. Få saker kan mer tydligt beskriva Premier Leagues attraktionskraft och de resurser som också ligans mitten- och bottenlag kan investera för att höja sin egen konkurrenskraft.
Visst, självfallet är det delvis en fråga om pris och efterfrågan. Everton gör enligt uppgift Ancelotti till en av världens tre bäst betalda managers. Och just för stunden verkar inte heller finnas många av de allra största klubbarna som söker hans tjänster. Som sagt, även Napoli skulle möjligen kunna ses som ett steg nedåt, även om Napoli samtidigt var eller är en klubb som skulle kunna förväntas utmana om Serie A-titeln.
Men oavsett pengar och oavsett anställningserbjudanden så kommer Carlo Ancelotti självfallet inte att tacka ja till Everton om inte de har lyckats övertyga honom om deras ambition och planer för framtiden, och om Ancelottis egen möjlighet att kunna bygga ett riktigt bra lag de närmaste åren. Everton har med andra ord lyckats övertyga Ancelotti att skriva på för dem och investera sig själv i deras projekt.
Och det mer än något annat är kanske vad Evertons anställning av Carlo Ancelotti faktiskt ger dem, innan någon boll ens har sparkats under deras nya manager. En helt ny status, ett helt nytt förtroende, en helt annan legitimitet. På precis samma sätt som Jürgen Klopp gav Liverpool en helt annan legitimitet när han anställdes som deras manager, och kanske även som Pep Guardiola gav Man City en annan och ännu större legitimitet.
Nu kommer inte Carlo Ancelotti ha riktigt samma resurser och förutsättningar med Everton som finns i Liverpool och i Man City. Men där finns ändå tillräckligt med resurser för att anställa Carlo Ancelotti, och vi vet att Everton knappast har snålat med hur de har investerat i spelartruppen under senare år, problemet har snarare varit hur de gjort det. Där finns definitivt resurser nog att skapa ett riktigt starkt lag.
Vi kan dessutom, där många har valt att poängtera Carlo Ancelottis olika svagheter som manager, påstådda svagheter hur som helst, istället välja att reflektera en stund över hans påstådda styrkor. Vilka ofta beskrivs som hans man-management, hans förmåga att hantera spelare och stora egon och få individualister att prestera tillsammans i lag. Och är inte just detta styrkor som faktiskt borde komma till mycket stor nytta just i Everton?
Finns det en kritik mot Carlo Ancelotti som oroar så är det hans tendens att köra väldigt slappa träningar, detta när Premier League är intensivare än kanske någonsin. Kritiken att han är alldeles för laissez-faire med sina spelare, att han enbart är en mysfarbror, passar däremot inte in med verkligheten i Bayern München, där ett stort skäl att han fick sparken var att han placerade fem-sex nyckelspelare på sidan för att de inte gjorde sitt jobb.
Huruvida det där blir ett problem i Everton är svårt att säga. Visst finns där en och annan spelare man kan uppleva som bekväm. Men Evertons spelare är samtidigt heller ej några bortskämda Bayern München-spelare, vana vid att vinna allt och trötta efter tre år med Pep Guardiola. Ingen Evertonspelare hade nog förväntat sig inför säsongen att få spela för en manager som Carlo Ancelotti. De borde vara taggade till tänderna.
Farhad Moshiri har nu fått sin världsmanager till Everton. Han sägs ha letat efter en sådan ända sedan han köpte in sig som majoritetsägare i klubben. Ronald Koeman, som var där när han kom, var det inte. Sam Allardyce var en politisk kompromiss och sannerligen inte någon världsmanager. Marco Silva var eller är en potentiell up-and-comer men inte någon världsmanager. Carlo Ancelotti är en världsmanager.
Några garantier finns aldrig inom fotbollen. I synnerhet inte kanske för en klubb som Everton. Att slå sig in bland toppklubbarna i den engelska fotbollen är sannerligen ingen lätt uppgift, även om vi också ser att det inte är någon omöjlig uppgift. Det är svårt inte bara eftersom toppklubbarna i sig är så bra, så många och så resursstarka, utan för att alla andra klubbar i Premier League även de är i relativa termer så bra och resursstarka.
Att något är svårt är däremot aldrig ett argument för att inte försöka. Tvärtom, allting här i världen som är värt något alls att uppnå är svårt att uppnå. Everton har bestämt sig för att försöka och endast små människor skulle kunna se något fel med det. Anställningen av Carlo Ancelotti visar att de menar allvar, utöver att anställa en världsmanager så gör de en rejäl kraftmarkering i form av status och legitimitet som de vinner på bara i sig.
Wow-faktorn är hur som helst svårslagen. Att Everton anställer Carlo Ancelotti är utan någon större tvekan den största bomben i Premier League åtminstone den här säsongen, och kanske på längre tid än så.