Är det en titel som räknas bland de stora titlarna? Nej, helt säkert inte. Är det en titel som bör tas med i beräkningen över antal vunna titlar under en säsong eller en klubbs långa historia? Mja, kanske, kanske inte, om det kan råda lite olika meningar. Men även om nu svaret skulle bli nej på båda de här frågorna så utesluter inte det på något sätt att det ändå är en rolig turnering att spela, och en ännu roligare turnering att vinna.
Om FIFA får som de vill så kommer det bli betydligt vanligare så klart, men där är vi inte ännu. Alltså kan man alltså ställa den förvisso retoriska men inte därför poänglösa frågan hur många gånger en klubb rimligtvis ens får chansen att spela VM för klubblag, eller klubb-VM som möjligen är ett mindre knöligt namn?! Det sker inte precis varje år, det sker kanske inte ens varje årtionde, för vissa klubbar sker det kanske aldrig.
Klubb-VM har häcklats för att vara lätt. Vilket man skulle kunna förstå om man ser endast den här turneringen som ett isolerat fenomen. Ett europeiskt lag spelar två matcher mot hyfsat beskedligt motstånd för att vinna turneringen. Men för att ens få delta i klubb-VM måste man först ha vunnit Champions League, och därmed kan man precis lika gärna säga att vinna klubb-VM är det svåraste som finns för en europeisk klubb.
Nästa steg skulle kunna bli att ifrågasätta hur lätt klubb-VM ens är. Givet att Liverpool vann sin semifinal med ett mål på tilläggstid kanske det inte är läge att ta ut saker på förhand om vi säger så. Men givet att engelska klubbar har spelat i klubb-VM eller i dess omedelbara föregångare Intercontinental Cup nio gånger, och bara lyckats vinna av dessa gånger, så är det kanske bäst att hålla snattran helt och hållet.
Man Utd är i själva verket den enda engelska klubben som har vunnit den här titeln, två gånger dessutom, men även förlorat en gång. Nottingham Forest, Aston Villa och Chelsea är tre andra klubbar som har försökt varsin gång och samtliga förlorat. Liverpool har ingen bra historia alls i den här turneringen efter att ha deltagit tre gånger tidigare; 1981, 1984 samt 2005, och förlorat samtliga tre gånger.
Fjärde försöket blir inte nödvändigtvis så mycket lättare det. Flamengo är allt annat än ett dåligt fotbollslag. Benficas gamle manager Jorge Jesus har revolutionerat laget med en offensiv och intensiv spelidé som har tagit Brasilien och Sydamerika med storm. Laget har både taktiken, den individuella skickligheten och mentaliteten att göra kvällens final riktigt obekväm för Liverpool. Något blåbär är det sannerligen inte fråga om.
Flamengo har även historien och traditionen. Flamengo har redan vunnit den här titeln en gång förut – 1981. Det räknas fortfarande som Flamengos största framgång och största ögonblick genom historien, och laget som vann, liksom spelarna i det, inte minst det lilla spelgeniet Zico, är samtliga klubblegender. Fansen sjunger fortfarande sånger om 1981 och om hur de fick engelsmännen att gråta. I finalen slog de Liverpool med 3-0.
Det säger sig alltså därav att när vi säger att klubb-VM är något rätt så betydelselöst så gör vi det utifrån ett rent europeiskt perspektiv. För sydamerikanska klubbar är detta däremot det största de kan vinna. Det gäller inte bara Flamengo, detsamma har sagts av Sydamerikas alla största klubbar som Corinthians, Sao Paolo, Boca Juniors med flera. Att detta kan ha stor betydelse ikväll känns givet.
Att säga att det är väldigt betydelsefullt för Liverpool att vinna klubb-VM ikväll vore precis lika fånigt som att säga att det är helt betydelselöst. Det är inte viktigt eller för den sakens skull nödvändigt för Liverpool att vinna, deras säsong hänger sannerligen inte på vinst eller förlust, men det vore förbannat nice att vinna. Klubb-VM är inte need to win för Liverpool, men väldigt mycket nice to win.
Och nice ska inte underskattas. Det är trots allt nice som utgör fotbollens själva själ, den här glädjen och euforin som uppstår i den gemensamma lyckan av att vinna, av att lyckas med något. Att betrakta fotboll enbart utifrån termer av need måste vara ett mycket fattigt sätt, alternativt ett mycket missunnsamt sätt, att förhålla sig till fotboll, och klubbar som faller ned i tänket kommer sällan vara särskilt lyckade på sikt.
Att spela klubb-VM är status och det är exponering. Att vinna klubb-VM är naturligtvis mer av samma vara, och att få vinna tillsammans är självfallet betydelsefullt i sig, det är alltid betydelsefullt oavsett sammanhang. Har man inte förstått varför Liverpools spelare hellre spelar ett klubb-VM med Liverpool istället för en match i Ligacupen mot Aston Villa har man kanske inte förstått så mycket om fotboll och fotbollsspelare som man tror.
Alltså kommer Liverpool spela för att vinna ikväll. Om inte annat så för att inget stort lag någonsin gillar att förlora, oavsett sammanhang eller storlek på match. Att vinna eller förlora klubb-VM kommer inte för Liverpool göra någon kalkulativ skillnad. Liverpool blir inte mer eller mindre bäst i världen beroende på om de vinner ikväll eller ej. Liverpool kommer inte ha vunnit fler eller färre riktiga titlar beroende på om de vinner eller ej.
Klubb-VM är kanske inte en titel som räknas, men det är lik förbaskat en titel som är väldigt nice att vinna. För att det är så sällan man får chansen att vinna den, för att det är ytterligare ett kodakögonblick över vad man vann för inte så länge sedan. Dessutom är det förbaskat o-nice när man förlorar den. Inte minst eftersom Liverpool redan har förlorat den tre gånger, och dessutom aldrig vunnit den.
Och även om Liverpool inte skulle lyckas motivera sig för att vinna titeln i sig, så borde de inte ha minsta lilla problem att motivera sig för att vinna den bara för att sätta stopp för det där med att Man Utd är den enda engelska klubben som någonsin vunnit den.